Överdrivet bekräftelsebehov

Jag är en kvinna på 27 år som är gift sedan två år och har en son på drygt ett år. Jag har en underbar man som jag älskar, ett bra arbete och några fina vänner. Jag har sedan tonåren haft problem med ett överdrivet bekräftelsebehov. Jag har i omgångar under flera gått till psykologer och terapeuter för att komma till bukt med detta. Vissa framsteg har jag väl gjort men mycket arbete kvarstår. Vi har nu hamnat i en tuff situation i vår relation och jag tror att det i grund och botten handlar om mitt överdrivna behov av bekräftelse. Min man har ledsnat och jag är rädd att detta håller på att förstöra vårt äktenskap. Jag söker nu efter någon/ några i stockholmsområdet som har ett liknande problem och som skulle vilja träffas för samtal och stöttning. Någon kanske har kommit längre på vägen i arbetet med självkänslan och kan hjälpa oss andra på traven. Känner att jag har fått bra hjälp av psykologer under åren och kommer att fortsätta träffa en psykolog. Känner mig dock väldigt ensam då jag tycker att det är svårt att prata med vänner och bekanta om detta. Alla känner inte igen sig och jag känner mig dum ibland när jag berättar för någon som inte har någon förståelse. Önskar att vi kunde starta en liten grupp där vi kan stötta och hjälpa varandra då ni vet att motivationen går lite upp och ned ibland. För mig tar detta överdrivna bekräftelsebehov sig uttryck på följande vis: Jag vill att min man ska vara med mig all sin lediga tid. Jag känner mig svartsjuk då han vill vara med sina vänner och har mycket svårt att sova om han är ute sent och jag inte vet när han ska komma hem. Jag känner ångest, kan bli ledsen och känna mig olycklig, ringer honom och vill att han ska veta att jag mår dåligt för att jag ska få hans bekräftelse på att han verkligen älskar mig och komma hem till mig. Om jag är med en vän och min man skulle skicka ett sms att han saknar mig så skulle jag släppa allt på en sekund och åka till honom. Allt handlar om bekräftelsen från min man. Märker mer och mer hur jag har byggt upp mitt liv kring honom och nu när vår relation knakar mår jag så dåligt att jag har blivit sjukskriven i en månad pga deppression. Jag har svårt att glädjas med honom och unna honom att leva sitt liv. Vill att han ska vara "beroende" av mig. Det finns ingenting annat i livet jag brinner för eller som ger mig genuin glädje förutom min man. Finns fler exempel men tänker att vi kan dela dem om vi bestämmer oss för att ses. Känner du igen dig och vill få kontakt, skriv!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-20 20:01
Är det verkligen ingen som har ett liknande problem? Känner mig desperat efter en vän som känner igen sig.