Jag och min man är oense när det gäller samsovning.
Vår 2åring somnar i sin egen säng men vaknar någon gång mellan 4-7 på morgonen.
Då hämtar jag in honom så får han sova bredvid mig i vår säng tills vi ska gå upp.
Min man blir arg och tycker inte att vi ska ta in honom för då kan han inte sova.
Någon som har något råd angående detta? Någon i samma sits? I så fall hur har ni löst det?
Går det att få barnet att somna om i sin egen säng?
Visst att barn har perioder där dom kan vakna på natten och krypa upp hos mamma och pappa, men jag tycker iaf att det är viktigt att inte låta det bli till en vana.. eftersom man inte vill ha barnet i sängen hur länge som helst eller ta en jätte fajt för att man har låtit det gå för långt.
Ibland går det att få honom att somna om ibland inte. Han kan bli jätteledsen om min man går in, ger honom nappen och säger att det är natt och då ska man sova. Sedan går han ut och stänger dörren. Vår son kan skrika i någon minut, sedan lägger han sig ner och sover igen.
Men kan inte någon av er sova med sonen i sonens rum då? Skaffa honom en stor säng som både han och en vuxen får plats i, eller lägg en madrass bredvid hans säng.
Din man kan ju lägga sig nån annanstans då.
Ta in sängen till ert rum eller ha en madrass på golvet.
Här sover min snart 3-åring i storsängen varje natt och lära göra det et tag till, kanske till 3,5 år. Så gammal var stora barnet när hen var redo för att sova i eget rum.
Jag är ju av den åsikten att om barnen vill sova hos oss får dom det, under rimliga gränser . Dom får somna i sin egen säng men är välkomna om dom vaknar. Det är ju mysigt att sova tillsammans, jag och min man gör ju det. Varför ska inte barnen få göra det då? Dom som är så små? Jag kan inte motivera mig till att säga nej, när jag och min man inte vill sova själva. Sonen som snart är 7 år kommer varje natt. Det är jättemysigt att få kramas en stund. Dottern som blir 9 sover alltid (och har alltid gjort) i sin egen säng hela natten, men det händer på helgen att hon får somna och sova hela natten i våran säng. Just för att det är så mysigt. Och hon uppskattar det verkligen.
En kompromiss kanske skulle vara att du fortsatte att sova med honom i hans rum, för om din sambo blir störd i sömnen så kanske det kan vara värt att tänka på
Om han inte vill ha barnet i sängen så är det väl han som får ta nattuppvaken; sitta vid sonen, få honom att somna om och stanna i den egna sängen. Vet inte om hans nattamning blir så mycket bättre av det.
Det finns bara ett svar; allas sömn är viktig!
Óm din man inte kan sova bra så är det så och ni får hitta en lösning som fungerar för er alla tre.
Att låta barnet somna om skrikande skulle inte vara ett alternativ i min värld.
Antingen så skaffar ni en större säng till barnet så kan du lägga dig hos honom resten av tiden?
Eller så får mannen knalla till en extra säng och somna om. Eller så skaffar ni en madrass på golvet i ert rum där någon kan sova.'Man får vara lite inovativ när det gäller småbarnstiden och sömn, för sömnen är livsviktig!
Nej, har inte varit i samma sits. Min sambo förstår grejen med samsovning, han vill inte heller sova ensam, så varför skulle barn vilja göra det.
Du har fått bra tips redan. Skaffa större säng i barnets rum, eller så får mannen byta plats med barnet och gå och lägga sig i barnets rum resten av natten.
Tack för alla råd och tips!
