Umgänge runt planerad förlossning

Jag skulle inte chansat och bytt, verkar ju dumt för er och ni har en bra anledning till att säga nej!

Nej. Låter som ni redan har planerat och förberett. Vem skulle ni ha som barnvakt i så fall? Varför tycker sambon att det är okej om sonen får va ensam? Hur gammal är sonen? Tror knappast att han kommer att släppa tanken helt på hur sonen har det hemma i bostaden om han är yngre än fjorton. Jag hade hellre valt full fokus på förlossningen. Är det nån gång du får säga nej är det väl nu.

Hans son är 11, min mamma skulle vara barnvakt, men just nästa helg är hon bortrest, och den vi hade som backup blev inlagd på sjukhuset idag efter en akut kranskärlsoperation. Och den tredje backupen dog för 2 veckor sedan av brusten kroppspulsåder, så det känns inte som läge att börja byta umgängesveckor.

Eftersom vi bor långt (40mil) från hans son, så kan vi inte bara lämna av honom på vägen till förlossningen  heller. Och det är därför vi har så begränsat utbud på barnvakter också.

Sambon däremot säger att det blir för långt mellan umgängena, jag säger att efter förlossningen väl är över så kan han väl komma varenda helg om han vill. Det är ju inte så att man kan säga till sonen att vi blir borta en stund, det finns fil i kylen, det kan ju gå fort eller dra ut på flera dagar, svårt att veta i förväg.

När mitt barn skulle födas frågade vi styvbarnets mamma om hon kunde vara redo, det kunde hon. Jag hade samma oro som jag tror att du har, jag ville ha min mans fulla uppmärksamhet. Hade det inte gått, hade hans barn varit tvungen att vara ensam så hade det fått vara så, men i möjligaste mån var det något vi ordnade för att han skulle kunna ha fokus för förlossningen.
När han och hans ex gör såna här byten så byts det alltid tillbaks. Så om styvbarnet var hos sin mamma en extra vecka fick hen senare vara hos oss en extra vecka. I längden jämnar det ut sig. Om styvbarnet får vara hos sin mamma i två veckor medan ni har fullt upp med nyfödd så får han vara med er desto mer när ni har landat lite. Är det inte så?

Vem är det egentligen som tycker att det blir för lång tid mellan umgänget, pappan eller mamman? Vågar inte pappan säga nej?

Nej, jag skulle inte byta. Vet inte biomamman att ni väntar barn? Verkar inte så smart att komma på en sån sak så här i slutet av graviditeten direkt...

Är tydligen inte ovanligt att biomammor får för sig att resa bort just vid bf. De blir också påverkade av förändringen, blir lite "knäppa", detta berättade min bm för mig då vi tyvärr också fick uppleva en del strul och konstigheter av hans ex mot slutet av graviditeten. Min bm berättade att det var inte första gången hon hade hört talas om att exen strulade...

Men om detta är andra gemensamma barnet så finns väl inte samma anledning till panik...

Hm, det var nog inte specifikt "biomammor", vad jag vet, utan expartners... rätt ska va rätt.

Om nu pappan tvunget vill byta helg som mamman föreslog, så tycker jag att han ska ta upp det med killen innan han svarar mamman. Om han tycker det är okej att ev få va ensam hemma upp till ett par dagar, så att han är förberedd och inte får panik när ni ska köra iväg.

Styvbarnets mamma kan inte vara redo då hon är 40 mil bort, kommer han hit så är han vårt problem om förlossningen sätter igång.

Och han är inga veckor hos oss bara helger då han går skola på hemorten. Jag är inte så fyrkantig så han inte får komma när det väl är över, då är det ju klart och jag behöver inte fundera över barnvakt. Det är pappan som tycker det, han har inte vart hos oss sen 20 aug nu då han var hos farfar förra planerade helgen.Hon är inte den skarpaste kniven i lådan, skulle tro att hon går igång på att trilskas i allmänhet.
hon vet och har sen hon fick veta hittat på allt möjligt för att ställa till med problem.Antar att hhon fick veta runt vecka 20 som de flesta andra, och har sedan dess startat umgängessamtal via famrätten, för den 11 årige sonen, det har länge funnits en överenskommelse som fungerat för far och son, men det rev hon upp och började klaga på de ena efter de andra bara för att inte komma till en lösning.

Det är ett minimalt umgänge på cirka 18 helger per år som sonen ska komma till oss. plus att vi ses halva lov då vi åker till hans hemort, förutsatt att vi hinner meddela vår ankomst i tid innan mamman planerat annat, vare sig sonen vill eller inte. Han vill helst vara hela loven med oss då vi är där, men honom lyssnar hon inte på.

Tja, säg nej då helt enkelt, avskyr sånt jävla tjafs som det promt ska bli, gå vidare för tusan och sluta häng dig kvar vid exet, jesus amalia...