Whiplashskada - bilolycka

Har en wiplasch eller snare två olika.... Den första fick jag inte från en bilolycka utan när jag tränade kampsport som yngre. För 4 år sedan blev vi på körda bakifrån och var tvunga att fara till akuten då jag fick mycket ont.

Det syndes inget på röntgen och senare ej heller på MR. Hade dock en jätte bra läkare på VC som hjälpte mig med rätt medicenering och skrev ett bra intyg till försäkringsbolaget. Trodde jag aldrig skulle få nått för denna skada. Fick iaf pengar och har en invaliditet på 3%.

Går till sjukgymnast för att knacka loss losningar som uppstrå. Styrketränar efter ett programm jag fick av denna sjukgymnast. Det funkar. Har inte jätte mycket problem just nu. Var värre när jag pluggade. Hade svåre att ta micro pauserna. Tar man dem så mår man bättre.

Visst finns det tillfällen jag har så ont att jag bara vill lyft bort huvede och axlarna från mig för att slippa värken. Men man överlever. Allt sådant som jag vet kan påverka min värk göra jag saktare och försöker få andra att hjälpa mig så som att putsfönstren det får min karl göra. Damsuga är inte heller det roligaste för nacken med det funkar.

Hoppas att du fick svar på lite frågor...

Får man fråga vad som har hänt dig?? Har du nyligen varit med oom en olycka eller??

Ja, för 4 månader sedan var jag med om en trafikolycka...

Oj, lillsnuttan ropar! Jag skriver ett meddelande till dig lite senare... Ok?

Tack för svaren förresten!

Det är oki. De små går först

Jag blev påkörd när jag stod still vid ett stoppljus 1 mars förra året. Jag fick väldiga besvär från nacke och axlar. Varken MRI eller röntgen visar några nackskador, men en skada i vänster axel. Jag gick till sjukgymnast i några månader, fast det började först efter över en månad eftersom min första läkare ansåg att mina skador skulle gå över inom ett par veckor. Ingen röntgen eller något gjordes då. Med försäkring och sånt kan jag inte direkt jämföras med eftersom jag bor i usa, det är inte uppgjort ännu eftersom det ju inte klaras upp förens man anses har nått mesta möjliga läkning.

Jag har fått ett hemträningsprogram, för både nacke och axlar, som består av styrke- och stretchövningar. Jag tränar också yoga efter ett program som jobbar mest på armar och överkropp. Promenader rekomenderas också för mig, så det gör jag så ofta jag kan.

Jag har fortfarande en hel del besvär nu efter snart ett år, trotts att ortopeden anser att jag inte ska få bestående men, men han anser att det har gått länge nu. Nacken har jag inte så mycket besvär av, mest tillfälliga och om jag gjort något som stressar den, suttit länge framför datorn eller så. Axeln har jag dock dagliga besvär av, spänningar och värk som strålar ner i fingrarna. Vissa dagar är förstås värre än andra men de sista månaderna har det inte blivit något bättre, trotts att jag tränar och gör allt jag ska.

Skulle gärna också höra flers erfarenheter från lindrigare trafikskador.

Hej!
Jag hade en whiplash skada, eller fortfarande har... Men jag hade turen att min operation i USA lyckades.

Det enda jag kan råda er till är att lyssna på kroppen! Det är ett helvete innan man förstår de olika signalerna, men det gäller att lära sig dem för att kunna leva ett hyffsat liv.

Dessutom så är det mycket viktigt att ni tror på er själva. Det finns dårar till läkare som har sagt till mig att jag hittade på precis allt Även fast jag hade "turen" att min MRT-bilder visade på en whiplash skada.
Om läkaren inte respekterar dig eller lyssnar på vad du har att säga, BYT genast läkare! Det finns underbara läkare som verkligen tror på en, precis som Kär och galen.

Om ni vill prata eller utbyta erfarenheter så finns jag här... Alltid skönt att kunna stötta andra personer som har problem.

