Ensamvarg med vänner?

Du kanske ska söka hjälp?
Jag tror det är där du måste börja, för du verkar inte ha något problem att veta hur du ska göra för att få vänner och behålla dom. Du har ju kommit på varför, för att du är dålig på att höra av dig och för att du inte vill umgås.
Vill du ändra på dina känslor så måste du nog söka hjälp.

Var glad att du iaf har en nära vän, det är så mkt mer värt än att ha många lösa relationer!

Själv är jag också lite av en ensamvarg, fast jag hör ofta av mig till mina så kallade "vänner" men de väljer att inte svara av någon anledning vilket har gjort mig ledsen och lite mer tillbakadragen.

Så det jag vill ha sagt är att håll hårt i de relationer du har och låt de framtida vänskaperna komma till dig      

Läs boken "Introvert - den tysta revolutionen".
Det kan helt enkelt vara så att det tar för mycket energi av dig när du umgås med folk på tu man hand.
 

Jag känner igen mig jättejättemycket och har alltid lidit av ensamhetskänslor. Men så här på äldre dar har jag insett att det ligger i min natur att vilja vara själv. När jag var yngre hade jag alltid killar, och har iofs alltid haft kompisar men aldrig klarat av att engagera mig för mycket. Att sitta i grupper och hänga på fik i flera timmar har verkligen aldrig varit min melodi, och jag drar mig undan större "häng" om jag kan. Samtidigt är jag nog lite av ett socialt geni, bara det att jag som sagt inte orkar fördjupa gängrelationerna. Dock har jag många kompisar, jag orkar bara inte umgås med dem samtidigt i längre stunder. 

Så vad gör man? Jag tror att man får acceptera att man är som man är, kanske lite ambivert/introvert och inse att man inte är typen som orkar med större umgängen. Eller så får man gå till botten med varför man inte orkar med relationerna genom att utforska problematiken och gå i terapi.  

Är ensamstående med en son nu och kan ju vara lite orolig ibland över att han också kommer att känna sig lite isolerad och utanför ibland, men ärligt talat har jag nästan slutat oroa mig. Han är bara tre men otroligt social och kan umgås med alla. Han kommer att ordna det där själv utan att jag måste tvinga mig att socialisera till höger och vänster. Det ligger nog mer i personligheten än vad vi tror det där, snarare än hur många vi har omkring sig som barn. (Jag hade alltid miljarder människor omkring mig och var redan som barn tvungen att dra mig undan för att alstra energi).