Angående att känna sig kränkt..
Jag vill först understryka att jag tycker det är bra att vi idag har ett mer tolerant samhälle och ett samhälle som värnar om den utsatta, kränkta människan. Vissa av mina inlägg har väl inte varit så föredömliga och jag säger ofta spontant vad jag tycker och tänker, utan någon större oro för "konsekvenserna".
Men jag anser att det finns en gräns för allt, och jag tror att vi i Sverige har nått och passerat den gränsen tyvärr.
Att stå upp för sina rättigheter och vägra att ta skit eller elakheter från andra innebär inte att man på sikt helt ska gå fri från andras åsikter eller kränkande uttalanden. För helt fria från detta kommer vi aldrig bli, i synnerhet inte i en värld som är överbefolkad och där snart alla kommer tvingas kämpa för sin överlevnad, på bekostnad av andra.
Att intoleransen och fördomsfullheten ökar i samhället ser jag egentligen som ett sundhetstecken. När vissa grupper får ha det bra och tryggt på bekostnad av andra så uppstår oundvikligen sådana strömningar. Vi är alla mer eller mindre avundsjuka (detta är alltså inte något typiskt svenskt) och missunsamma. Vissa klarar bara att kamouflera det bättre än andra. Genom att framstå som tolerant och fördomsfri i det här samhället är man så gott som alltid garanterad belöningar av olika slag. Man blir sedd som en bra och god människa i största allmänhet. Man blir sedd som empatisk och förstående och folk i gemen har mer förtroende för en tolerant och fördomsfri människa än för en som är mer intolerant och fördomsfull.
Samhället har alltid belönat de människor som tänker och tycker "rätt" enligt samtidens politiska eller religiösa korrekthet. Många låter sig felaktigt luras av detta.
Bara för att dina åsikter, dina tankar eller ditt beteende är sanktionerat av samhälle och etablissemang, betyder det inte automatiskt att det är rätt.
Jag tror inte ens jag behöver dra parallellen till Hitlertyskland eller Stalins Sovjet. Detta borde ni kunna förstå på egen hand.
När dina och mina far- och morföräldrar växte upp fick de lära sig vad som var rätt och fel. Rätt beteende belönades, fel beteende straffades, ofta med fysiska tillrättavisningar.
Idag har politiker och etablissemang mer eller mindre tagit över föräldrarollen. Under flera decennier har vi blivit itutade att alla människor är precis lika mycket värda, oavsett ras, hudfärg, religion, ursprung, utseende eller personlighet. Mänskliga fel och brister kritiseras inte längre, de tillochmed uppmuntras och sanktioneras.
Och det är just här de mest extremtoleranta skjuter sig i foten. För när inget längre kan ses som fel, udda eller bristfälligt. vad har man då för referensramar att utgå ifrån? Vi rycker upp stereotyperna med rötterna och hävdar att de inte finns. Allting jämnas ut. Det som förr sågs som onormalt eller udda eller avvikande ses idag som normalt och vi tillåts inte ens ha kritiska åsikter om det.
När man normaliserar allting utifrån tanken om att ingen ska behöva ta kritik för sitt utseende, ursprung, personlighet eller bristfälliga egenskaper, så uppstår helt naturligt motreaktioner från dem som tänker på mer traditionellt och konventionellt vis.
Många av oss tycker verkligen att det var bättre förr. Många tycker INTE det. Men här är det helt fritt och acceptabelt att döma ut "bakåtsträvarna" och de reaktionära. För alla måste vi inse att vi faktiskt lever på 2000-talet och då är det inte tillåtet att nostalgiskt drömma sig tillbaka hur det var förr.
- Du lever i det förgångna
- Dina tankar känns väldigt mycket 40-tal, 60-tal eller 80-tal
Har även stött på vissa i det här forumet som slänger ur sig kommentarer som "Ditt tänk är verkligen typiskt 2002 eller 2005". Som om sådant som endast ligger några år tillbaks i tiden skulle vara för evigt passe och ute.
Måste man alltid vara tidsenlig? Måste man alltid följa rådande politiska trender? Måste man alltid förtrycka sina sanna åsikter och tankar pga rådande tidsanda och vad som för tiden ses som acceptabelt och gångbart?
Det här är saker jag funderat på senaste tiden, och det skulle vara kul att få era reaktioner på det.