Min 1 åring slåss!?!

Jag jobbar på förskolan och många barn har en sådan period. Vi jobbar med att förebygga (undvik situationer då det ofta händer samt försöka vara nära och hinna fånga handen).

Vi jobbar också empatistärkande med att komplettera ett barskt "stopp" då slaget sker (om man hinner vara med då det sker, annars hoppas stoppet över) med att förklara att "det gör ont på Lisa" med ledsen röst samt hjälpa barnet "göra Lisa glad" genom att uppmuntra klappar där barnet slog exempelvis.

Min son är 18 månader och har börjat slåss han oxå. Mest på storasyster. Det vi gör är att vi tittar extra noga och har liksom lärt oss hans mönster så hinner säga ifrån precis innan han ska slå och säger ifrån att det gör ont och att man inte får slåss. Vi visar han istället att man ska vara snäll och klappa och pussa/krama och då berömmer vi och klappar händerna. Då blir han så glad och vi har märkt att han slåss inte lika mycket längre. Men tror det är viktigt att säga ifrån precis när man ser att barnet ska slå och att förklara och beröm det som är bra och visa extra mycket liksom.

Till slut så tror jag att de slutar ifall de märker skillnaden på vad man blir arg över och vad man uppmuntrar till.

Min son på 14 månader har också slagits sen en månad eller två tillbaka. Han slår både sina syskon och oss föräldrar ibland.
Våra andra barn har också haft en sån här period i samma ålder, då de både slagits och bitits. Minstingen slåss nog mer än vad jag minns att de andra gjorde.

Men han slåss ju inte gör att vara elak, han förstår ju inte att det gör ont. Vet dock inte riktig varför de gör så, om det är ännu ett sätt de upptäckt att påverka sin omgivning på eller nåt.
Vad jag vet är iaf att det går över och att man inte bör låta dem slå. Vi tar tag om sonens hand (bara håller i alltså) när han slagit eller försökt slå, och säger "ajaj". Han brukar bli lite småledsen, men oftast fejkar han (japp han fejkgrinar jätteofta, haha! ). 

När vi pratar små barn så är deras handlingar impulsstyrda.
Alla impulser är känslor.
Empati är ett inlärt beteende.
Små barn förstår inte konsekvenserna av sitt handlande.
Den vuxna guidar barnen genom dess handlande för att sätta dess handlande i samband med den yttre verkligheten.

Lisa snubblade över bilen du lekte med.
Då blev du arg och slog Lisa.
Man får vara arg men inte slåss.
Det gör ont på Lisa och hon blir ledsen då.

Eller en mer destillerad version. Bekräfta båda parters känslor. Glöm inte att offret ska ha minst lika uppmärksamhet om inte MER.

Tack för era svar! Vi brukar ta tag i hans händer och säga "nej man får inte slåss" eller "det gör ont när du slår mamma" han skrattar bara och tycker att det är jätte kul. Vi ska nog fortsätta ändå och se om det hjälper i framtiden! 

Jag tror att det också kan vara en sorts kontaktsökande . Speciellt tex då med barn han precis mött . Han sätt att säga : hej du ! här är jag !

Det var inte så dumt tänkt! Har aldrig tänk på att det kan vara det!

Jag gör ingen stor grej av det om det är en 1 åring .. skillnad om det skulle vara min 7 åring som håller på Bara säga något som : Oj nej men vi klappar istället eller säger hej .

Det går över rätt snabbt det där

Det tror jag också. En sån liten har inte heller full koll på motoriken eller hur starka dom är och dom måste lära sig hur mycket man tar i.

Vi brukar säga "Man måste göra en liiiiiten klapp". Visar man några gånger hur en liten klapp är (man tar deras hand och visar en mjuk klapp) så kan man oftast i förebyggande syfte få dom att klappa mjukt.

Dvs tex när dom hälsar på ett annat barn så säger man till barnet när man ser att denne är på väg att hälsa "Tänk på att göra liiiiiten klapp". Brukar funka dom flesta gånger.

Sen är vissa barn mer fysiska än andra.