Massor med kramar ifrån mig

Jag har en whiplashskada sedan snart 9 år som är permanent. Den har gett mig 14% invaliditet och själva försäkringsärendet tog ca 5 år att få igenom.

Jag har bra dagar och dåliga dagar. Min whippis verkar gå lite i skov. I höstas när jag fick ett mf så small den till igen efter ett par bra år, det var som om kroppen mindes chock och sorg och reagerade instinktivt. Jag har nu en ny tid hos min sjukgymnast i nästa vecka för att se vad vi kan göra åt saken.

Jag har problem att göra saker ovanför axelhöjd (typ ta ned saker ur höga skåp och tvätta håret och hänga tvätt) och har väldigt lite kraft i nyporna (svårt att öppna burkar etc). Vi har anpassat hemmet litegrann, mer pallar och sånt som jag kan stå på. Jag har fortfarande svårt att erkänna att jag inte kan göra allting, både för mig själv och min omgivning. Och när huvudet är dumt får kroppen lida. Jag äter inte smärtstillande längre utan slutade med det för tre år sen, efter att ha ätit varje dag sen olyckan. Det gör ondare, visst, men det är inget jag inte kan hantera.

Min whiplash har inte synts vare sig på slätröntgen eller MR. De gör inte ofta det.

Hör gärna av dig om du har fler frågor!

Känns tryggt att veta att man har fler att del smärta med även om det är en smärta man inte vill att någon ska ha.

Snacka om att man blir frustrerad när man inser att man inte kan/orkar vissa saker pga den förbenade skadan. Som att sitta vid daton längre stunder utan paus =ont. Damsuga=ont, brodera som jag älskar att göra... får ont om jag sitter för länge... Eller titta upp på sin älskade.

Ja, det är skönt att läsa om andra i samma situation, eller värre. Jag tycker inte jag har några stora problem, men jag är minsann inte återställd heller. Vissa dagar, och vissa saker får man ju undvika eller minska tiden. Så var det ju inte innan olyckan. För mig tror jag att jag har tre år på mig innan jag måste göra upp med försäkringsbolaget. Jag är i alla fall oerhört tacksam att det inte var mitt fel, och att jag inte kunde gjort något annorlunda. Timingen var dock sämsta tänkbara, min man var inne på operation och jag skulle köra ett ärende i väntan på att han skulle bli klar. Och så en vecka senare var jag tvungen att flyga hem till Sverige, över 20 timmar på resa, pga att jag behövde till ambasaden för att få mitt visum. Ska det j-vlas så ska det.

För mig är det också svårt att jobba över axelhöjd, eller om man höjer axlarna för att tex vispa upp något som står på en bänk. Då får jag snabbt ont.

Vad skönt (får man uttrycka sig så?) att fler har sådana smärtor och obehag som jag. Det var alltså ca 4månader sedan och precis som ni har skrivit, så är det vissa dagar bättre andra sämre! Att sträcka sig efter något är fruktansvärt ibland, härom dagen kunde jag knappt skal potatis! Det är så frustrerande för jag har använt min kropp till "bristningsgränsen" dagligen förr. Visst, jag är inte hyperstark - men skam den som ger sig. Nu kan kroppen (läs nacke/axlar) säga STOPP!

Jag går på sjukgymnastik 2-3 ggr/vecka för att hålla igång kroppen i övrigt och för att inte stelna till. Min läkare har intygat att jag har fått en whiplashskada och förmodligen en käkledsskada dessutom (skall på röntgen nästa fredag) samt tinnitus.

Det värsta av allt är väl när andra inte kan se att man verkligen har en skada. Att de tittar konstigt på en när man inte funkar som förut... Precis som om man bara gör sig till och vill ha sympati. Jag vill inte vara den som klagar jämt och förösker faktiskt visa mitt glada jag hur ont jag än har...

