Förväntansfulla skrev 2013-09-18 19:42:54 följande:
Jag förstår hur ni tänker och känner. Eller förstår och förstår- har ju inte varit i samma sits men kan tänka mig in i situationen. Fruktansvärt svårt. Men tror ni inte att man måste försöka hålla tillbaka sina egna känslor? Menar när ens ens syskon är gravid så ska man väl försöka finnas där för den? Tänk om (Gud förbjude) du aldrig kommer få några barn? Din syster ska ju inte behöva känna skuldkänslor för att hon blivit gravid. Är ju säkert det största som kommer hända henne. Vore ju fruktansvärt om hon inte kan få leva ut sin lycka och glädje för att du inte kan unna henne det. Vill inte låta hård men samtidigt så handlar inte livet bara om dig, man måste svälja sina egna bekymmer och glädjas åt sina näras lycka. Hoppas att det reder ut sig och att du på något sätt kan få hjälp med att reda ut dina känslor. Inte bara för din skull utan för din syster och framtida syskonbarn.
TS behöver inte reda ut sina känslor och ja, du låter faktiskt rätt hård och verkar inte alls förstå faktiskt. Om TS tyckte att "livet bara handlade om henne" så skulle hon knappast be om råd här!
TS är ofrivilligt barnlös och är därmed i en utdragen pågående kris och har varit det under lång tid. Det är en obeskrivlig sorg och smärta TS bär på. En person i kris blir självcentrerad, det är helt NORMALT - det är en del i att försöka hantera krisen och ett sätt att "överleva" känslomässigt och betyder inte att personen tycker att "livet bara handlar om henne själv", det betyder inte att personen är egoistisk och det betyder inte att personen vill att hela livet ska stanna eller att ingen annan "får" vara lycklig.
TS har inte skrivit någonstans att systern ska ha skuldkänslor och TS skriver att hon vill vara glad för systerns skull. Du menar att TS ska svälja sina bekymmer och det kan man kanske göra med småsaker, men DET är inte bra att välja sina stora bekymmer, det är snarare kontraproduktivt och leder inte till något bra. Småsaker kan man välja och sen släppa, men inte ofrivillig barnlöshet! TS behöver prata om hur hon känner med någon som varit i samma sits eller med sin man/sambo/partner eller med någon annan ofrivilligt barnlös, TS behöver ventilera sina känslor för att kunna glädjas med sin syster. Man kan faktiskt vara gald för andras skull och samtidigt vara ledsen för sin egen skull. Sen skriver du att TS behöver reda ut sina känslor, näe där har du också fel. TS är tydlig och klar över hur hon känner. Jag tror faktiskt att TS förstår sina känslor - TS vet ju att hur hon känner och att hennes känslor handlar om henne och att det inte är systerns fel att att TS är svårt att få barn. Jag tycker att TS verkar väldigt tydlig och klar över sina känslor och att det är hennes egen situation som är problemet och att det inte är systerns fel. Jag tror inte alls att TS vill att systern ska ha skuldkänslor eller att systern inte ska "få" vara glad och lycklig över sin graviditet. Och ofrivillig barnlöshet är inget som man "reder ut" och sen är det över och sen behöver man aldrig mer må dåligt....ofrivillig barnlöshet är en utdragen pågående kris som kan pågå i åratal eller tills personen får barn eller ger upp sina försök att bli förälder.
Den som är ofrivilligt barnlös behöver stöd och förståelse under lång tid, det är ingenting som man "reder ut" i ett nafs och sen är det över.
Jag tycker att TS ska söka stöd hos någon annan ofrivilligt barnlös och även prata med sin man/sambo/partner om hur hon känner. Jag tycker också att TS ska berätta för sin syster att det är jobbigt men även att hon ska berätta för systern att hon vill vara glad för systern.
Syster ska i sin tur försöka att inte bara prata om sin graviditet, barn.bebisar etc när de ses/hörs. Det betyder inte att systern inte "får" glädjas utan det betyder att systern visar hänsyn mot en människa i kris, det är INTE för mycket begärt att man visar hänsyn mot sin syster när hon har det svårt!
