Extra besvärlig 10-åring, finns det fler?

Har du pratat med BUP om saken? 

Ja, givetvis ska man springa till psyket för minsta lilla problem.

Hon har väl bara den personligheten.

Jag har fem barn och har mer eller mindre självgående barn men även de som är bångstyriga och vet bäst själva. De som vet bäst själva är ju en svår nöt att knäcka när det just kommer till läxorna och annat som måste göras. Min äldsta son är inte som din dotter i sättet men tar lång tid på sig att göra sina läxor pga ADD. Min äldsta dotter på 18 år idag var som din dotter och blev förnärmad om man sade till henne. Har alltid tagit allt som dålig kritik fast det även varit mer beröm men konstruktiv kritik har hon aldrig tålt. Säger jag Om du gör så här istället . Så kokar hon. Men alla mina fem barn har varit exemplariska barn ute i offentligheten förutom vår minsta på 3 år som ligger ner i affären och det har aldrig de andra fyra gjort.

Så jag tror mer på personlighet än på någon diagnos. För du vet om att de man älskar de testar man om de älskar en lika mycket tillbaka.

Vi är i den sitsen så jag vet hur det är. Barnet dränerar en totalt på energi och man undrar själv vad man gör för fel, varför det bara är hemma som det är jobbigt etc. Vår "räddning" var lite att det slutade fungera med kompisarna i skolan och för två veckor sedan fick hon diagnosen adhd. Det har dock inte varit en lätt resa. Jag har haft misstankarna dom senaste åren och det känns skönt att vi nu har fått det bekräftat. Åren innan har dock varit så pass tuffa att jag nu är sjukskriven för utmattning.

Jag kan också rekommendera att prata med skolan om läxorna för att försöka hitta en lösning. Vi har under perioder varit befriade från läxor för att det har varit för jobbigt. Del handlar det om hennes humör, men även att hennes koncentrationssvårigheter har gjort att hon varit mentalt slut efter skolan. Hjälp av skolan har ni rätt till även utan diagnos.

Nu har inte alla utåtagerande barn nödvändigtvis en diagnos, men uppenbart är det så jobbigt för er att ni behöver få hjälp. Jag kan därför rekommendera att kontakta bup för rådgivning Vi har gått där på rådgivning innan vi fick diagnosen och även om de inte hade någon lösning så var det skönt att få det bekräftat att vi ändå gör rätt som föräldrar.

Fast bup är mer än bara "psyket". Dom finns även till för råd och stöd för föräldrar som av olika orsaker har det jobbigt.

Nu har inte alla utåtagerande barn någon diagnos, men man vet att det bland flickor med NPF är extremt vanligt med den typen av beteende. Dom håller ihop i skolan och kraschar hemma. Dels för att dom kan, men också för att dom blir så trötta av att kämpa hela dagarna. Det är en av orsakerna till varför flickor generellt sett får diagnos senare än pojkar. Frågar man föräldrarna så skattar dom dock barnens problem som lika stora, men flickornas problematik syns inte i skolan. Vår dotter hamnade helt mellan stolarna när det gäller att få hjälp. Hon är inte utåtagerande i skolan och hon klarar än så länge målen. Dock har man nu i tester sett att hon har en väldigt hög intelligens som döljer problem med koncentration, så även om hon klarar skolans mål kan hon inte utnyttja sin fulla potential.

Jag är väl medveten om det.

Tack för era svar!

Först, nej jag har inte kontaktat BUP. Jag har tidigare jobbat nära barn med diagnos, främst ADHD, och jag har alltid haft den uppfattningen att en diagnos kan du inte stänga av när du kommer till skolan/dagis/kompisar mm.  Snarare tvärtom, att det är i de miljöerna dessa barn fungerar sämre.

Även om det naturligtvis skulle kännas skönt att kunna ställa sig bakom en diagnos ibland, speciellt som min närmaste familj ofta kan tycka att hon bara är "bortskämd".

Jag har endast vid ett tillfälle försökt ta upp detta med klassläraren, och tillfälligt fick vi hjälp med en läxa/vecka från skolan, men de har inte resurser och de förstod nog inte alls problemet i och med att hon är så snäll och ordentlig i skolan. 

Men LindaEfraim, min dotter är lika. Beröm har hon aldrig klarat av, och att försöka förklara och underlätta vid läxorna är som att starta ett vulkanutbrott. 
CallGirl, ni verkar ju ha liknande problem, men jag har aldrig uppfattat att koncentrationen varit ett bekymmer för henne. Inte i den meningen iallafall. Jag skulle säga att hon är normalbegåvad, har inte lätt för sig i skolan, utan måste arbeta för att lära sig...

Jag skrev några rader, mest i hopp om att höra att man inte är ensam. Idag har varit en bättre dag än igår, men imorgon börjar ny skolvecka igen...
 

Min dotters problem med koncentrationen är inte tydliga heller. Skolan ser dom inte trots att dom vet att hon har en diagnos. Dock är jag själv likadan så jag har sett detta under flera års tid. Hon är smart men har inte kapaciteten att utnyttja det och presterar medelmåttigt trots ett iq på över 120. Läskoden kläckte hon innan hon fyllde 5 år, men läser inte jättebra ännu.

Problemen finns alltid men flickor verkar ha lättare att smälta in och deras hyperaktivitet är inte alltid relaterat till rörelse. Det kan lika gärna vara att personen ifråga pratar väldigt mycket. Sen kämpar flickan på med att passa in under skolan och efter skolan orkar hon inte mer och exploderar.  Men som sagt, alla utåtagerande flickor har inte adhd. Oavsett så har ni problem och för att du ska orka så rekommenderar jag att söka hjälp.

Känner igen en hel del i det du skriver. Har också en 10-årig tjej som är väldigt känslig, lätt tar åt sig, kan få väldiga utbrott för småsaker och liksom går i baklås. Då går det inte att prata med henne och hon bara slår ifrån sig allt man säger, är väldigt negativ till allt och alla (inte minst sig själv!), säger mycket dumt och elakt och vägrar göra det man ber om (läxor, äta, duscha o s v). I de lägena är hon nästan alltid utåtagerande och slåss och sparkar omkring sig. Ändå har det lugnat ner sig och är mer sällan nu än när hon var yngre, då hon också kunde gå i baklås i skolan och helt plötsligt vägra göra det som skulle göras. Nu fungerar det väldigt bra i skolan och hon är duktig och har lätt för sig. Men hon vill helst klara sig själv och blir arg om jag erbjuder mig att hjälpa till med t ex läxor.
De riktigt våldsamma utbrotten är tack och lov rätt sällan numera, någon eller kanske ett par gånger i månaden, men så har hon dagar då hon är allmänt sur och arg och då är det lätt att hon slåss eller gör andra illa på något annat sätt.
Däremellan är hon precis som din tjej väldigt glad, positiv och omtänksam och väldigt mån om att alla ska ha det bra.
Visst har jag funderat på diagnos trots att jag är skeptisk till att sätta diagnoser på allt, men det är ingen från varken förskola eller skola som har nämnt något om det. Det är nog helt enkelt hennes personlighet.