Mumblern skrev 2013-10-19 15:17:07 följande:
Hejsan! Jag har nu gått diverse utbildningar om Bipolär sjukdom (jag har typ2) då jag och min blivande man planerar barn. Han har redan ett barn och det fungerar bra.
Jag insjuknade ordentligt en gång innan jag fick hjälp. Var sedan sjukskriven ett halv år och är nu tillbaka på banan. Medicinen fungerar bra, Kbt är grymt och ja. Man kan väl säga att jag känner igen mig själv igen och att jag ser ljust på framtiden. Sen är det klart att man inte blir stabil och lugn som en filbunke men jag skulle inte säga att jag är mindre pålitlig än andra runt omkring mig. Med andra ord. Livet ser ut att kunna rulla på bra.
Min fråga är nu.
Ni som är/har varit gravida med bipolär sjukdom. Fortsatte ni att medicinera? Insjuknade ni om ni inte gjorde det? Hur blev det med förlossningsdepression efteråt?
Ni som levt med MEDICINERADE och behandlade bipolära föräldrar. Hur har er uppväxt varit? Finns det något bra man kan tänka på som förälder som kan hjälpa? Samt vad kan upplevas som obehagligt?
Jag ser gärna att ingen delar sin åsikt om huruvida psykiskt sjuka bör ha barn eller inte.
(till de som inte vet) Det som kan vara bra att veta om bipoläritet är att man är påtagligt sjuk under sina skov annars är man lika frisk/klar i huvudet som vem som helst. Men det är en kronisk sjukdom och det finns risk att insjukna om man slutar ta sin medicin (vilket är den vanligaste anledningen till att man insjuknar gång på gång)
Tack på förhand. Kärlek.
hej
Intressant och förbaskat vettigt av dig att du gått flera utbildningar. Jag tampas fortfarande med att acceptera att jag är sjuk (bipolär typ 2), trots att jag fick min diagnos för 2,5 år sedan. I januari ska jag och min sambo gå en patient och anhörig- utbildning tillsammans. Tyvärr riktar den sig i första hand till typ 1. Är rädd för att jag ska "ta åt mig" för mycket av det. Göra mig sjukare än jag är. Eller så blir det "skönt" att höra att det finns de som har det värre.
Dagen innan julafton bekräftade den gamla trotjänaren Clearblue att jag är gravid. Helt otroligt för det finns bara två möjliga datum för befruktningen. Jag tog ut min kopparspiral den 2 dec. Veckan före jul fick jag ett skov, blev väldigt deppig så beskedet om graviditet gjorde mig inte flygande glad, men nu känns det bra. Bra, spännande och skitläskigt. Jag har tidigare funderat mycket över hur smart det är att försöka bli gravid nu, jag har haft ett svajjigt år med många skov och flera kortare sjukskrivningar. Men man vet ju aldrig, det kan ju ta flera år att bli gravid.
Jag äter lamotrigin och kommer stå kvar på medicinen. För bara någon månad sedan hade jag en vision om att klara mig utan medicin, i alla fall under första trimestern, men i dagsläget känns det omöjligt. Jag har under det senaste halvåret haft dosen 200 mg/dag.
Doser upp till 200 mg ska vara okej. Finns enligt min läkare bara några få fall där lamotrigin orsakat gomspalt. Vad har du för medicin?
Har stora problem med sömnen under mina skov, har behovsmedicin i form av zyprexa och stilnoct. Tog både och senast kvällen innan jag "plussade" men så tidigt i graviditeten (v.3) ska det inte vara någon fara. Tydligen finns det både lugnande och sömnmedel som ska funka med graviditet, kommer dock inte använda det i första taget.
Blev väldigt över att du skapade en tråd här i gruppen! Hoppas vi kan byta erfarenheter, stötta och uppmuntra varandra. Är du förresten medlem på
Bipolarna.se?
