Julfirande, var och med vem?

Vi är hemma på julafton och åker till familjerna någon annan dag runt jul.
Varken jag eller min sambo gillar julhets.
Att man ska träffas exakt på julaftonen med viss familj när man inte är så tighta resten av året iaf.

Fast vi vill absolut INTE sitta ensamma på julafton och har inget emot att åka till våra familjer. Vi är väldigt tighta med både min familj och sambons året om. Problemet är att det är en för oss utomstående familj som ska vara med sambons familj och att dom verkar ha glömt bort att jag har en familj också och att jag och min sambo även vill fira med dom.

Men det ansvaret att hinna med även din familj ligger på dig. Ni kan välja att komma en stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen eller kvällen, och sen träffa din familj den andra tiden.

Självklart är det så och det kommer vi också att göra :)

Men Lena, som har samma relation till sambons familj som jag har, har inte det problemet. Eftersom hon bestämt att hennes familj ska fira med min svärfamilj, något dom aldrig gjort förut. Resultatet: dom slipper åka till två ställen, vi får göra det. Vi känner oss lite "utanför" hos svärfamiljen eftersom vi inte känner (har i princip aldrig träffats) Lenas familj. Jag är dessutom orolig för att det ska bli så alla jular framöver, och att vår åsikt inte räknas så länge vi inte har barn.

Men vad spelar det för roll om det är en "utomstående" familj med (vilket de inte är eftersom de är Lenas familj)? När jag och min sambo varit ihop i ett halvår firade vi jul hos hans familj med farbröder, mostrar, kusiner och hela faderullan. Jag hade träffat en tredjedel av dem innan. Det var jätteroligt. Eftersom våra familjer bor 80 mil ifrån varandra firade vi med min familj några dagar senare. Antingen frågar ni om din familj får följa med eller så går ni dit och är trevliga och ser inte hennes familj som främlingar som ni inte vill träffa. Ett tredje alternativ är att ni skiter i att gå dit om ni är rädda för nya människor.

Men jag förstår inte problemet? Lena och Jimmy bjuder in båda sina släkter för att fira jul. Ni blir sura för att...?

Vad menar du med att er åsikt ska räknas? Naturligtvis kan inte ni bestämma var andra människor ska fira jul, eller vilka de får bjuda in. Ni kan väl bjuda båda era släkter till er nästa år, men det är ju faktiskt rimligt att alla vill fira med barnbarnet om de nu bara har ett och det får ni nog bara acceptera och inte kräva någon slags bisarr millimeterrättvisa.

Innan vi fick barn firade vi jul på lite olika sätt. Något år var vi hos mina föräldrar, något år hos hans mamma, något år hos hans bror med familj och något år kom våra föräldrar till oss.

De sista två jularna innan första barnet föddes, firade vi hemma hos oss själva. En jul var vi helt själva (så underbart, snudd på den bästa jul jag haft). Sedan barnen föddes har vi firat alla jular hemma. Vi bjuder in släkten och de som vill kommer till oss.

Att fara omkring till flera olika ställen på julafton låter i mina öron som en mindre mardröm. Jag skulle i stället ha delat upp julfirandet på flera dagar. 

Vi firar varannat år med min släkt och varannat med makens släkt och så gör våra släktingar också. De vi inte firade med på julafton träffar vi nån. Av mellandagarna istället. Vi blir så otroligt många annars.

När man läser dessa trådar så känns det så skönt att man tar det ganska lätt när det gäller julen. Första året vårt barn var med, så var det bara jag, sambon och min bror, kändes ganska lagom.

Något jag vägrar och alltid kommer vägra, det är att flänga runt på julafton, min sambo håller med, vi är på en och samma plats hela julafton.

Du kan inte styra över andras val, personligen så hade jag nog, om jag varit Jenny, hellre träffat er en annan dag än ett stressande under julafton    

Tack för era svar!

För det första vill jag påpeka att problemet inte är att åka till två ställen på julafton, det är inget problem för oss. Det tar en kvart att åka från min familj till hans och julafton har minst 14 vakna timmar. 

Problemet ligger snarare i att julen är lite helig för oss. Och att gå från ett intimt familjefirande på 7-8 personer (sambons familj) till ett jättefirande med 10-12 personer till (Lenas familj), som vi inte känner, känns lite "sorgligt". Men det är nog så att vi helt enkelt får acceptera det ändå. Vi är inte rädda för nya människor som någon skrev, det är bara det att det är julafton som är speciellt.

Att bjuda in även min familj funkar inte, för fler än 20 personer kan vi inte vara på samma ställe.

Det jag menar med att inte räknas när man inte har barn är att Lena & Jimmy kan bestämma att deras två familjer ska fira tillsammans eftersom dom nu har ett gemensamt barnbarn. Medan vi, som kanske inte skaffar barn förren om 10 år, inte kan komma och bestämma att min och sambons familj ska fira tillsammans. Därför kommer vi att få åka till två ställen på jularna, medan Jimmy och Lena kan samla alla sina på ett och samma ställe - bara för att dom har barn. Och när vi får barn kanske den traditionen är så inpräntad att den inte går att ändra på... Bara en känsla jag fått.