• Anonym (snälla)

    Följa hjärta eller hjärna? (snälla hjälp)

    Hej!
    Har en stormig relation som jag inte kan reda ut.
    Träffade en kille på en fest för drygt ett år sedan. Vi hånglade och pratade. Jag hade då precis blivit lämnad av mitt ex och han hade precis blivit lämnad av sin flickvän sedan sex år tillbaka.
    Vi började dejta och ingen av oss kände då för att börja ett nytt förhållande. Efter ett tag blev vi kk.  
    Jag blev kär och berättade. Han sa rakt ut flera gånger att han önskade att vi kunde träffats tidigare i hans liv. Han har bara erfarenheter av dåliga förhållanden och han vågar inte ge sig in i ett till. Så vi bröt och blev vänner. Bra vänner.
    På en fest blev vi fulla och började kyssas igen. Vi hade sex och så var bollen i rullning igen. Det blev svårare den här gången eftersom nu visste jag hur bra vänner vi var. Precis innan sommaren sa jag att när sommaren är över så vill jag vidare. Jag vill ha någon som älskar mig och om han inte kan det så måste jag hitta någon annan. Så en bit in på terminen (går på universitet) hade vi vår sista natt ihop och jag sa " jag älskar dig" till honom. 

    Alla mina vänner tycker jag har gjort rätt som inte väntande på honom. Jag försöker gå vidare och letar efter nytt förhållande. Varje gång jag träffar en söt tjej/kille ( är bi) försöker jag vara öppen. Har flörtat med några och kysst en. Men kan inte släppa honom helt i tankarna. På flera plan vet jag att han är rätt för mig. Har aldrig träffat någon i hela mitt liv som jag har känt mig så avslappnad med. Han har sagt flera gånger att "han vill bara se mig lycklig", att det "är han som är skadad, att "du är perfekt" och han "anser inte de positiva känslorna väger upp de negativa". Vi har alltid varit helt öppna mot varandra och med våra känslor, vi pratar hela tiden.  
    Samtidigt vet jag att han i framtiden vill ha barn och ett förhållande. Han har sagt att han inte vill ha någon annan än mig och att han inte ens känner för att hitta någon att ha sex med sedan jag försvann. 

    Min fråga är: Ska jag vänta och gå tillbaka? Ska jag låta honom komma till mig? Ska jag leta efter någon annan? Ska jag följa mitt hjärta eller mitt rationella tänkande? 

  • Svar på tråden Följa hjärta eller hjärna? (snälla hjälp)
  • MrsRed

    Jag hade tvingat fram ett ja eller nej från honom. Fråga om han någonsin kommer att känna sig trygg att påbörja ett nytt förhållande. Om han inte kan det så borde du gå vidare men om han kan tänka sig det så hade jag stuckit vidare. Varför avlägga massa energi för ingenting? Det du borde göra är att kräva ett svar iallafall.

  • Mymla

    Följ alltid hjärtat men ha kul under tiden och dejta andra tills du och han möts igen.

  • Anonym (snälla)

    Tack för svaren! Läser alla och funderar, Om fler har åsikter så skriv dem. Behöver alla råd jag kan få!

  • Anna74a

    Tycker att du gör rätt som vet vad du vill och säger vad du tycker/känner.
    Det är lätt att det rullar på bara och att du blir sårad annars.
    Nu är det upp till honom.

  • Anonym (Hmm)

    Vad väntar du på egentligen?
    Han har gett upp, vill vara ett offer, leva i den bubblan för där känner han sig bekväm, 
    Borde han inte släppa taget om sitt förflutna och kämpa för det som finns rakt under näsan?? Nej just ja...det går inte för han är den som är skadad.

    Han väljer åt dig...har du tänkt på det?? Du kan inte välja att satsa på er relation, den har ju inte ens existerat i hans värld.    
    Vill du ha en man som inte vågar ta ett kliv ut i det okända på vinst lr förlust.
    Du får straffet för någon annans brister, vilket han generöst ältar
    Jag blir tvärförbannad när folk tror att dom kan förpesta mig med sina problem, för jag har aldrig bett om det! Den negativa och bittra sidan av folk förgiftar tillvaron. (typ min granne) Bara för att man mår dåligt så betyder inte det att andra ska påverkas som finns runt omkring.

    Skulle du vara lycklig med honom? Lycklig med en man som ältar det förflutna? Kan du leva i vetskapen om att hans liv inte kretsar runt dig, han har stannat i det förflutna för länge sen, du finns i nuet...  redo att leva!
    Jag låter kanske hård i mitt uttryck men jag menar väl!!

