17 år och gravid, vad ska jag göra?

Det hände mig och min kille också. Vi planerade hela våra liv tillsammans och så kom en oplanerad graviditet alldeles för tidigt än vi planerat. Jag studerade på universitet just då och hade 3 år kvar på min utbildning. Min kille jobbade till o från och vi levde på liten lön och studielån. Jag var 20 när jg blev gravid och inte 17 som du men här är min story. Jag bestämde mig för att behålla barnet och gå i skolan så mycket jag orkade. Jag kan stolt säga att jag gick till skolan fram till en dag före planerat kejsarsnitt i vecka 39. Jag och min kille har hjälpts åt sedan dag ett och stöttar varandra än. En bekant blev gravid när hon var 17 och det var katastrof, då. Idag bor hon med barnets far och har utbildat sig, köpt lägenhet, tagit körkort osv. Det jag vill säga är att DET GÅR! Om man verkligen bestämmer sig för något och vill förverkliga något så går det. Man bestämmer själv vad man kan och inte kan klara av. Det är bara du som sätter gränser. Du har två val: se det här som en begränsning i ditt liv eller en möjlighet. Jag vet att 17 år kan ses som bara barnet men om du är villig att älska och ta hand om ditt barn så tycker jag absolut att du ska behålla det. Att skaffa barn innebär mycket jobb och sömnlösa nätter. Men inget slår lyckan att ge liv åt det lilla barnet.

Lycka till !

Jag är också 17 år och i v.6 :) Planerat gravid och vi ska behålla det :) ALLT GÅR

Melinaice: jag är fortfarande mammaledig och planerar studera färdigt när bebis börjar på dagis. Den lägsta föräldrapenningen man får (om man aldrig haft ngn inkomst) är runt 5000 kr. Sen får man 1050 kr i barnbidrag. Så varje månad får man ca 6000 kr (som lägst). Om du inte haft ett heltidsjobb innan så borde detta vara en hjälp för att klara av de största utgifterna. Jag fick jätte mycket hjälp av vänner o familj med bebiskläder och vagn osv. Det måste inte vara dyrt att ha barn. Man får tänka på att köpa det man har råd med helt enkelt.

Angående hunden. Om det ändå skulle bli för mycket skulle jag råda dig att sälja eller ge bort den. För mig är bebis mer värd en hund men jag förstår om du tycker att det är ett svårt val.

Jag var 18 år när jag fick min dotter, och jag var dessutom ensamstående.
Det har varit stunder som varit tuffa men man klarar av det. Jag tycker det är underbart att vara ung mamma, min dotter är nu 10 år och vi hittar på jätte mycket roliga saker tillsammans =) 

För att gå emot strömmen... Tänk er för. =/

jag förstår att du vill bli mamma men om du oroar dig för ekonomin kring din hund så kan jag säga att barn kostar definitivt mycket mer! Om det dessutom händer något, typ att du inte kan amma och barnet är laktosintolerant som min kompis barn var så kostade bara hennes ersättning 2000 kr i månaden. Sen var det massa magmediciner och allt annat som kom till. 

Visst går det, men ni är unga, du vill ha jobb när du slutar skolan och inte leva på bidrag och ha taskig ekonomi i starten av ert "nya" liv.

Jag skulle säga att ni bör göra som ni planerat, bli gravid 2016 när skolor är klara och ha skydd fram tills dess. Du är inte den första 17åringen som går igenom en abort och som ändå vill ha barn inom loppet av några år!

Sköt om dig!
 

Jag var 18år, med avsultat gymnasium och en partner/pappan med fast jobb,bil och boende. Trotts det så var det kämpigt för mig. Att hinna uppnå alla "måsten" oro sig för ekonomin och framtiden osv. Då hade vi rätt bra förutsättni gar ändå. Jag lärde känna många andra unga föräldrar, idag sju år senare så är det väl 2 av 10 som fortfarande är tillsammans och oftast står mödrarna barskrapade och ensamma. Och ja de var de lyckliga paret där nillen aldrig skulle lämna. Det är få som kommit någon vart, skulle väl säga att jag och maken är de enda som tagkt oss vidare. Så ja det går, det kommer bli än kämpigt utan grunden att gå in i föräldraskapet, du riskerar att stå ensam och tomhänt. Det förnuftigaste är såklart att avvakta tills man är klar och redo. Men förnuft och hjärta går inte alltid ihop, men visst går det men det kommer innebära många svära stu der för er.

