Starta kvinnojour!

Vilket bra initiativ :) Har du hittat en lämplig lokal? Hur många hade du tänkt att hysa in samtidigt? Kommer du skaffasponsorer?

Än så länge är jag bara i stadiet där idén och viljan att genomföra den finns. Min önskan är att få igång en ordentlig kvinnojour med plats för kanske 4-5 kvinnor med eller utan barn. 
Just nu försöker jag sammanställa alla steg jag måste gå igenom innan jag kör igång liksom. Vad måste vara klart först.
I min "to do" lista finns för närvarande utan inbördes ordning.

1. Kontakta kommunen för att se behov och evt samarbete.
2. Kontakta närliggande jourer för samarbete, tips och råd.
3. Undersöka hur jag praktiskt startar en förening.
4. Kolla upp jourtelefonlösning.
5. Ordna webbsida med chatfunktion.
6 Kolla upp möjlighet till ekonomiska bidrag.
7. Ordna samarbete med socialtjänst, vårdcentral, psykolog, advokat, polis. 

Du behöver ju folk som jobbar där också.

Jag själv såklart till att börja med, sen tänker jag mig att jag får efterlysa volontärer och om ekonomin tillåter anställda.

Jag har två vänner som kommer vara med och starta föreningen med mig.

Ingen  mer som har tips på saker att tänka på?

kontakta de två stora kvinnojoursorganisationerna, SKR och /eller ROKS. de har ju alla erfarenhet och kan nog hjälpa dig att starta en ny jour, de är ju paraplyorganisationer för alla jourer I sverige. Kanske t.om att du måste ligga under en av dem. Från början var de en enda organisation men splittrade pga meningsskiljaktigheter så du får väl kola vilken du känner att du tycker bäst om att jobba med.

Det är INTE en lukrativ branch att driva kvinnojour. det finns ingen inkomst förutom från kommunen, och den räcker sällan till några särklit bra lokaler eller mer än 1 anställd. Så var realistisk. Att ha boende för kvinnor kräver mycket, men att starta upp I form av nätverksamhet och telefonjour kräver mindre. Så ha det som ett frost mål bara, att utgå ifrån skulle jag säga. Sen är det manga kvinnor som har ekonomiska och juridiska problem som de behöver hjlp med om de lever I svåra förhållanden och vöerväger separation. Det kan vara bra att försöka värva juridikstuderande att samarbet amed som är inrserade av dessa frågor.

som sagt, mitt råd är att inte ta en local med boende utan bara köra stödsamltal först och bygga därifrån. Det tar kraft och energy att jobba med "skadade" människor och kommunala bidrag räcker inte så längt.
    

När jag jobbade ideellt för jouren för många år sen så var de flesta engagerade äldre socialsekreterare, dessa fantastiska människor som först såg behovet. Från början hade en av dem jouren i sin egen bostad, alltså hon lät hotade kvinnor bo hemma hos sig. Hur man orkar det förstår jag inte men hon var en hjärtegod person.

Så det kanske kan vara idé att be om lite hjälp och stöd från socialförvaltningen, antingen rent administrativt med material om vilken hjälp kvinnorna kan få, eller om någon där också har detta som hjärtefråga?

Jag kan tänka mig att det är bra med frivilliga som kan vårdapparaten, juridiken vid separation och även att ha en nära kontakt med lokalpolisen. Det är också en fördel med hjälpare som kan fler språk, eftersom en del av de utsatta kanske inte talar så bra svenska eller ingen svenska alls.

ja och det är ju inte bara en jour liksom, de ska ju ha nånstans att vara sen.

jag känner en som har en kvinnojour, och det är ett oerhört stort tungt och icke lönsamt jobb. beundrandsvärt men väldigt mycket ringar på vattnet som måste göras och konstanta hotbilder
otroligt svårt att få bidrag/fond/support/ då den branschen tyvärr inte prioriteras och tas på seriöst allvar många gånger

jag håller med den som skrev att du bör starta med samtalsstöd

de som verkligen flyr på riktigt till en jour ligger riktigt jävla risigt till för det mesta, och deras man följer med..
det tar inte särkilt länge innan det är ute vart stället är, och ofta hittar de det rätt lätt med den personlighet de männen besitter 

Tack för era tips! Jag är inte ute efter att tjäna pengar och inser att det är sjukt mycket arbete, men för mig är det värt det. Vad gäller eventuell hotbild som kommer att förekomma från männen så skrämmer det inte mig. I mitt "vanliga" jobb arbetar jag på institution med missbrukande män som är våldsamma och har psykiska störningar. Jag har resan utstått det mesta och räds inte.

det gäller att hålla i minnet att man inte skall "tvinga" kvinnor någonting de är rädda för. inte för att du säger det, men jag tänkte på det när du skrev att du inte var rädd för en hotbild. Kvinnrna kommer nämligen vara rädda, och det är de sm är utsatta personligen, inte du. 

har du gått en kurs hos någon av riksorganisationerna? om inte så rekommenderar jag det starkt. För att först gå igenm normaliseringsprocess och annat.