Gråta inför sin bebis?

Sju månader - då tror jag barnet helt enkelt undrar vad som händer. Om du kan svara på ditt barns behov tror jag inte det tar skada. Jag hade ett större barn när jag en period bearbetade ett trauma, grät mycket och ibland hade ångest. Det var kanske lättare för mig eftersom barnet vissa timmar var på dagis och jag då kunde gråta ohämmat, men annars tyckte jag att jag själv blev lugn när jag tog barnet i famnen och förklarade att mamma är ledsen nu, men det går över och är inte farligt. Jag tror att det kan fungera även med ett barn som är så litet att det inte förstår orden men om man kan förmedla en känsla. Tror det är positivt om barnet slipper känna avstånd när man är ledsen. Visst påverkades mitt barn av mitt mående, men jag tror inte hen fick ngra större men av det, eftersom jag lyckades förmedla att det var mitt eget ansvar att trösta mig själv, men att mitt barn var ett stort glädjeämne.

Tack Sorg. Ska lägga det du säger på minnet. Det lät klokt det där med att inte hålla avstånd.
Försökte säga något glatt och lugnt när jag såg de vakna ögonen samtidigt som jag strök över ryggen.

Det låter som att du hanterade ditt trauma så gott någon kan i din dåvarande situation med barn. Det är säkert värre att försöka gömma sig och inte prata om det.  Framför allt skapar det säkert större oro hos barnet. Ovisshet är nog skrämmande.

Tack igen.

men snälla. Att gråta är en del av livet. Det är mänskligt! Vill du ha en familj där alla jämt är glada och håller en falsk fasad? Jag har gråtit många ggr framför mina barn och inte har det skadat dom. Tvärtom lär dom sig att man får visa känslor och att det inte är farligt att va ledsen. Gråt på! Du låter lite överbeskyddande. inget illa menat

Håller helt med att man ska visa sina känslor inför sina barn. Min man tycker däremot att det är ett tecken på svaghet om man gråter. Det gör att jag sällan vänder mig till honom när jag behöver honom som mest. Tyvärr. Men i detta fall gäller det En sju månaders gammal bebis. Inte ett barn som kan förstå eller sätta ord på sina funderingar. Inte ett barn som man kan diskutera saker med. Jag undrar därför hur stor skada jag gör honom nu när mitt liv präglas av oro och ledsamhet.

Exakt så! Kram till dig TS!

Ingen fara alls att gråta när man är ledsen, det är så folk gör både stora och små.

Däremot börjar jag ta en funderare över din utav vad jag kan läsa osympatiske sambo.  

Han hatar tårar och anser att kvinnor gråter för att manipulera sin omgivning. Så fort han ser en tår så övergår diskussionen till att handla om hur fel, fult och patetiskt det är att jag gråter. Känslor öht har inget med något att göra när vi bråkar. Enligt honom. Man får inte blanda in känslor. Sakliga argument byggda på reella iaktagelser och konkreta slutsatser.

Så jag gråter helst när jag är ensam.

Kan meddela att vi går i terapi.

Tack till er. Är väl ganska skör rent generellt just nu. Lätt att förstora saker och hitta fler skäl till att sparka på sig själv lite ytterligare. Men då ska jag försöka att inte oroa mig över att jag förstör vårt barns chans till en trygg uppväxt pga mina tårar.