Kan man väcka liv i känslor som försvunnit?

prova att läs boken "Bullshit!" av Eva Rusz. Jag har bara kommit 15 sidor typ, så kan inte lova att den fungerar, men den verkar intressant, och handlar om just detta.

Jo det går att göra. Man kan dels förändra vad man tycker om olika aspekter på den andre, dels förändra hur man själv beter sig och/eller sin uppenbarelse.

Man får analysera tillsammans vad som är bra och dåligt. Man får tillsammans se vad som måste förändras.

Kommunikation och medvetenhet är grunden och en öppenhet för att det är en kompromiss man söker.

Hela processen är ibland lång.

Det kan räcka med att helt enkelt förmå sig själv att vara attraherad av den andre sådan hen är.

Ja, det går, om båda verkligen vill. Kan vara mkt jobb kanske. Börja med att analysera vad som är fel, och var ödmjuka inför varandra, var ärliga om era fel och brister.

Vi vill båda två och vi går i part

Vi vill båda två och vi går i parterapi och håller på att lära oss lyssna på varandra och reda ut. Hur förmår man sig att bli attraherad av någon man inte är ?

Tack för boktipset. Den fanns på biblioteket så jag ska låna den

Genom att söka reda på vilka sidor hos partnern man kan tycka om. Genom att för sig själv konstruera sammanhang där partnern kan upplevas som attraktiv.

Genom att själv vilja vara attraherad av honom.

Genom att få honom att i någon mån bli av med sina mer frånstötande sidor, samtidigt som du också bestämmer dig för att inte längre irritera dig lika mycket på desamma.

Du måste inse att du måste aktivt själv förkasta att inte vara attraherad av honom. Du kan inte bygga om honom till nåt radikalt annorlunda, bara slipa av lite kanter och måla om lite ytor.

Minnas vad som var attraktivt från början och se om det finns kvar. Det är knepigt för man attraheras av manifestationer av personlighetsdrag, inte personligheten i sig. Du kan behöva hitta vad som numera manifesterar det du blev kär i hos honom och låta dig attraheras av det nya i stället.

Tack, du ger mig hopp. Jag har hunnit skumma lite på Rusz bok och de tre första myterna och det stämmer mycket med vad säger. Rusz menar på att känslor aldrig dör men att vi omedvetet bestämmer oss för att livet tillsammans blir för riskfyllt och smärtsamt och då flyr vi. Lite som du skriver att man måste liksom bestämma sig för att faktiskt tycka om sin partner såsom hen är nu och bestämma sig för att man faktiskt kan attraheras av henom. Inte omöjligt men svårt och att det krävs mycket av båda. Beröring, kramar, kommunikation osv. Tack igen för ni ger mig en strimma hopp!

Nej, skulle jag säga. Känslor som har "dött" går inte att väcka till liv igen. Däremot kan man lära sig att uppskatta andra sidor eller förmågor, personlighetsdrag  som kan kompensera för det som förlorats, och på det sättet väcka nytt liv i relationen. Jag skulle vilja säga, att vår förmåga till den förändringen i synsätt, är avgörande för hur väl man på sikt lyckas med sin relation. Vissa berkar ha lättare, andra betydligt svårare.

Men är inte det lite samma sak? Om man tappade attraktionen för sin partner men finner nya sätt att hotta tillbaka till attraktionen har man då inte väckt liv i känslorna igen?

Det där är inte riktigt sant.

Man kan ibland hitta sin gamla attraktion och sina gamla känslor. Ibland går vägen dit över att väcka nya goda känslor för nyupptäckta egenskaper hos partnern.

Är det inte lite petigt att skilja på fallen? Oftast menar man med "känslorna" bara "lika starka känslor och attraktion".

Det viktiga är att om man vill så kan man hitta tillbaka igen. Ibland till exakt samma ställe. Ibland till ett bättre ställe.

Du verkar vara så klok. Du är så saklig och du ger mig en strimma hopp. Precis vad jag behöver för att ge mig attan på att kämpa på. Min partner och jag pratade en hel del igår och det känns som det är på väg åt rätt håll. Jag vet inte vad som kommer ur det än men just nu befinner vi oss på en plats där det är helt okej att leva så här ett tag även om det skulle stanna av lite. Men framförallt vill vi båda.

För att förtydliga är det min partner som tappat känslorna för mig. Vi lever dock som ett par i förhoppningar att han ska finna dem igen. Jag har bara så svårt att läsa av honom. Han påstår att han inte känner något för mig ändå hade vi sex för några veckor sedan och han menar att det var äkta känslor fast han inte känt dem igen. Han planerar framtiden och lägger upp planer på vårt långsiktiga sparande. Jag blir så förvirrad. Jag vet att han vill och han tror att det fungerar och kanske är framtidsplanerna hans sätt att tala om det? Vi gör saker tillsammans, vi skrattar, vi bråkar inte, vi blir inte ens irriterade på varandra. Vi visar hänsyn och omsorg. Jag rör nog mer vid honom än han rör vid mig och då menar jag vardagligt som en klapp på axeln eller en puss hejdå till jobbet. Han har inga problem att pussa mig eller krama mig men sex vill han inte ha. Så ibland känns vi som partners och ibland bara som vänner. Jag vet att jag inte ska stressa fram något och låta det få ta tid. Men det tär rejält. Jag har sagt till honom att det gör inget att han inte älskar mig och jag hoppas att min kärlek ska vara stark nog för oss båda just nu. Så jag säger att jag älskar honom och får en klapp på huvudet tillbaka.

Lunchrast. Många tankar som snurrar. Jag förstår inte hur min partner tänker eller resonerar eller fungerar.

Då är det ju din partner som måste förstå hur det måste gå till.

Hoppas ni har en bra terapeut som ser det som ett praktiskt problem att lösa.

Jag hoppas det med. Men tack gör stödet. Det har hjälpt!