Valp på 6 månader "bet" ett barn..

Först och främst så biter valpar på allt men ni som ägare MÅSTE se till att barn och hund behandlar varandra bra. Man lämnar aldrig en 4-åring med en valp, någonsin. Självklart säger valpen ifrån om ett barn puttar och drar i den, det är upp till er att förhindra sådant.

Du ska aldrig låta ungarna vara ensamma med valpen igen. Du ska ta ur dem retandet. Du ska lära dem att låta hunden vara ifred. Och framför allt ska du ALDRIG låta ungarna vara ensamma med valpen igen.

Det låter nästan som att hunden kan ha varit sugen på hamburgaren, om nu barnet satt och åt när det blev "bitet"... men det är förstås bara spekulationer. Det finns många fler varianter på hur det kan ha gått till, men som jag förstår det kommer vi aldrig helt att få veta.

Håller med om att man inte ska lämna en 4-åring ensam med en valp, inte med något djur egentligen. Djur är alltid djur och hur snälla de än är så har de instinkter och beteenden som på intet sätt är deras "fel", men inte heller kan förväntas kunna läsas och hanteras av en 4-åring. Nu är skadan redan skedd och jag tror på en ödmjuk inställning inför barnets mamma - visa att man förstår att hon blir upprörd, men att man måste beakta att det handlar om ett "barn" även i djurvärlden. Förklara att det var ni/de vuxna som gjorde fel som lämnade de här båda utan tillsyn tillsammans. Förklara att ni kommer att ha ögonen på hur hunden utvecklas och skulle ni se "farliga" tendenser när den blir uppåt 12-18 månader, då ska ni absolut överväga om den har något allvarligt "fel" i beteendet eller inte. Hoppas ni förstår hur jag tänker och kan använda tankesättet på ett bra sätt i er situation.

Det går också att ta upp dialogen om lämpligheten i att dra in familjerätten. Så långt det är möjligt bör man försöka prata med varandra och lösa situationen på egen hand. Familjer har husdjur. Husdjur biter familjemedlemmar. Ingen får ensam vårdnad på bara de grunderna. Då skadar det mer att dra igång en stor konflikt än att försöka resonera sig fram till en medelväg. Alla parter kommer inte att vara helt överens om allt, men man får leva med kompromisser - för barnens skull.   

Jag tror att valpen ville ha barnets hamburgare, med tanke på barnets ringa skador så var det inte frågan om ett bett, knappt nafsat. Detta med tanke på att om en valp skulle nafsa någon i läppen så blir det värre skador. Precis som någon redan skrivit så tror jag på att prata med barnets mamma om att ni från och med nu inte kommer lämna barnet ensam med hunden, när barnet äter kommer ni se till att hunden inte kan nå barnet.   

...och jag vill lägga till, precis som tidigare kommenterat, att det är viktigt att ni ser till att lära barnet umgås med hunden på ett respektfullt sätt. Tyvärr tror jag att en valp som under sin uppväxt blir illa behandlad av ett barn tar det med sig i livet som vuxen hund och då faktiskt blir opålitlig när det gäller barn. Så det är viktigt att ta tag i situationen från alla håll och att göra det nu, innan det går för långt.

Med stor sannolikhet så försökte valpen komma åt hamburgaren och då ingen var i närheten som kunde stoppa den (ett barn förstår den inte har så mycket att komma med) så var den fräck och bara försökte ta den direkt från händerna på barnet, som antagligen hade hamburgaren vid munnen.

Jag hade försökt att prata med mamman och intyga att detta aldrig kommer ske igen. Vilket ni såklart skall se till att det aldrig gör, om det så kräver att hunden och barnet får vara åtskiljda. Vilket säkert mamman kan tänkas vilja en stund framöver... Personligen skulle jag bli riktigt sur om jag inte nådde fram och lovade att göra det yttersta för att det inte skulle ske igen. Känns som en väldigt överdriven reaktion på ett sår i läppen från en valp.

Sedan så måste det ju styras upp hur barnen behandlar hunden. De är tillräckligt gamla för att förstå hur en skall bete sig mot en hund. Visst, barn testar och har dålig impulskontroll, men det är därför en också alltid måste ha stenkoll och vara beredd på att styra upp. Om detta inte går så kanske det är bäst för hunden att få ett hem med barn som den inte känner att den måste markera emot för att hålla på avstånd (då hunden hade markerat tidigare). Hunden skall ju känna att om den känner sig illa behandlad så kommer ni och hjälper den. Det är jätteviktigt.

Skulle faktiskt inte lägga nån större vikt vid händelsen då hunden förmodligen bara ville ha burgaren och barnen tidigare retat henne med mat framför nosen förr. Hade hon huggit av aggressivitet hade det blivit skador, detta klassar jag som ett naffsande vilket är helt naturligt och hundar är väldigt sällan aggressiva utan biter för dom blir trängda/orättvist behandlade.
Sen är det naturligvis väldigt orättvist mot valpen att barnen får hålla på att reta henne men det är du förmodligen helt medveten om. Se till att aldrig lämna valpen ensam med barnen så är ju problemet löst och det är absolut inget fel på din hund!

Satt hunden också i skuffen på bilen? 

Hunden satt fastkopplad i en bil bredvid och brukar annars aldrig få vara i köket när vi äter, hon får ligga i hallen. Vi brukar heller aldrig låta dom leka själva med hunden utan att vi är med, men ibland hinner man inte säga till i tid om dom gör nå olämpligt. Denna mamman är väldigt svår att prata med, hon säger att båda pojkarna är djurvänner och skulle aldrig göra nå dumt mot hunden, speciellt inte han som vart utsatt. även fast vi sagt att vi sett vad dom gjort, det rör henne inte. Vi är på pojkarna om det hela tiden att dom måste vara snälla och inte får vara och klänga på henne, men det rinner ur på 5 minuter. Men lite bättre har det blivit. Känns bara så drygt att hon hotar med detta istället för att prata om det och komma överens. Hon vill prompt att hunden ska bort för hon har bitit säger hon..

Tack för svar!

Jag hoppas hon ändrar sig när vi säger att ansvaret låg helt hos oss, att det var vårat fel som inte hade uppsyn.