Jag skulle vilja vrida tiden tillbaka och ändra min färdväg - hela mitt liv har förändrats efter detta! Tack och lov att man har en stöttande familj!

Tack också alla ni som har svarat på mitt inlägg!

Icca,

jag kände (och känner ibland fortfarande) precis som du! Man önskade att det var nåt man kunde ha gips och kryckor för, så folk såg att man hade ont.

Jag har en bettskena nu som jag sover med varje natt. Det är sen olyckan. Inte vet jag om den får mig att bita ihop och gnissla mindre, men jag pajjar iaf inte emaljen på tänderna längre.

Ozgirl.... Har oxå varit tvunget att skaffa bettsken sedan bilolyckan. Gnisslar tänder och biter ihop dem så att man får mer ont.

Hoppas ni alla har haft en helg med mindre ont än vanligt.

Tyvärr så har jag blivit sämre sedan början på förra veckan. Nacken som inte har varit mitt största besvär gör ondare igen. Suck...

Jag har whiplash-skada efter två bilolyckor -94 och -95. De har blivit permanenta. Försäkringsbolaget har klassat min skada som 3%, men det känns ofta patetiskt, med tanke på hur dåligt jag mår för det mesta.

Sjukgymnastik funkar inte på mig och det funkar sällan på whiplash-skadade. Det kan förödande att tänja ut nacken i ytterlägena när man har en WAD-skada! Jag har gått till ett antal sjukgymnaster under åren och bara blivit sämre av det!!! Senaste gången jag gick till en sjukgymnast med nacken, så resulterade det på ett par månaders behandling i konstant värk i två år och när jag började hos henne hade jag ett par attacker i veckan...

Jag blev då remitterad och hjälpt av smärtkliniken på Lindesbergs sjukhus, jag fick gå på vattenjumpa för whiplash- och ryggskadade och knaprat allehanda piller. När jag var patient på smärtkliniken var jag drogad på värktabletter dygnet om i 6 månader för att "behandla smärtminnet". Sedan blev det lite bättre och jag började ta tabletterna vid behov istället. Det som hjälper mig mest nu för tiden är regelbundna kiropratiska behandlingar hos en kiropraktor som är specialicerad på just Whiplash och sedan funkar medicinerna Voltarén T och Tryptizol bäst på mig.

Varma duschar/bad och skönt, starkt liniment och försiktigt massage lindrar lite. Fast inte alltid.

Nu när jag är gravid har jag fått öka på med behandlingarna för att kunna dra ner på medicinen, men helt utan går det faktiskt inte... Samma sak var det när jag var gravid med mitt första barn, jag blev mycket sämre. Så 8-9 månaders graviditet är en pina och man önskar att den var över.

Nu när jag är gravid spyr jag för ingenting. Illamåendet kommer klart från nacken. Efter ett par timmar kan nackvärken komma och sitta i i flera dagar om jag inte gör något åt det. Under tiden får jag varken behålla mat eller dryck.

Har precis fått leta reda på en ny kiropraktor (i Örebro), då min vanliga i Karlskoga gått och blivit långtidssjukskriven och jag fått var utan behandling ett tag. Det var i princip outhärdligt... Nu har jag varit värkfri i flera dagar och det känns helt otroligt. Trodde inte att det var möjligt längre.

Jag kommer gärna i kontakt med folk som har WAD-skada (whiplash-skada), det kan vara skönt att kunna stötta varandra och få råd eller tips.

En undran till er. Jag ska väl inte klaga på min nacke om man jämför med flera av er, jag har värk om jag sitter still för mycket, i vissa situationer och vissa dagar är värre än andra. Men oberoende av när och var så får jag ont, som kramp, i nacken om jag ligger på rygg och håller upp nacken utan stöd. Jag känner mig liksom svag i nacken då. Hur är det för er? Är det vissa lägen som alltid är omöjliga? Jag har styrketränat nacken dagligen i hopp om att det skulle bli bättre, men det verkar inte ge något resultat.