Fick också barn när jag va 17 år. Kan bara säga att första året va supertufft! Man är själv ett barn som behöver stöd. I mitt fall gick det bra o det gör det alldeles säkert för dig också. Vi hade ett jättestort stöd av min pappa. Han hjälpte till att laga mat o va barnvakt! Nu är min son 10 år och går i fyran. Lycka till hur du än väljer att göra!

Jag tycker inte att det var så tufft som andra skiver. Jag hade aldrig barnvakt åt mitt barn, jag tog hand om hon helt själv och jag hade inte ens en pappa till henne. Jag kunde ju aldrig vara ute och träffa kompisar men det fick jag offra för min dotters skull. Jag har bara bra erfarenheter från att fått barn vid 18 års ålder.

Hej jag är 17 år och är förlovad med min pojkvän som är 22 år och vi väntar vårt första barn den 8 November 2013 och jag är i vecka 33 nu men går in i vecka 34 nu på lördag  Om du vill följa mig så har jag en blogg som heter http://www.nattstad.se/mammaemmys 

hur gick de här då? :))

Hej!

Jag blev gravid som 16 åring med min son, han fyller 9 år i april.
Nu är jag gravid igen, är gift & har hus.

När jag fick min son hade jag det BRA också, var förlovad med pappan, bodde fint, hade bra ekonomi.
MEN jag kan säga så att jag är mycket mer mpogen denna gång än vad jag var med första barnet.

Det är en helt annan sak denna gång.
Jag känner mig mer välkomnad NU än vad jag gjorde när jag var yngre, jag blev ganska illa behandlad när jag var gravid som 16-åring.

Jag råder dig att TÄNKA dig för mycket ordentligt.
Det kommer förändra ditt liv & din killes liv TOTALT.
Det kommer bli en stor livsvändning.
OM jag hade kunnat vänta så hade jag, jag var alldeles för ung för att få barn som 17-åring.
Men jag älskar min son & skulle aldrig välja bort honom, inte så jag menar.

Men jag ger rådet attt vänta tills du är äldre, för man mognar för varje år som går. Speciellt mellan 19-25
Vad kan du ge barnet just nu? tänk på att det ska finnas trygghet, för det behöver barnet.

Nu är du redan gravid & jag är emot abort så länge det inte verkligen är nödvändigt.
Men det är ett vääldigt stort beslut som måste ta.
Lycka till vad du än väljer, skriv en lista på för & nackdelar i ditt liv just nu.

Barnet kanske inte kommer att vara friskt, skulle du kunna hantera om det blev så?
Såna saker tänkte jag inte på när jag var gravid, men som jag gör denna gång.
HOPPAS verkligen det inte kommer bli så, men tänk om..

Usch vad svårt. Man vet liksom inte hur svårt det där valet är förrän man står där. Jag blev gravid när jag var 16, jag har alltid velat ha barn och hade nog behållit det om inte mina föräldrar fick mig att göra abort. Det var jobbigt och jag var ledsen väldigt länge. Killen som jag då trodde var den stora kärleken visade sig vara en riktig skitstövel och det tog slut ganska snart efter aborten. Han hade aldrig klarat att vara pappa.

Men idag är jag 20, har gå har gått ut gymnasiet med toppbetyg, fick ta studenten med mina gymnasiekompisar, har supit mig dyngrak och dansat på krogen som 18 - åring. Jag har träffat världens bästa kille som jag eventuellt ska bli sambo med snart och jag har läst halva sjuksköterskeutbildningen. Jag är någonstans i livet där jag inte hade varit om jag hade behållit. Det är klart att man aldrig ångrar ett barn, men när jag blir gravid kommer jag kunna ge allt jag vill till det barnet.

Du ska göra exakt som du känner. Lyssna egentligen inte på vad vi här säger utan ta det bara som små tips eller erfarenheter. I slutändan är det du och din pojkvän som bestämmer. Lycka till! =)