Vill bli respekterad som en vuxen person

har det hänt något tidigare som gör att du och din mamma måste diskutera pengar och hur man ska bete sig - för det känns ju inte som en normal diskussion man har med sitt 30åriga barn!?

Det finns en väldigt enkel men samtidigt väldigt svår lösning på dina problem. Sluta ha de diskussionerna med din mamma. Låt henne inte bestämma vad du ska göra varje onsdag. Svara inte hela tiden och ring inte upp. Ta bestämt avstånd en period om hon inte respekterar dina gränser och låt för guds skull inte henne betala dina räkningar eller liknande. Då kommer du aldrig bli vuxen.

Dixie: har tidigare haft lite svårt att hantera pengar samt kanske inte alltid vetat vad som är för mitt eget bästa.

Men nu känner jag att jag är gått vidare livet .

Har koll på min ekonomi och tycker jag lever ett skötsamt och bra liv.

Försöker alltid att behandla folk i min omgivning på ett bra och vuxet sätt.
Är absolut ingen elak person heller.

Jag vet självklart att min mamma bara vill väl men blir samtidigt rätt stressad över att hon inte alltid ser mig som en vuxen person som precis som alla andra måste ta konsekvenserna för sitt handlande.

Att träffas varje onsdag och höras varje tisdag på telefon är inte alltid okej då jag kan ha annat för mig.
Sen är det så att nästan varje gång jag precis har fått mina pengar vill min mamma att vi åker tillsammans och handlar kläder osv

Känns som hon är rädd för att jag annars ska göra av med alla mina pengar eller bara få för mig att dra i väg.

Vill självklart ha en bra kontakt med min mamma där jag kan känna mig avslappnad och att min mamma rkänar med att jag själv säger till om jag behöver hjälp.

Det där med ekonomin är ju bara att säga att "jag tycker et blir litet tjatigt, måste vi prata om det så ofta. Jag har koll..." Vad gäller att ses ser jag inte riktigt problemet... Nihr en rutin att ni brukar ses onsdagar, men det betyder väl inte att ni,åkte göra det, eller? Jag ser mig som fullt vuxen, och har gjort så även om jag brukar träffa min pappa på ett lunchställe en gång i veckan. Kan någon av oss inte, så kollar i av med den andre om vi kan hitta en annan tid, eller om vi ska hoppa över den veckan. Jag kan få litet panik om kg ringer min man och han inte svarar, när jag inte vet någon rimlig orsak till att han inte skulle göra det. Det känns som att du är ute efter någon slags ökad distans till din mamma, men jag begriper inte varför du försöker kalla det en "vuxen relation". Det har, enligt mig, mer att göra med hur nära relation man har. Och jag ser inget fel i att ha en nära relation med sin mamma...

Anonyma(kära)

Jag har försökt förklara för min mamma att hon och jag inte alltid behöver prata om mina pengar.
Har även försökt säga till henne att jag säger till om det någon gång skulle strula med pengar eller om jag behöver hjälp med något annat.

Har även förklarat för min mamma att jag mår bra.

Det är absolut inte så att jag inte vill träffa min mamma(skulle bli väldigt ledsen om hon inte skulle vilja träffa mig)

Det jag syftar på att jag tycker att man ibland får ta det lite som det kommer.
Ibland kan man ha mycket att göra och att en annan dag vore bättre att träffas eller höras på telefon.

I bland hör jag inte helt enkelt när hon ringer.
Kan te.x vara ute och inte ha mobilen med mig eller bara vara ner med soporna.

Vill helt enkelt precis som mina bröder bara  kunna ringa och höra: är det okej att jag kommer över i dag?

Måste säga att det nu har blivit lite bättre!

Har nu märkt att hur snäll och hjälpsam jag en försöker vara mot min mamma är hon ändå ganska så bestämd mot mig och tycker inte alltid att hon är snäll mot mig heller.

Jag har lämnat gamla saker bakom mig och lever ett bra liv.

Har koll på mina pengar,mitt hem osv

Vad ska jag göra?