Tänker för mycket, börjar bli jobbigt!
Jag har ibland fått höra från folk att jag "tänker för mycket" / "oroar mig i onödan". Och jag tror utan tvekan att det stämmer, men det är så jobbigt att leva på det sättet! Jag är en "normal" tjej på 21 år, utan något att egentligen oroa mig för. Men jag lyckas ändå alltid tänka ALLDELES för mycket och ta vad folk säger på lite för stort allvar!
T.ex;
1) Jag skojade med en person och sa efter en jobbig arbetsdag att jag skulle "hem och dränka mina sorger i vin!" (skämt såklart, låg hemma och drack kaffe och såg på tv) men då svarade han "Oj du verkar gilla vin! Börjar nästan bli orolig för dig" med glimten i ögat såklart, men ändå. Då blev det så att jag hela kvällen tänkte "Tänk om han tror att jag super hela tiden" och "tänk om han tror att jag är värsta alkisen", och "tänk om han kommer prata med mina kollegor om mig och om jag är alkoholist!"
2) En kollega som annars alltid brukar hälsa, har slutat att ens titta på mig. Jag har konstant börjat tänka "Tänk om han hört mig säga något som sårat honom??" eller "tänk om han hatar mig för nåt jag gjort på jobbet!"
3) Min kvinnliga kollega som inte tycker om mig. Jag har tänkt ofta typ "Undrar vad hon säger om mig när jag inte är där!" eller "Hon sa bara godmorgon till en av mina kollegor, inte till mig. Varför hatar hon mig?"
4) Det gick skit för en sak på jobbet igår. Jag oroade mig HELA KVÄLLEN för vad min chef kanske ska säga till mig, vilka konsekvenser mina misstag ger företaget, om jag får sparken, när jag får sparken, om mina kollegor inte gillar mig för mitt fel.
5) Min kille kan lova att smsa under dagen, men glömmer det för han sovit eller något. Jag blir direkt orolig under dagen och tänker "Varför skriver han inte? Tänker han på nån annan tjej? Kollar han på porr? Skriver han till nån annan?"
6) Jag har tidigare blivit utsatt för sexuella övergrepp, av inte mindre än 3 killar, fast vid olika stadier under min tonårstid. Jag oroar mig dagligen om vad de berättar för andra om mig, om de sprider rykten om mig och min kropp, om folk får höra från dem att jag är "slampig" eller något. Jag har skämts enormt mycket över dessa övergrepp för det känns som att jag kunde undvikit det så lätt, jag kunde gjort annorlunda. Det känns som att jag får skylla mig själv lite, men det dumma är att när jag läst om någon annan som också blivit utsatt för samma sak så tänker jag jättebra och känner "Det finns inga ursäkter för vad dessa killar gjort!" men när det gäller mig själv känner jag bara ångest.
Det här är ju ganska sjukt egentligen, och jag fattar inte varför jag blir så orolig. Kanske för att det endast sker kring jobb och min relation, vilket är två saker som står mig väldigt nära hjärtat? Jag är så rädd att vara orsaken till att såra någon/göra fel? Oavsett så är ju detta väldigt jobbigt och jag har en period nu då detta ändå påverkar mig varje dag! Undrar när det går över?
Tips på vad jag kan göra för att inte oroa mig så mycket hela tiden?