Overkligt

För snart tre veckor sedan konstaterades det att jag hade fått ett uteblivet missfall (kallades så på broschyren). När det upptäcktes så skulle jag ha varit i vecka 13. Jag hann aldrig riktigt bli glad över graviditeten. Vi gjorde ett tidigt vul för att bestämma graviditetens längd (har PCO), barnmorskan sa då att fosterstrukturen var för liten för hinnsäcken och att det var bara att vänta på att det skulle komma ut av sig själv (MA), men att vi skulle få ett till ul för en secondhand opinion. Efter tio dagar fick vi göra nästa vul, det visade sig att det var en normal graviditet och vi såg ett pickande hjärta. Några dagar efter det så avstannade graviditeten men vi upptäckte det inte förrän sex veckor senare. För att få ut graviditeten fick jag fyra cytotec som skulle läggas under tungan . Efter fem minuter började det göra ont, efter en halvtimme kom hinnsäcken ut och efter ytterligare en halvtimme avtog smärtan. Mindre än tre timmar efter att jag hade tagit tabletterna gick jag till skolan (studerar). Nu känns allt så himla overkligt. Som att jag aldrig var gravid. Överallt står det att man ska tillåta sig att sörja, men det känns inte som om någonting av det har hänt eller som att det hände för evigheter sen. Ville mest skriva ner vad som hänt för att försöka göra det mer verkligt. Finns det någon som känner igen sig i overklighetskänslan?