  • Nöjd man

    Håller med (Hmm), det är ditt ex kk som har problem och vill han få en relation nu eller i framtiden så måste han ta tag i sina problem. Sen undrar jag vad det är som gör han så unik i dina ögon? Är det så att hans "problem" är det som triggar dig. Att du söker det du inte kan få ? Viktigt att rannsaka sig själv emellanåt. Många av våra problem med andra beror till stor del på oss själva. Antigen att vi har egna issus eller att vi söker/tillåter andra att lämna över sina på oss.

  • Anonym (snälla)
    Anna74a skrev 2013-10-02 03:28:05 följande:
    Tycker att du gör rätt som vet vad du vill och säger vad du tycker/känner.
    Det är lätt att det rullar på bara och att du blir sårad annars.
    Nu är det upp till honom.
    Tack! Det är det mitt rationella tänkande säger. Att jag kommer missa andra och nu är det upp till honom.
    Anonym (Hmm) skrev 2013-10-02 09:26:42 följande:

    Vad väntar du på egentligen?
    Han har gett upp, vill vara ett offer, leva i den bubblan för där känner han sig bekväm, 
    Borde han inte släppa taget om sitt förflutna och kämpa för det som finns rakt under näsan?? Nej just ja...det går inte för han är den som är skadad. 

    Han väljer åt dig...har du tänkt på det?? Du kan inte välja att satsa på er relation, den har ju inte ens existerat i hans värld.    
    Vill du ha en man som inte vågar ta ett kliv ut i det okända på vinst lr förlust. 
    Du får straffet för någon annans brister, vilket han generöst ältar 
    Jag blir tvärförbannad när folk tror att dom kan förpesta mig med sina problem, för jag har aldrig bett om det! Den negativa och bittra sidan av folk förgiftar tillvaron. (typ min granne) Bara för att man mår dåligt så betyder inte det att andra ska påverkas som finns runt omkring.

    Skulle du vara lycklig med honom? Lycklig med en man som ältar det förflutna? Kan du leva i vetskapen om att hans liv inte kretsar runt dig, han har stannat i det förflutna för länge sen, du finns i nuet...  redo att leva!
    Jag låter kanske hård i mitt uttryck men jag menar väl!!


    Dessa tankar har jag också tänkt . Jag har sagt till honom att det orättvis att han redan nu antar att vårt förhållande kommer sluta som hans tidigare. Han menar på att det inte handlar om det utan om att leva ett logisk liv och inte blanda in känslor.
    När vi började dejta hade han en regelrätt kk ( de ringde varandra när de behövde, kom över och hade sex, gick) och han avslutade det direkt. Han lovade att om han hade sex med någon annan skulle han berätta det och då visste han om att det var slut. Han bytte stad och umgängeskrets när det tog slut med hans ex. Mellan mig och henne hade han många tjejer som han struntade totalt i. Jag skulle bli en sådan tjej men så blev det inte av olika anledningar. 
    Kommer jag bi lycklig med honom? Ja, det är jag säker på. Han är numera en av mina närmaste vänner ( det är inte många som hamnar i den kategorin), Han vet allt om mig och jag vet allt om honom (vilket han själv har sagt). Han är långt ifrån perfekt ( vet redan saker jag stör mig på), men har inte kravet på en partner (vem är det egentligen?). I slutändan gör han mig lycklig. 
    Jag håller med dig om att han borde börja leva i nuet. Han pratar om  ha förhållande och barn, men det är när han har avslutat uni (om sådär 4 år). Vill själv visserligen inte ha barn innan dess heller (eller någonsin), men vill ha ett förhållande.  
    Förlåt blev utdraget, hade mycket att säga. 
    Återigen tack till alla som tar sig tid att svara!
  • Anonym (Katta)

    Varför ha så bråttom? Ni studerar båda, ni är bästa vänner, och ingen av er vill egentligen ha någon annan?
    Varför inte nöja er med vänskapen tills vidare och gå in för studierna i stället för att grubbla över kärleksbekymmer.
    Jag antar att ni båda är ganska unga eftersom ni fortfarande pluggar, och ni har ingen brådska med att bilda familj.
    Jag tror att det blir ni båda en gång, bara du inte frestas att inleda ett förhållande med någon som du inte känner riktig kärlek för, bara för att få ett förhållande.
    Om det är kärlek du känner och han inte vill ha någon annan så är det väl värt att vänta, i stället för att begå ett misstag och om några år vara tillbaka på ruta 1.

    Lycka till!      

