• Anonym (Tjej)

    Integrationsterapi, någon som provat?

    Hej!

    Jag undrar kort och gott om någon har provat att gå i integrationsterapi. Hitta och komma i kontakt med jobbiga känslor från barndomen.

    Jag ska börja i det nu och undrar om någon har erfarenhet från det.      

  • Svar på tråden Integrationsterapi, någon som provat?
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Tjej) skrev 2013-09-17 17:02:04 följande:
    Hej!

    Jag undrar kort och gott om någon har provat att gå i integrationsterapi. Hitta och komma i kontakt med jobbiga känslor från barndomen.

    Jag ska börja i det nu och undrar om någon har erfarenhet från det.      
    Jag med och undrar lite hur du tycker om det. Finns inte så mycket att läsa om det ju.
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-10-07 21:51:50 följande:
    Jag med och undrar lite hur du tycker om det. Finns inte så mycket att läsa om det ju.

    Nej eller hur. Det finns inte alls mycket att läsa om det.

    Jag har bara gått två gånger nu. Jag går till en man och det är första gången som jag pratar med en psykolog som är man och det i sig är lite "annorlunda".

    So far så känns det bra. Har dock inte riktigt bestämt mig för om just HAN passar mig. Ena stunden känns det väldigt bra och andra mindre bra...vet inte om det beror på han eller själva terapiformen.

    Har än så länge enbart "gått in i en känsla". Hittade inte då något i barndomen som kom upp men däremot så sa han att såsom jag valde att beskriva mina känslor så var det "barndomen som talade".   

    Hur uppfattar du det?      
  • Anonym (Jag med)

    På Kungsholmen, Stockholm?

    Det låter ju bra om det känns bra. Själv vill jag gärna grotta lite i barndomen för att söka lite svar men det får inte bli flummigt och liksom "påhittat" för att terapiformen är uppbyggd på ett visst sätt. Men jag vill samtidigt inte stanna där utan gå vidare och få verktyg (KBT väl?) för att hantera när det förflutna gör sig påmind och krockar med nuet så att säga.

    Det är kombinationen som lockade mig. Men vad jag förstår så är själva förtroendet just för terapeuten viktig. Man går ju inte heller och testar 10 gånger om man inte är stenrik. Jag är en vanlig person med ordinär inkomst liksom.

    Jag har heller aldrig pratat med en man.

    Har en tid bokad men inte gått än. Ska bli spännande. 

  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-10-10 21:13:29 följande:
    På Kungsholmen, Stockholm?

    Det låter ju bra om det känns bra. Själv vill jag gärna grotta lite i barndomen för att söka lite svar men det får inte bli flummigt och liksom "påhittat" för att terapiformen är uppbyggd på ett visst sätt. Men jag vill samtidigt inte stanna där utan gå vidare och få verktyg (KBT väl?) för att hantera när det förflutna gör sig påmind och krockar med nuet så att säga.

    Det är kombinationen som lockade mig. Men vad jag förstår så är själva förtroendet just för terapeuten viktig. Man går ju inte heller och testar 10 gånger om man inte är stenrik. Jag är en vanlig person med ordinär inkomst liksom.

    Jag har heller aldrig pratat med en man.

    Har en tid bokad men inte gått än. Ska bli spännande. 

    Hehe har du tid på Kungsholmen?! Hahaha då är det ju samma terapeut!

    Vi hittar på att jag tycker det är jobbigt att gå och handla. så hittar man den känslan och försöker hitta liknande känsla i barndomen. Sen när man har gjort det så är väl målet att man ska kunna skilja på dessa händelser och inte sätta ihop barndomskänslan med att handla. Så än om man kanske inte får lika mycket konkreta tips på vad man ska göra så är det helt plötsligt lättare att gå och handla.
    Sen pratade han också om att utsätta sig för det som är otäckt och han nämnde då kbt.   
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Tjej) skrev 2013-10-10 21:51:39 följande:

    Hehe har du tid på Kungsholmen?! Hahaha då är det ju samma terapeut!

