Någon som känner detsamma? Vi har en tös på 1,5 år och jag börjar känna mig jättestressad över att vi inte planerar/försöker oss på syskon än! Tycker många skaffar barn så tätt, själv vill jag helst vänta ett tag till och så klart vet jag att vi alla gör som passar oss själva bäst! Men känner ändå stress nu...
Jag är nog lite knäpp när jag säger detta men jag får känslan av att det räknas som "bättre" att skaffa barn tätt! Är det bara jag som känner så???
Många skaffar barn tätt för att mamman ska kunna vara föräldraledig med samma sgi utan att behöva jobba emellan. Då blir det normen med täta syskon. Och då vill gärna de som har skaffat barn tätt att alla andra ska göra likadant (av någon anledning) och "tjatar", ibland i all välmening.
Njut av det barn ni har och försök få syskon när NI känner för det!
//6 år mellan barnen
Vi har fyra år emellan, helt perfekt! En självgående och ett blöjbarn..
Tack för svar!! Ja, det där med att behålla sin gamla SGI är ju något dom ofta kommer på tal! Och det stämmer, många tänker nog så! Och det gör att jag känner mig ännu mer stressad! :( Men som sagt, tycker vår tös e liten fortf och jag känner absolut inte för en nyfödd redan...
Ja, folk har så mycket åsikter om andras livsval... Känn efter hur du vill ha det och strunta i vad som anses "bättre". Min son fick en lillasyster för en månad sedan och han är 4,5 år. Jätteskönt att ha ett förstabarn som är lite självgående och som till och med kan vara till hjälp med det lilla syskonet, i stället för att kämpa med två blöjbarn. Dessutom har han varit så peppad och förväntansfull inför att få syskon, något som han inte hade kunnat uppleva och förstå som tvååring. Att vi dessutom bara verkar få kolikbarn gör ju också att jag känner mig oerhört tacksam för att vi inte stressade fram en tvåa.
Med 4,5 år i åldersskillnad har man två barn med väldigt olika behov, det blir mindre konkurrens och mer glädje i hela familjen. Det är i alla fall så jag upplever det så här långt - fråga mig igen när vi befinner oss i ett kombinerat tvåårs/sexårs-trots...
Har 18 månader mellan min son och dotter. Nu var det inte planerat att det skulle vara så tätt, vi hade tänkt ha ca 3 år emellan men blev gravid endå.
Det blir mycket jobb och många blöjbyten! Vår dotter är nu 3 veckor och man märker hur fort sonen på 18 månader har fått växa upp och att han kommer lite i skymundan i vissa situationer. Han var van att få all uppmärksamhet och nu behöver den lilla oxå vår tid.
Hade gärna velat vänta ett år till med syskon men nu är vi otroligt glada att hon är här :)
Ja, innerst inne vet jag ju att man måste lyssna till vad man själv vill o strunta i andra! Men man blir så påverkad av omgivningen ibland... Speciellt när "alla" andra blir gravida till höger o vänster med nr 2!
Haha, ja, den där trotsen kommer och går mest hela tiden verkar det som! I alla åldrar typ! 
Tycker man haft fullt upp med 1 barn fram till nu vid 1,5 år ungefär! 
Nu kan man börja luta sig tillbaka och njuta av att tösen leker lite självständigt och så! Kan vara trevligt att kunna hitta på lite saker med henne nu när hon börjar bli större! Syskonverkstan får nog vänta helt enkelt!
Masken84: ja, så klart blir man glad ändå nu när ni fått tillökning i familjen! Ibland blir det ju inte riktigt som planerat, det ska gudarna veta! Finns ju för och nackdelar med allt! Och det är ju ingen garanti att det tex blir mer bråk och så mellan täta syskon! Men många håller nog med i att det äldre syskonet får så kallat växa upp fort när den lille/lilla kommer! Men svartsjuka gentemot nytt syskon finns säkert i alla åldrar...
Själv hade jag inte varit människa om jag skaffat barn tätt. Folk får göra som de vill men det har aldrig varit något alternativ för oss. Där känner jag av mina egna begränsningar, det hade inte blivit bra
Men det är stressande, det håller jag med om. Först ska man ha barn. Sen när man fått ett barn så undras det över nästa. Och jag kan lova dig att om ni väntar några år till så kommer ni få små hintar från folk som undrar om det kanske är så att ni har fått problem...med fertiliteten. De dök upp när vår son passerade 5-6 år ungefär. Som att det är någon annans business!
Jag har alltid sagt att tidigast när vår son börjar skolan. Och det har han gjort nu. Så vi får väl se, än så länge är jag nöjd som det är. Vi är en skön trio och allt flyter med vardag, aktiviteter, resor mm. Men man ska aldrig säga aldrig.
Ni ska göra det som passar er. Och om man arbetar heltid mellan barnen eller går ner i tid och fyller ut med FP så att man behåller sin SGI så är föräldrapenningen ändå skyddad
Ja, känns lite som att detta med graviditet och barn och allt det lätt blir andras business liksom! Håller med, jag tänker oxå lite på mina egna begränsningar! Skulle inte orka med ett barn till just nu känns det verkligen som! Skulle nog bara bli en sur och bitter mamma då, som gnällde på att man blir avbruten heeeeela tiden, hehe!