Snarkande och nästintill obefintligt sexliv tar död på vårt förhållande

Min sambo snarkar så pass mycket att vi inte längre sover i samma rum. Vi har sovit ihop nån natt här och där då jag vet att jag är så pass trött att jag kommer klara av att iaf sova ihop några timma, sedan får jag gå till gästrummet vid 3-4 tiden på natten. Vi har pratat om det ett antal gånger och de flesta gångerna hamnar vi i en diskussion där han anser att jag måste sluta hänga upp mig på småsaker och att problemet är mitt då det är JAG som får sömnproblem på grund av hans snarkningar. Han själv har inget problem med att han snarkar, eller att jag snarkar ibland, så därav är problemet endast mitt.
Om han snarkar när han ligger på rygg så liksom chippar han efter luft (ungefär som en fisk på torra land), detta gör mig väldigt rädd att han ska sluta andas men det verkar inte bekomma honom fast jag berättat det för honom.

Utöver detta så har vi sedan en tid tillbaka även en del problem med samlivet, eller snarare - vi har inget samliv om inte jag tar initiativ till det. Jag har frågat massor av gånger vad den bristande initiativförmågan från hans sida beror på och får alla möjliga svar om att han är trött, att det inte finns energi, det är för mkt på jobbet osv osv. Jag tror aldrig jag förr haft så mycket sex på egen hand som jag har sedan ett antal månader tillbaka. Jag kan oxå ta initiativ, vilket jag gör de få gånger vi har sex, men även jag behöver få känna mig åtrådd emellanåt.

Har försökt lägga fram allt på olika vis, jag har försökt sova med öronproppar, jag har försökt förklara, jag har blivit arg, jag har gråtit...ja jag har nog gått igenom alla känslospektran som finns.... Men jag kommer ingenstans, vi når inte varandra på just dessa två punkter och jag vet inte varken ut eller in längre.

Någon som upplevt nått av dessa två problem? Tips, tankar eller idéer?