  • Anonym (gg)
    Anonym (snälla) skrev 2013-10-01 23:54:39 följande:
    Hej!
    Har en stormig relation som jag inte kan reda ut.
    Träffade en kille på en fest för drygt ett år sedan. Vi hånglade och pratade. Jag hade då precis blivit lämnad av mitt ex och han hade precis blivit lämnad av sin flickvän sedan sex år tillbaka.
    Vi började dejta och ingen av oss kände då för att börja ett nytt förhållande. Efter ett tag blev vi kk.  
    Jag blev kär och berättade. Han sa rakt ut flera gånger att han önskade att vi kunde träffats tidigare i hans liv. Han har bara erfarenheter av dåliga förhållanden och han vågar inte ge sig in i ett till. Så vi bröt och blev vänner. Bra vänner.
    På en fest blev vi fulla och började kyssas igen. Vi hade sex och så var bollen i rullning igen. Det blev svårare den här gången eftersom nu visste jag hur bra vänner vi var. Precis innan sommaren sa jag att när sommaren är över så vill jag vidare. Jag vill ha någon som älskar mig och om han inte kan det så måste jag hitta någon annan. Så en bit in på terminen (går på universitet) hade vi vår sista natt ihop och jag sa " jag älskar dig" till honom. 

    Alla mina vänner tycker jag har gjort rätt som inte väntande på honom. Jag försöker gå vidare och letar efter nytt förhållande. Varje gång jag träffar en söt tjej/kille ( är bi) försöker jag vara öppen. Har flörtat med några och kysst en. Men kan inte släppa honom helt i tankarna. På flera plan vet jag att han är rätt för mig. Har aldrig träffat någon i hela mitt liv som jag har känt mig så avslappnad med. Han har sagt flera gånger att "han vill bara se mig lycklig", att det "är han som är skadad, att "du är perfekt" och han "anser inte de positiva känslorna väger upp de negativa". Vi har alltid varit helt öppna mot varandra och med våra känslor, vi pratar hela tiden.  
    Samtidigt vet jag att han i framtiden vill ha barn och ett förhållande. Han har sagt att han inte vill ha någon annan än mig och att han inte ens känner för att hitta någon att ha sex med sedan jag försvann. 

    Min fråga är: Ska jag vänta och gå tillbaka? Ska jag låta honom komma till mig? Ska jag leta efter någon annan? Ska jag följa mitt hjärta eller mitt rationella tänkande? 
    Varför inte ta tag i det båda två , och reda upp det som blev ouppklarat , kärlek är dock ingen uppgörelse men tänkte väl mer på om det va ngt som blev fel från början . Det handlar inte om att följa hjärta eller hjärna , utan rada upp oklarheter .
  • Anonym (Hmm)

    Du säger att er vänskap är djup och ni har haft sex många ggr, varför inte fortsätta med det? Han vill ju ha dig om 4 år när han pluggat klart!

  • Anonym (gg)
    Anonym (snälla) skrev 2013-10-02 12:31:11 följande:
    Tack! Det är det mitt rationella tänkande säger. Att jag kommer missa andra och nu är det upp till honom.

    Dessa tankar har jag också tänkt . Jag har sagt till honom att det orättvis att han redan nu antar att vårt förhållande kommer sluta som hans tidigare. Han menar på att det inte handlar om det utan om att leva ett logisk liv och inte blanda in känslor.
    När vi började dejta hade han en regelrätt kk ( de ringde varandra när de behövde, kom över och hade sex, gick) och han avslutade det direkt. Han lovade att om han hade sex med någon annan skulle han berätta det och då visste han om att det var slut. Han bytte stad och umgängeskrets när det tog slut med hans ex. Mellan mig och henne hade han många tjejer som han struntade totalt i. Jag skulle bli en sådan tjej men så blev det inte av olika anledningar. 
    Kommer jag bi lycklig med honom? Ja, det är jag säker på. Han är numera en av mina närmaste vänner ( det är inte många som hamnar i den kategorin), Han vet allt om mig och jag vet allt om honom (vilket han själv har sagt). Han är långt ifrån perfekt ( vet redan saker jag stör mig på), men har inte kravet på en partner (vem är det egentligen?). I slutändan gör han mig lycklig. 
    Jag håller med dig om att han borde börja leva i nuet. Han pratar om  ha förhållande och barn, men det är när han har avslutat uni (om sådär 4 år). Vill själv visserligen inte ha barn innan dess heller (eller någonsin), men vill ha ett förhållande.  
    Förlåt blev utdraget, hade mycket att säga. 
    Återigen tack till alla som tar sig tid att svara!
    Kan missa andra ??? ja so what om det är den här personen du känner för så är det väl en risk du får ta ,för att reda upp det där .
  • Anonym (snälla)
    Anonym (Hmm) skrev 2013-10-02 13:07:21 följande:

    Du säger att er vänskap är djup och ni har haft sex många ggr, varför inte fortsätta med det? Han vill ju ha dig om 4 år när han pluggat klart!


    Anonym (gg) skrev 2013-10-02 13:09:43 följande:
    Kan missa andra ??? ja so what om det är den här personen du känner för så är det väl en risk du får ta ,för att reda upp det där .

