Oplanerad 4-a, tror ni jag ångrar mig?

Jag har inte varit i samma sits, jag väntar tvåan nu. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle göra abort i din sits. Fast då spelar det ju in att jag gärna vill ha 4-5 st som det känns nu i alla fall. Generellt är det väl större risk att man ångrar en abort än att man ångrar ett barn?

Vi var i EXAKT samma sits. Valde tillsist att behålla nr 4. Hon är nu 6,5 mån och så jävla underbar. Ångrar inte en sekund att vi valde henne.

Tack för ditt svar. Men du har nog lite svårt att sätta dig in i min situation. Vårt tredje barn var planerat och välkommet, men jag är inte typen som egentligen gillar att vara föräldraledig. Jag trivs bäst med att jobba deltid och hinna med både jobb och barn. Jag bet ihop under föräldraledigheten och försökte verkligen njuta av barnen, vilket jag också lyckades bra med tyckte jag. Men jag såg också fram mot att börja jobba, såg fram mot att vara lite friare. Jag skulle såklart älska ett fjärde barn lika mycket som de andra tre. Men, hur konstigt det än kan låta för dig, så känner jag nu att JAG också måste få vara viktig. Jag vill ha mitt vuxenliv tillbaka helt enkelt. Även om det såklart är stressigt med en vardag med jobb, hämtningar och lämningar känner jag också att vi mår så mycket bättre som familj när vi båda jobbar. Båda är gladare och har nåt "eget". 

Jag är rädd att om jag behåller barnet känner jag att mitt liv går på sparlåga i ytterligare 1,5 år helt enkelt. Känns egoistiskt att skriva det men jag vill tänka lite på mig själv nu.  

Om ni ska behålla eller inte måste ni ju förstås bestämma själva utifrån era förutsättningar, men jag vill bara påminna om att det behöver ju inte vara du som är hemma ett år eller mer. Ni två föräldrar kan ju dela på det.

Självklart kommer ni inte att ångra barnet när det väl är framme (om ni nu väljer att inte abortera) men samtidigt är det ju så mycket mer runt omkring som påverkas så det är sunt att du ändå ställer dig frågan och inte bara tänker på barnet.

Själv sitter jag med två barn på 1 och 5 år och jag kan säga att jag upplever det som oerhört jobbigt rent generellt. Jag och mannen pusslar med våra arbetstider och vi kämpar så gott vi kan med alla hushållsbestyr som ju tar tid. Stundtals har jag reflekterat över att vi kanske borde ha stannat vid ett barn och tänkt hur mycket mer tid och pengar vi då hade haft över till annat. Kanske dessa tankar beror på att jag i två månaders tid gått med magkatarr som inte vill ge med sig och att jag känner mig helt orkeslös. Detta beror helt klart på familjelivet och den stress som det innebär med att få ihop vardagen med jobb och två barn.

Jag ser hur vår relation påverkas av att jag är så utsliten och vi hade aldrig någonsin valt att skaffa fler barn och på så sätt åsidosätta ännu mer av vår relation. Sen hur mycket merjobb det blir med ett fjärde barn kontra tre barn är ju frågan, men det blir ju ytterligare ett barn som kan bli sjuk, som ska ha aktiviteter osv osv

Klart att en bebis skulle ge glädje till familjen, men man kan faktiskt hitta glädjen på andra sätt också. Ta det beslut som ni anser är bäst för familjen som helhet, det tror jag är viktigare än att bara tänka tanken att du har ett liv inom dig som kan bli en människa. Stort lycka till!! 

Jag förstår absolut det där med att vilja ha vuxenlivet tillbaka, och det är inte fel eller konstigt att vilja det när du har barn på 6,4 och 2 år! Om det enbart är föräldraledigheten det hänger på så kanske ni kan dela lite mer redan från början?

Det är INTE egoistiskt att tänka på dig själv, det är precis det du ska göra, tänka på DIG och resten av familjen. En bebis är krävande och ställer hela familjens tillvaro på sin spets, det ska man inte glömma. Även om det skänker glädje så medför det otroligt mycket jobb också. 

Mannen, som inte vill behålla, kommer inte att vara föräldraledig om jag behåller. Det kan man naturligtvis ha synpunkter på (han har varit föräldraledig med ettan och tvåan) men nu är det så och jag ser inte att det skulle bli någon ändring där.

Tack för ditt svar. Om du vill får du gärna berätta mer. Vad var det som talade emot att behålla hos er? Hur kände du inför ännu en föräldraledighet? Hur blev det sedan, hur mkt merjobb än med tre hittills?

Det får man ju trots allt förstå... Vill han inte behålla barnet så kan jag förstå att han inte tänker vara föräldraledig heller. Inget konstigt.

Fast jag tycker faktiskt att det är lite konstigt. Hade han absolut inte velat ha fler barn så hade han väl fått sterilisera sig eller se till att inte ha sex just vid ägglossning. Jag tycker det är fel att ansvaret för att skydda sig från graviditet så ofta läggs bara på kvinnan. Men är det så i det här fallet att han absolut inte vill vara hemma så måste ju TS såklart ta detta fakta med när hon fattar sitt beslut. Personligen vill jag rekommendera att vara lediga på deltid båda två större delen av föräldraledigheten, då får man det bästa av två världar - både vara hemma med barnet och komma iväg och till vuxenliv då och då.