    Vi hittar på att jag tycker det är jobbigt att gå och handla. så hittar man den känslan och försöker hitta liknande känsla i barndomen. Sen när man har gjort det så är väl målet att man ska kunna skilja på dessa händelser och inte sätta ihop barndomskänslan med att handla. Så än om man kanske inte får lika mycket konkreta tips på vad man ska göra så är det helt plötsligt lättare att gå och handla.
    Sen pratade han också om att utsätta sig för det som är otäckt och han nämnde då kbt.   
    hm... just det där att veta tycker jag inte räcker. jag vet redan en massa om hur jag känner och är rätt medveten. dock saknar jag verktygen för att ändå inte triggas känslomässigt. Dessutom tänker jag att mitt problem bara går att spekulera i. Jag har inga specifika traumatiska barndomsminnen. Det är mer att jag tänker att eftersom jag reagerar som jag gör nu så måste det ha pågått eller varit på ett sätt som jag inte kunde minnas eller veta eftersom jag var liten. Det måste vara svårare med diffusa saker som personlighetsdrag hos föräldrarna än större saker som missbruk eller våld i hemmet.
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-10-10 22:13:49 följande:
    hm... just det där att veta tycker jag inte räcker. jag vet redan en massa om hur jag känner och är rätt medveten. dock saknar jag verktygen för att ändå inte triggas känslomässigt. Dessutom tänker jag att mitt problem bara går att spekulera i. Jag har inga specifika traumatiska barndomsminnen. Det är mer att jag tänker att eftersom jag reagerar som jag gör nu så måste det ha pågått eller varit på ett sätt som jag inte kunde minnas eller veta eftersom jag var liten. Det måste vara svårare med diffusa saker som personlighetsdrag hos föräldrarna än större saker som missbruk eller våld i hemmet.

    Jag har heller inte någon sådär traumatisk barndom. Men det handlar väl också att man ska vara i den hemska känslan och känna alla de hemska sakerna. I vardagen så gör vi ju mycket för att undvika de hemska känslorna. Och i intregationsterapi så ska man verkligen känna smärtan i de jobbiga känslorna. Bena ut varje känsla, förstå varför man känner som man gör. Gråta!  Då känns de inte så hemska nästa gång.
    Men han har som sagt också gett "kbt"-direktiv till mig.

    Är det på Kungsholmen som du ska gå?   
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-10-10 22:13:49 följande:
    hm... just det där att veta tycker jag inte räcker. jag vet redan en massa om hur jag känner och är rätt medveten. dock saknar jag verktygen för att ändå inte triggas känslomässigt. Dessutom tänker jag att mitt problem bara går att spekulera i. Jag har inga specifika traumatiska barndomsminnen. Det är mer att jag tänker att eftersom jag reagerar som jag gör nu så måste det ha pågått eller varit på ett sätt som jag inte kunde minnas eller veta eftersom jag var liten. Det måste vara svårare med diffusa saker som personlighetsdrag hos föräldrarna än större saker som missbruk eller våld i hemmet.

    Har du varit än??
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Tjej) skrev 2013-10-14 17:46:07 följande:

    Har du varit än??
    nä imorgon ska jag gå första gången.

    hur ofta går du dit? 
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag med) skrev 2013-10-14 20:52:13 följande:
    nä imorgon ska jag gå första gången.

    hur ofta går du dit? 

    Är det till han på Kungsholmen?
    Jag går dit varannan vecka. 
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Tjej) skrev 2013-10-14 23:24:24 följande:

    Är det till han på Kungsholmen?
    Jag går dit varannan vecka. 
    Kom hem nu nyss efter första sessionen. Fortsätter mer än gärna byta erfarenheter men kanske mer privat då via meddelanden om det är ok. 

    Om du också vill det så kan jag visa mitt nick.

    Tyckte det var väldigt intressant. Hade ju en del funderingar på formen och på teoretikerna bakom som jag faktiskt tog upp med honom.
Svar på tråden Integrationsterapi, någon som provat?