    Förstår hur ni båda tänker och har tänkt liknade själv.
    Jag vill ha någon som är min och som jag får säga är min. Jag vill kunna hålla hans hand på stan, presentera för min familj, vara där för honom och veta att han är där för mig. Han avskyr tanken på att vara "någons", i sex år var han "någons". Han stod aldrig själv. Han vill vara själv för första gången på länge.
    Det vill inte jag. Jag har två kortare katastrofala förhållanden bakom mig. Ett tag kändes det inte som om jag kunde älska någon och nu vet jag att jag kan. Jag är redo för ett förhållande och jag vill hitta någon som är det också. 
    Vi är vid två skilda tidpunkter i våra liv. Samtidigt är det svårt att släppa varandra.  Kanske ska lägga till att han är den mest logiska människan jag känner och han vill inte styras av känslor.  Med andra ord: Han vill både se mig gå för min egen skull( för han vet hur mycket smärta han ger mig genom att inte vilja bli ihop med mig) och han vill att jag ska stanna eftersom han trivs i mitt sällskap. 
  • Anonym (gg)
    Anonym (snälla) skrev 2013-10-02 14:18:18 följande:
    Anonym (gg) skrev 2013-10-02 13:09:43 följande:
    Kan missa andra ??? ja so what om det är den här personen du känner för så är det väl en risk du får ta ,för att reda upp det där .
    Förstår hur ni båda tänker och har tänkt liknade själv. Jag vill ha någon som är min och som jag får säga är min. Jag vill kunna hålla hans hand på stan, presentera för min familj, vara där för honom och veta att han är där för mig. Han avskyr tanken på att vara "någons", i sex år var han "någons". Han stod aldrig själv. Han vill vara själv för första gången på länge. Det vill inte jag. Jag har två kortare katastrofala förhållanden bakom mig. Ett tag kändes det inte som om jag kunde älska någon och nu vet jag att jag kan. Jag är redo för ett förhållande och jag vill hitta någon som är det också.  Vi är vid två skilda tidpunkter i våra liv. Samtidigt är det svårt att släppa varandra.  Kanske ska lägga till att han är den mest logiska människan jag känner och han vill inte styras av känslor.  Med andra ord: Han vill både se mig gå för min egen skull( för han vet hur mycket smärta han ger mig genom att inte vilja bli ihop med mig) och han vill att jag ska stanna eftersom han trivs i mitt sällskap. 

    Nej man ska inte styras av känslor dörren man är säker , det enklaste är väl art ni reder upp hur ni ska ha det typ .
  • Anonym (snälla)

    Vet inte, har tänkt mycket de senaste dagarna. Saknar honom och behöver ventilera tankarna bara. Mår bättre när jag skriver dem här. Förlåt blev flummigt, är trött och ledsen.

  • Nöjd man

    Tycker du har rätt att vilja ha ett förhållande där ni kan hålla hand och presentera varandra för vänner och familj som ett par. 

    Det som gör att det inte går i ditt fall nu är att han inte vill det. Kan inte tvinga någon att göra/tycka som man själv vill. Det är upp till honom om han vill välja att var i en relation eller inte. 

    Du måste bestämma dig för om du vill springa vid sidan om honom till den dag han ändrar sig eller träffar någon annan som han väljer, då står du där med lång näsa.

    Eller att du väljer att bryta helt och gå vidare med ditt liv som kvinna och se vilka män som du kan hitta ute i världen. Ni kan ju fortfarande vara vänner om det funkar för dig, vilket jag inte tror.

    Ett tredje alternativ är att ni är onhold båda två och väntar tills båda är redo och under tiden kan du se om du kan hitta någon som kanske är redo för ett förhållande som du är. I annat fall så får du ändå lite mer erfarenhet  Flört

  • Anonym (snälla)
    Nöjd man skrev 2013-10-07 09:55:50 följande:
    Tycker du har rätt att vilja ha ett förhållande där ni kan hålla hand och presentera varandra för vänner och familj som ett par. 

    Det som gör att det inte går i ditt fall nu är att han inte vill det. Kan inte tvinga någon att göra/tycka som man själv vill. Det är upp till honom om han vill välja att var i en relation eller inte. 

    Du måste bestämma dig för om du vill springa vid sidan om honom till den dag han ändrar sig eller träffar någon annan som han väljer, då står du där med lång näsa.

    Eller att du väljer att bryta helt och gå vidare med ditt liv som kvinna och se vilka män som du kan hitta ute i världen. Ni kan ju fortfarande vara vänner om det funkar för dig, vilket jag inte tror.

    Ett tredje alternativ är att ni är onhold båda två och väntar tills båda är redo och under tiden kan du se om du kan hitta någon som kanske är redo för ett förhållande som du är. I annat fall så får du ändå lite mer erfarenhet  Flört
    Tack! Det hjälpte mig att sortera upp mina tankar :)
Svar på tråden Följa hjärta eller hjärna? (snälla hjälp)