Sambo kränker mig med elaka ord!

Hej! Jag undrar vart ni tycker gränsen går när det gäller psykisk "misshandel"? Jag och killen har varit tillsammans i 4 år, förlovade i 2 1/2 år, bott tillsammans i 3 1/2 år ungefär. Redan efter några månader in i relationen så började han kalla mig olika saker som jag inte tycker är okej alls. Till exempel: "Kärring hora, fittjävel, jävla kärring, fitthora, jävla idiot, det är fan fel på dig, du är fan dum i huvudet, du är sjuk i huvudet, du är fan inte normal osv osv.." Ursäkt formuleringarna men så låter det ofta, alltid något dagligen helt utan anledning. Kan sitta och diskutera någonting lugnt och fint, jag är inte den som höjer rösten, och om jag inte tycker samma sak så är ju sjuk i huvudet, hora, kärring och inga tjejer är som jag tydligen.. När detta började träda fram i relationen så satta jag ner foten ganska så fort och sa att om han kallar mig något sånt igen så sticker jag. Och han slutade någon månad sen började det igen, jag säger till han slutar och börjar igen osv. Senaste tiden (2år ungefär) så har jag valt att inte ta åt mig utan låtsas som jag inte hör och ignorera det, men det tär ju ändå på mig inuti.. Han har vän också lärt sig att jag stannar ju kvar ändå, mina "hot" om att sticka har jag ju brutit några gånger om. Jag är tyvärr också lite ekonomiskt beroende av honom, vi bor ihop har 3 katter och jag kan bara jobba 50% men har inget jobb alls nu utan går på praktiker genom arbetsförmedlingen. Vi planerar barn, familj och framtiden. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva och uppenbarligen så överväger ju de bra stunderna alla de dåliga.. Han inser inte själv hur han beter sig och det går inte att öppna upp en konversation om det heller, det slutar ju bara men att det är mig det är fel på. Jag säger inte att jag gör allting rätt, men jag kallar honom aldrig fula ord. Ibland kan han säga att jag gjort det och om jag då frågar vad jag isåfall sagt till honom så blir han tyst, han kan ju inte komma på något eftersom det inte har hänt. Vad tycker ni jag ska göra? Jag vill inte lämna honom, jag vill ha barn med honom, han är ju så underbar med barn, jag vill ha en framtid men UTAN alla dessa fulla ord..! Någon som vart i samma situation där det faktiskt blivit bättre?