Min dotter visade inga symtom som barn som fick någon att misstänka adhd. Hon var en glad och cool tjej, smart i matte men med vissa lässvårigheter. Inga koncentrationsproblem, konstnärlig och pysslig, kunde sysselsätta sig själv, men hade också kompisar, ingen rastlöshet, ingen impulsivitet, inga vredesutbrott. Alltid snäll och omtänksam.
Först i högstadiet fick hon problem med kompisar och blev tidvis mobbad.
I 14-årsåldern revolterade hon rejält, rymde, umgicks med diverse slödder, trotsade oss och bråkade med allt och alla runt omkring. Vi tolkade det som bara vanligt tonårsstrul. Men problemen eskalerade med skolk och nya rymningar, problem i skolan, ångest och ätstörningar. Hon vägrade kontakt med BUP och var ganska oregerlig.
Först som 19-åring gick hon med på utredning efter att hon börjat skära sig, och fick diagnosen ADHD.
Har Ritalin sedan ett par år och mår för det mesta bra numera. Hon har en jättesnäll och tålmodig sambo och är nybliven mamma till en liten pojke.