Hur sluta älta otrohet?

Försök göra något annat så du försätter dig i en annan situation. Antingen försvinner tankarna eller så kommer du fortsätta älta dem. T.ex ut och jogga, kolla en film, stick till en kompis eller något. Känner du att det inte räcker så behöver det kanske bearbetas mer med din man.  

Du har inte kommit över det än helt enkelt. Kanske saknas någon pusselbit någonstans i din bearbetning. För mig är det så att den känslomässiga bearbetningen tar mycket längre tid än den intellektuella eller vad man ska säga. Flera ÅR längre.

Sen kan det också vara så att du inte bearbetat dina egna handlingar - om ni t ex hade ett dåligt föråhllande innan otroheten så bidrog du väl till det på något sätt. Har du förlåtit dig själv så att säga?      

Låter som att du skulle ha nytta av att gå och prata med någon som kan ge dig verktyg och tips om hur du kan lägga detta bakom dig. Vissa "inre resor" måste man göra själv och ert fortsatta förhållande lär ju inte må bra i längden av att du ältar även om det är helt förstårligt att du gör det.

Du kommer komma vidare när din hjärna är redo att komma vidare , jag antar att du är inne på bearbetsningsfasen , det är då de flesta frågorna kommer upp och då man ältar som mest. Det tar lång tid att traggla sig igenom hela processen , alla faserna , tror det brukar ta 1-2 år eller mer...olika från person till person och mycket beroende på hur den otrogne partnern agerar.

Det handlar nog i grunden om att dels återfå sitt förtroende för sin partnern , dels göra sig en ny bild av sn partner , och dessutom kunna göra sig en klar bild över vad som hänt för att kunna förhålla sig till det och bearbeta det. Om hela sannibgen kom fram på en gång så är det lättare , om sanningen kom fram i små klumpar med diverse försök att mörka , censurera , förmildra , etc.. så är det svårare och tra längre tid eftersom det tär ytterligare på ett redan förstört förtroende. 

Om inte den som varit otrogen kan acceptera att det kan ta så lång tid, är det dödsdömt då tror du?

Kört vet jag inte , jag tror att det är viktigt att inse att det är en väldigt lång process och attt man inte har bråttom med att ta viktiga beslut innan man är redo för det. Logiskt kan man säkert förstå saker men känslomässigt kan det ta lång tid innan man kommer ikapp så att säga , innan logik och känslor synkar.

Ex är det vanligt att man bestämmer sig för att ge förhållandet en ny chans ganska tidigt i krisen , många ggr i ren panik , man biter sig fast i tryggheten av rädsla , etc , utan att veta vad det är man gett sig in på , utan att vara medveten om hur svårt det är och hur lång tid det tar.

Jag tror att det är bättre att behålla status quo och varken säga bu eller bä förrän man känner sig redo för det , låta beslutet växa fram av skig självt i samma takt man arbetar sig igenom sin process , jag tror man pendlar många ggr mellan att förlåta och lämna innan man är klar med sin process.

Så ja jag tror inte det är någon bra ide att ha för höga förväntningar på sig själv och tro att detta är något man kommer över på en psskvart och stressa upp sig när det inte blir så... det är som sagt en väldigt lång process
     

Sorry , fel av mig , det är under reaktionsfasen man har behov av att älta....

"Ibland kan man bli krävande och vill att de närstående ska förstå utan att man säger något. Man kan säga att en närstående borde ha kommit igår när man mådde så dåligt. Många börjar älta det som hänt i ett försök att förstå varför. Allt kan kännas meningslöst. Som närstående kan det vara bra att försöka orka lyssna på den som är i kris, trots att det kan vara påfrestande. När en person börjar reagera på det som hänt, finns det ofta ett behov av att prata och formulera känslorna i ord."

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Kriser/Att-hamna-i-kris/

Obs! Glöm inte att människor är olika och reagerar olika , detta är altså ingen exkt vetenskap utan bara en hjälp att bättre förstå varför man känner som man gör och agerar som man gör.. att det är såhär de flesta reagerar under en kris , men att det kan ta lite olika lång tid för olika personer men oxå beroende på omständigheter runt omkring en , hur ens omgivning agera , speciellt ens partner.