Någon som har hamnat i samma situation?
Vi har tre barn och nu är två ( min partners barn och mitt barn ) Hos en släkting till min partner och mitt barn sedan tidigare är inte välkommet då det blir för jobbigt med alla tre. Ett barn är nu ledset och undrar varför inte h*n får vara där.. Vad säger man ?
Jag blir så arg!
Att barnet har en egen mormor?
Att mormor bara orkar ta hand om de barn som hon är mormor på riktigt till?
Att mormor är en skit som inte vill ha h*n eftersom h*n inte är deras riktiga?
Har en mormor som inte vill veta av 2 av mina småsyskon eftersom dom inte är "äkta"... det har nu slutat med att ingen av oss (6st) vägrar ens titta åt hennes håll.
Om jag och mina barn skulle sitta i en sådan här situation så skulle jag säga ALLA barn eller INGA barn. Aldrig att jag skulle acceptera att någon blir utanför bara för att dom inte har blodsband.
Varför ska ett barn som inte är människans barnbarn kalla tanten för mormor bara för att det är ens syskons mormor? Jag tycker synd om barn som tvingas in i sina föräldrars värderingar när inga andra är med på det och barnet får ta smällen av föräldrarnas agerande.
Är man ärlig och inte puttar på sina egna värderingar och livsstil på andra så kommer allt lösa sig.