Att ha nyckel till båda hemmen

För mig är det självklart att mitt barn ska ha tillgång till sitt/sina hem när hon vill, känner hon att hon vill komma hit efter skolan nån dag istället för att gå hem till pappa så ska hon kunna göra det utan att behöva vänta på att det passar nån med nyckel.
Där emot så måste hon alltid höra av sig om hon är på väg till mig om det är pappa vecka så att både pappa och jag vet vart hon är. 

Är du av samma åsikt när en av de vuxna arbetar på annan ort? Att denne inte behöver ha nyckel till hemmet för du som partner är hemma när det är ledigheter.

Varför behöver biobarn nyckel om bonusbarn inte behöver det?

Ja, våra har alltid haft nyckel och obegränsad tillgång till båda sina hem. 

Varför är det så viktigt att de inte bör ha det?
Och varför pratar du och en del av de som delar din åsikt alltid om att ungarna inte behöver springa i pappans hem (ja, det är oftast kvinnorna som har synpunkter på detta)? Är det viktigt att i varje avseende förmedla exakt hur negativt detta är för er? Blir er situation bättre av det där? 

För oss är det självklart att barnen har nycklar till sina båda hem. De ska känna att de är välkomna  trots att det kanske inte är "rätt" vecka. Om de är i närheten och vi inte är hemma så ska de inte mötas av en låst dörr. Det är ju deras hem, och att ge dem nycklar visar ju att de är fullvärdiga familjemedlemmar.

När de blir tio kommer de få ha nyckel. Än så länge är de för slarviga. Då har vi inget val iom att store ska vara hemma före och efter skolan. Men den nyckeln kommer han få lämna i brevlådan måndag morgon då det är bytesdag. Inte konstigare än att vi har skilda kläder också för mamma och pappaveckorna.

Eftersom vi har djur gillar jag inte att barnen går in och ut själva- de glömmer stänga också så jag passar alltid när de kommer och går.

Både vi och mamman är överens om att är det mammas vecka så är det, är det vår är det vår. Man försöker ju lägga upp sitt liv efter hur det passar ihop med barnveckorna, både jobb och privat.

Skulle det knipa nån gång så klart vi löser det,men då både jag och barnen är väldigt rutinbundna så funkar det bäst så här.

Sambons barn får inte ha nyckel hit nej. Men det finns en hel hög anledningar till det. Tex sambon jobbar kväll när barnet inte är här jag med ibland och när barnet hade fri tillgång till hemmen så hände det alltför ofta att det försvann mat, pengar, dörren stod olåst, innekatter på rymmen, barnet satt här för denne ville inte gå och lägga sig vid läggdags hos mamman, kompisar "bjöds in" och det fikades och käkades glass utan vår vetskap. Därför får barnet inte ha nyckel.

Men det jag vill ha svar på är varför tycker många att det är nycklen som gör att man är välkommen i ena eller andra hemmet. 

Klart att dom ska få ha sin egen nyckel. Så länge dom sköter sig så bör dom få ha nyckel. Och det verkar märkligt säga "Nej nu ska du till mamma, så lämna nu din nyckel här".
Nu är jag vuxen, men jag hade nyckel till bägge mina föräldrar, och var alltid välkommen till båda. Har fortfarande nyckel till dom och är fortfarande välkommen trots att jag har eget hus och familj.