Jag är sådan som brukar anses vara för artig o korrekt av mig i många sammanhang. Men jag tycker det är rent hyfs och brukar därför vara mån om att skicka tack-kort om någon uppvaktat mig på min examensdag eller födelsedag etc, har jag fått julklapp så skickar jag tackkort osv. Är även mån om att komma ihåg andras födelsedagar och då skickar jag inte sms utan ett riktigt gratulationskort med posten. När grannen hjälpte mig få igång bilen (hade klantat mig och glömt lysena på så att batteriet dött) så köpte jag förstås en chokladask och ett tackkort. Vill att andra människor ska känna sig uppskattade o uppmärksammande. Tackar alltid för senast om någon bjudit på middag etc.
Har fått en del kommentarer om det, i stil med "du får mig att känna mig oartig", "det är onödigt att skicka grattiskort då man kan sms:a", "varför lägga massa tid på att vara artig när ingen annan gör det?". Men visst, det ligger någonting i sådana kommenterar, folk är inte vidare artiga av sig i största allmänhet eftersom det anses vara för ansträngande. Jag får själv aldrig fått ett gratulationskort på födelsedagen, oftast inte ens sms och jag har aldrig någonsin fått ett tack-kort av någon. Har märkt att många försöker urskuldra sig med ett "jag har bestämt att aldrig mer skicka julkort /gratulationskort till någon, det tar sådan tid" så där i förbifarten för att förklara varför de aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att skicka ett kort tillbaka. Men jag skickar ju inte tackkort eller gratulationskort i syfte att få ett kort tillbaka. Visst hade det varit trevligt, men det är knappast någonting jag kräver i gengäld.
Många gånger har jag övervägt att försöka sluta vara artig. Jag får folk att känna sig oartiga, otacksamma och för lata för att engagera sig för att visa uppskattning. Jag gör med andra ord att folk känner sig dåliga och att de får dåligt samvete. Det är ju inte den effekten jag vill uppnå... jag vill ju att andra människor ska känna sig uppskattade och att de ska bli glada när de får fina gratulationskort när de fyller år - inte tvärtom - att då mår dåligt för att de själv är för lata för att visa uppskattning. Så på nått sätt måste jag försöka bli mer oengagerad, ohyfsad, ta andras hjälp för given utan att bry mig om att tacka, strunta i att uppmärksamma andra på födelsedagen etc. Det känns trist, men jag vill inte att andra ska må dåligt på grund av att min artighet