Väntar tredje barnet - är livrädd
Jag fick nyligen reda på att vi väntar vårat tredje barn. Vi har sedan innan en 4-åring och en 2,5-åring, de kommer alltså vara 3 samt 5 år när bebisen föds.
Barnet är planerat men jag är livrädd. Ångar mig nästan?! Undrar vad i hela friden vi gett oss in på. Fixar vi verkligen detta? Får dåligt samvete mot mina fina barn som redan finns, jag som redan är trött och irriterad emellanåt och tycker det är tufft.
Tillägger att jag just nu dels pluggar heltid (ej distans) samt jobbar 60%. Bor hemma hos svärmor eftersom vi just sålt vår lägenhet (=en himla massa jobb med packning osv) tills vi får tillträde till vårt nya hus om ett par månader.
Låter jag helt labil? Störd? Vad ska jag göra?! Får panik, vill ju egentligen ha 3 barn men hur gör man? HJÄLP!
Men 3 barn känns så... Många! Men ja.. Då är jag ju åtminstone inte ensam om dessa knäppa tankar. Jag har BF runt den 19 maj. Var erat också planerat eller en hoppsan? 
Först fick jag en glädjechock, men nu är jag mest rädd. Men det kanske är sunt? För övrigt har jag alltid önskat mig ett majbarn, verkar vara en så perfekt tid på året att få barn på, även rolig månad att fylla år i. Jag älskar maj månad överhuvudtaget faktiskt.