Mandat för styvförälder

Pratar man inte om sånt INNAN man flyttar ihop??

Så klart att vi borde haft den diskussionen innan vi flyttade ihop, men jag tror inte det hade hjälpt. Vi är i princip överens, men har olika gränsdragningar.

Jag är så involverad jag tillåts vara. Hon avvisar konsekvent alla förslag som jag kommer med kring kul saker som man kan hitta på och tilltalar mig aldrig, utan bara sin pappa. Det gör mig så klart väldigt ledsen. Jag anser dock inte att det bör påverka mina möjligheter att bestämma i mitt hem. enligt min åsikt abdikerar man då från vuxenansvaret, och låter barnet ta över ansvaret för trivseln i hemmet. Ett ansvar som inga barn tar. 

Hur gammal är dottern? Det är ju skillnad om det är en 7-åring eller om det är en 14-åring anser jag. 
Är det tjafsigt eller trist attityd i allmänhet i hemmet, det känns så när man läser " du måste säga till henne att tacka för maten" "inte ok snäsa åt mig så fort jag kommer innanför dörren" osv.
Kan det vara så att DU har en syn på hur man ska vara och beté sig vilket inte delas av din sambo och hans dotter? 

De kanske uppfattar det som att du hela tiden kommer med pekpinnar, "gör inte si och gör inte så" vilket förmodligen bara handlar om vanligt hyfs men för dom blir det ett ständigt klagande kanske.
Sätt er ner och gå igenom hur ni vill ha det hemma för det funkar inte att leva ihop om man ska vara två familjer som lever på olika villkor under samma tak. 

Hemma hos oss gäller mina regler vems barn det än är som är i mitt hem. 
Våra gemensamma barn kommer ha mina och min partners regler, bonusbarn kommer ha samma regler och barnens vänner kommer ha samma regler.
Bara för att man inte är biologisk förälder till vissa barn betyder ju inte det att de inte att man kan acceptera vad som helst. 

Det är MITT och min partners hem alltså har jag precis lika mycket rätt i att säga till hur man beter sig.
Jag har ingen rätt att välja skola åt bonusar och dylikt men visst fan har man rätt att bestämma regler och beteende i sitt eget hem :D 

Sen tycker jag att det är jätte viktigt att du fortsätter att jobba på relationen med bonusen och inte er  upp. Det kan vara jätte tufft för bonusen och det måste du samtidigt vara medveten om. 
Sen beror det ju på hur gammalt barnet är vad man kan och hur mycket man ska göra åt saken. 

Jag tycker det enda rätta är att man som vuxna i ett hem har samma befogenheter mot alla barn oaktat blodsband. Jag skulle ALDRIG dra "biokortet" i de få fall jag o min man inte är ense i hur en fråga ska hanteras. Det får ju lösas med andra argument, precis som jag antar att par där båda är bio löser såna frågor. Ok, drar man det sin spets skulle jag anse mig ha bestämmaderätt över min man. Tex om min man av outgrundlig anledning skulle tycka att mitt biobarn skulle nekas ta emot livsviktig sjukvård. DÅ skulle jag hävda min rätt att bestämma. Men handlar det om att min man väljer att ge mitt biobarn godis en tisdag vilket jag tycker är fel, ja då får jag svälja och inse att han bestämmer också. Sen gör ju din karl felet att underminera dig inför barnet, det hörs ju lång väg.

Hon är tio. Var åtta när vi träffades. 

Ja, det är dålig stämning. Min tolkning är att det beror snarare på att hon har det svårt med kompisar i skolan än på bonusfamiljen. Den dåliga stämningen är inte kopplad till mig utan det är lika illa med både pappan och mamman, men de kan alltid dra "biokortet", och tvinga med henne på sånt som är kul. Hon måste alltid bli medtvingad på aktiviteter, till och med äventyrsbad och nöjesparker, men tycker att det är kul när hon väl är där.

Ja, han underminerar mig inför barnet. Och tar ofta diskussioner med henne om sådant som är bådas beslut (tex om vi ska ha undulat här). Han säger att han inte skulle fatta några beslut utan att prata med mig, men för mig är det enda rimliga att sätta sig ner alla tre, inte att han är ombud för henne.

Det handlar inte om att välja skola, det lämnar jag med varm hand åt föräldrarna, utan om sådant som påverkar vår gemensamma trivsel i vårt hem. Och mitt mandat att sätta regler i mitt eget hem.
tex:
- att tacka för maten
- att svara på tilltal
- att hälsa när man kommer

Inte någon skyhög nivå, utan ett absolut minimum.

Jag tar också tacksamt emot tips på hur jag kan förhålla mig till att det enda mandat jag just nu får är just skällmandatet. Jag har alltså inte fått något mandat av min man och kan ju inte tvinga med henne på kul saker. Jag hade med glädje tagit med henne på kajakturer, löprunda, äventyrsbad eller nöjespark om hon tillåtit mig.  

 

Vill förtydliga ovanstående med att vi är överens om att dessa regler gäller. Min sambo tycker dock inte att jag har mandat att påpeka detta för bonusdottern.