• Jocke Helena

    Första barnet & nervös pappa.

    Jag är nu 43år gammal och min tjej väntar mitt första barn.
    Hon har två barn sen tidigare. Men detta är mitt första. Har levt i en lång tidigare relation där vi försökte skaffa barn i nästan tio år. Men som vården sa så va vi inte kompatibla med varandra.

    Nu för tre veckor sen fick jag slutligen det underbara beskedet att min flickvän är GRAVID!
    Hon är nu i vecka 9. Under dessa tre veckor som gått sen beskedet så har allt varit enormt omtumlande, spännande, underbart, läckert och skrämmande. Stundtals har jag varit livrädd och tänkt hur f*n skall jag klara detta. När man är 43år gammal och levt ett slappt liv och några korta relationer.
    Och nu helt plötsligt skall JAG bli PAPPA Skrattande

    Är det någon annan här inne som känner igen sig?
    Någon reflektion?

  • Svar på tråden Första barnet & nervös pappa.
  • Mrs Moneybags

    Jag vill bara säga GRATTIS! Jag var 40 när jag blev mamma och förstår precis din oro...inga fler sovmorgnar
    Men det är verkligen underbart att bli förälder lite senare i livet... (och säkert när som helst annars också!)
     

  • Jocke Helena
    Mrs Moneybags skrev 2013-09-19 20:51:14 följande:
    Jag vill bara säga GRATTIS! Jag var 40 när jag blev mamma och förstår precis din oro...inga fler sovmorgnar
    Men det är verkligen underbart att bli förälder lite senare i livet... (och säkert när som helst annars också!)
     
    TACK snälla! Ja nu blir det inga fler slömorgnar framöver :D Får passa på nu innan bebisen är född :D
    Tiden går sååå sakta bara och inget händer. Vi skall på inskrivning etc den 7/10. Vi går in i vecka 11 på måndag. Jisses en evighet kvar liksom :D
  • Fjonkis

    Grattis! Jag är "bara" 25 och väntar mitt första, min sambo är 30. Jag ville bara säga lycka till och jag vet att det går så seeeegt i början. Men nu sitter jag här i vecka 31 och undrar vart tiden tog vägen:)

  • clembke
    Fjonkis skrev 2013-09-28 14:13:46 följande:
    Grattis! Jag är "bara" 25 och väntar mitt första, min sambo är 30. Jag ville bara säga lycka till och jag vet att det går så seeeegt i början. Men nu sitter jag här i vecka 31 och undrar vart tiden tog vägen:)

    O det värsta är att när de sen är födda så säger det pang och så är dom trotsiga söta små 5-åringar som älskar att retas med mamma (har en här hemma)

    Passa på att njuta nu av magen (när den kommer), av bebisen när den sen kommer för även om tiden går sakta nu så kommer den att gå i en jäkla fart när dom är födda.
    Har själv en 5-åring (i nov) o en som blir 4 i mars och undrar vart tiden har tagit vägen. Dessutom sitter vi med en bebis i magen och har knappt 2 månader kvar till den kommer. O så sakta som det gick ibörjan så undrar jag vart tiden tog vägen.

    Annars är det nog bara att ta tiden som den kommer med bebisen. Våga vara med o ta bebisen. Lämna inte ifrån dig bebisen på en gång om den skriker (under förutosättning att den inte är hungrig) utan våga försök trösta den även om det tar lite längre tid än om mamman gör det...

    Lycka till 
  • Flickan och kråkan

    Stort grattis !

    Appropå bebis och pappamys. Missa nu inte att bära bebis.....eller 2-åring för den delen. Finns inget mysigare än att ha en spädis sovande vid bröstet eller en tjattrande 2-åring på ryggen. Vi är inne på vårt tredje helburna barn nu. Mys och var tillsammans. Tiden går fort:


    ">


     

Svar på tråden Första barnet & nervös pappa.