Klarar vi det? Får vi det?

För att göra en lång historia kort så har min mans barn blivit placerad pga sina egna problem. Barnet är 12 år gammalt och har självskadebeteende.

Mannen har ingen vårdnad, inget fungerande umgänge och ingen kontakt med mamman. Detta pga att mamman gjort allt för att hindra umgänge och ställt till sådant helvete varje umgängestillfället att mannen har stått tillbaka sista året för att barnet ska slippa skiten. Mannen vill dock inget hellre än att få tillbaka sitt barn och vill nu försöka göra allt för att få barnet boende hos sig. Men är det möjligt?!

Mannen ska kontakta soc. Han vet inte ens om soc vet om att han finns ärligt talat. Eller, klart de vet att han finns, men förmodligen vet de bara att han (enligt mamman) övergett sitt barn och inte vill ha kontakt, vilket inte är sant.

Ni som vet, vad krävs från mannens sida för att få tillbaka sitt barn? En rättegång eller kan soc placera barnet mot mammans vilja och även ge pappan vårdnaden mot mammans vilja? Mannen vet inte om barnet är placerat frivilligt eller mot sin(mammans) vilja. Skiljer det sig om barnet är frivilligt placerat eller ej? Kan soc LVU:a barnet i ett läge där mamman vägrar låta barnet placeras hos pappan, även om barnet sedan innan är frivilligt placerat? Brukar soc välja att placera hos den andra föräldern om den föräldern vill ha sitt barn, eller föredrar de att placera i familjehem? Vad finns det för stöd för oss att få? Vi jobbar idag heltid båda två och med tanke på hur barnet mår så kommer någon av oss få gå ner i arbetstid eller sluta jobba första tiden. Kan soc, med önskan från pappan, hindra mamman från att ha kontakt med barnet? Eller rättare sagt, hindra mamman från att trycka ner barnet? Kommer vi att klara det? Vad bör vi tänka på innan, vilka hinder finns det på vägen och vad kan vi förvänta oss? Tack på förhand för er hjälp! Hoppas förstås på att någon har något konkret att komma med, även om jag förstår att det inte är lätt att veta såhär på förhand.