Svartsjuk på bonus. Hjälp mig att ta mig ur det!
Jag har sedan en tid tillbaka en relation med en man som har barn sedan tidigare. Det är en fantastiskt fin flicka som jag fått god och fin kontakt med och som jag tycker väldigt mycket om. Det verkar som om vi, i alla fall hittills, har lyckats hålla en god och sund relation för flickan verkar må bra och vi är avslappnade och familjära tillsammans. Att leva tillsammans med en man som har barn sedan tidigare är bland det svåraste jag gjort, men samtidigt det absolut roligaste. Jag lär mig nya saker varje dag av bonusflickan och jag skulle inte vilja ändra på något.
Förutom att jag nu på sistone börjat bli svartsjuk på henne. Jag har liksom insett att jag aldrig blir nummer ett för min sambo. Hon kommer alltid att gå före och det tär på något märkligt vis på mig.
Samtidigt är det ju så, att jag skulle aldrig inlett en relation med mannen i fråga om han inte tagit sitt ansvar för barnet. Samtidigt är jag ju faktiskt väldigt glad i henne och glad över att få vara en del i hennes liv och över att hon är en del i mitt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här känslan. Jag vill inte på något vis att det ska märkas för någon. Det tror jag heller inte att det gör. Jag är tyst och håller det inom mig istället. För det är så fåniga saker. Som att en fotbollsträning går före en promenad med mig, eller att ett samtal måste avbrytas för lämning i skolan. Det är inga stora saker, jag vet det, men det är en känsla inom mig.
Jag älskar min sambo något oerhört och jag är som sagt väldigt glad och harmonisk i den familjebildning vi har. Hur ska jag bli av med de här känslorna? Hur har ni andra gjort? Jag vill ju fortsätta leva tillsammans med både sambon och hans dotter och jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt för oss alla tre!