Fler som väntar på att få börja utredning?

Ingen?? :)

Hej! Här är en till som väntar på utredning. Skickade in papprena för 2 veckor sedan och pratade med en ssk  i veckan som skulle skicka remisser. Mannen kommer att få lämna sitt prov i december och vi skulle kallas för besök i jan/feb. Väntan känns oändlig då vi började försöka i augusti i fjol och inget har hänt trots regelbunden mens och ÄL-tester. Jag är 28 och karln är 36 så det är verkligen dags för ungar :)

Hej ! :D va skönt att ni äntligen är på gång att få hjälp nu då :) här händer det inte mycke, inväntar fortfarande kallelse :/ Har testat med äl-tester fram tills nu, men blir en sån stress att göra det då jag aldrig vet när jag ska ja ägglossning så får testa så himla länge :( så vi ska bara försöka ha sex regelbundet den här cykeln :) har ändå inga större förhoppningar om att det ska ta sig innan vi fått nån hjälp. Misstänker att det är ägglossningen som krånglar nämligen.. Men vi får väll se vad utredningen visar :)

Det känns iaf skönt att sätta bollen i rullning och få hjälp. Jag har haft regelbunden menstruation så jag tror inte att det ska vara något större fel med äl. Men man vet ju aldrig men har iofs haft svårt att se om äl-stickorna har haft maxutslag. Hatar äl-tester för det blir sån stress plus att dom är svårtydda. Dom har då inte gett mig nått men är huvudbry. Det bästa är att ha sex regelbundet för då kan man inte missa!

Hej!
Är också i början på utredning och vill gärna följas åt till pluset
Har fått remisser och lämnat alla prover så nu väntar vi på telefonsamtalet för att boka in första besöket och få svaret på proverna, lite nervös :-/

Vi är precis i samma läge då för det är precis där vi står nu. Alla prover är lämnade så nu är det bara att vänta in när vi blir kallade ¨på besök. Sjukt nervöst iaf!!! Är det något fel eller inte och om det är det, vad är fel? Jag är nog ganska positiv men har ingen aning om hur jag kommer att känna om det är något besvärligare än vad jag hoppas....

Vi har precis blivit klara med utredningen och ska börja behandling...kanske fel tråd jag är i då? :)

Ja det ska liksom ändå bli skönt att få ett svar på varför det inte går men som sagt sjukt nervöst är det. Jag är nog ganska negativ för jag ställer alltid in mig på det värsta. Jag vill vara mer positiv för man trycker lätt ner sig själv. Vem vet man kanske oroar sig i onödan.

Skulle va intressant att veta hur utredningen går till och hur det går för er :)

ja man vet varken ut eller in liksom!  Det går ju inte att gissa sig till vad som är fel men jag hoppas innerligt att det kan lösa sig lätt och inte att det är helt kört och det bara finns ivf som alternativ. Har en kollega som genomgått flera ivf och nu måste börja betala och helt plötsligt så är de en kamp att ens ha råd att genomföra en behandling som ev kan leda till graviditet. Jag har alltid önskat mig flera barn så det vore hemskt tråkigt om det var så. Men det vet man ju inte så......vi får följas här och se vad dom kommer fram till vid våra utredningar :)