• Anonym (O:et)

    Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva

    Jag har absolut ingenting att glädjas över i mitt liv. Inget som skänker livsglädje, hopp eller liknande. Jag kämpat med mitt mående och min situation i så många år nu och min kraft är slut. Det blir snarare sämre. Jag blir allt äldre och inget i livet vill fungera.

    Att söka hjälp har inte lett nån vart. Jag är extremt deprimerad och inga antidepressiva har fungerat på mig (jag har hunnit prova ett 20-tal, olika kombinationer och doseringar). Mina psykiater har sagt att det inte går att hjälpa mig på medicinsk väg pga detta. 

    Jag orkar faktiskt inte mer nu. Jag har så ont i kroppen, är så kraftlös, lever helt isolerat och sover mest bort dagarna... Det har varit så här i åtta år nu. Mitt minne har dessutom blivit så dåligt att jag knappt fungerar längre. 

    Allting är bortkastat. Hade skaffat mig en utbildning och ville satsa på framtiden, men ist blev jag så dålig att jag aldrig kom ut i jobb. Det känns som att det är för sent för mig. Blir så jävla ledsen av att tänka på det bara. Sitter och drömmer mig bort och inser att jag fortfarande lever kvar där jag var för åtta år sedan innan jag blev dålig. Jag har gått miste om alla de här åren när man skaffar sig en framtid med karriär, bostad, partner och familj. Det är väldigt beklämmande, för jag hade verkligen allt - intelligensen, utseendet, talangen, personligheten... Och nu... Jag kan inte ens gråta längre, jag är bara tom. Vill så gärna göra slut på allt och slippa lidandet. 

  • Svar på tråden Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva
  • SussiAlive
    SussiAlive skrev 2013-10-26 02:52:26 följande:
    Vilka diagnoser har du?
    Vill tillägga att folk kan vara grymt elaka här. Så förvänta dig att du kommer få kritiska och elaka inlägg här. Jag hör inte dit Glad
  • Anonym (mår bättre)

    tjej? kille?

    begär att få terapi istället för en massa mediciner. Att du mår så dåligt kan bero på din bakgrund som kan behöva komma ikapp dig och "utredas". Att ditt minne är dåligt kanske beror på alla mediciner du stoppar i dig och kommer kanske tillbaka när du slutar.

  • Anonym (O:et)
    SussiAlive skrev 2013-10-26 02:52:26 följande:
    Vilka diagnoser har du?
    AdHD, Asperger, depression, GAD och utmattningsdepression. Sen har jag även kronisk värk som inte är fibromyalgi utan förmodligen spänningsvärk. Ej diagnostiserad. Värken gör mig illamående, yr, problem med magen, orkeslös med mera. 
    LonelyWolf skrev 2013-10-26 02:53:07 följande:
    Men du är en fighter  Solig
    Ja, det är jag ju... Men nu känner jag att jag inte orkar kämpa mer. VARJE dag de senaste 8 åren har varit en kamp. Jag har ingen ork kvar längre. Får aldrig slappna av ordentligt. Jag tror ärligt talat att de flesta som har sån här sjuk ångest börjar missbruka, men jag har aldrig missbrukat något. Jag har ingenting att ta till, utan jag måste hända ut. Jag är van, men jag mår fan inte bra. 
    SussiAlive skrev 2013-10-26 02:55:10 följande:
    Vill tillägga att folk kan vara grymt elaka här. Så förvänta dig att du kommer få kritiska och elaka inlägg här. Jag hör inte dit Glad
    Det kan vara bra att veta. Brukar inte skriva på det här stället, så... 



     
  • Anonym (O:et)
    Anonym (mår bättre) skrev 2013-10-26 03:04:10 följande:
    tjej? kille?

    begär att få terapi istället för en massa mediciner. Att du mår så dåligt kan bero på din bakgrund som kan behöva komma ikapp dig och "utredas". Att ditt minne är dåligt kanske beror på alla mediciner du stoppar i dig och kommer kanske tillbaka när du slutar.
    Kvinna. 

    Jag har gått i terapi sedan jag var 13 år gammal. Testat alla möjliga sorters terapi vid det här laget.

    Jag äter inga mediciner sedan tre år tillbaka pga att jag inte svarar på dem. Läkarnas beslut.  
  • Anonym (O:et)
    Anonym (mår bättre) skrev 2013-10-26 03:04:10 följande:
    tjej? kille?

    begär att få terapi istället för en massa mediciner. Att du mår så dåligt kan bero på din bakgrund som kan behöva komma ikapp dig och "utredas". Att ditt minne är dåligt kanske beror på alla mediciner du stoppar i dig och kommer kanske tillbaka när du slutar.
    Enligt läkarna beror det dåliga minnet på min utmattningsdepression i kombination med värken. Eftersom jag har ont jämt får jag inte nån djupsömn utan vaknar ofta. Det försämrar minnet. 
  • LonelyWolf
    Anonym (O:et) skrev 2013-10-26 03:05:59 följande:
    ...Ja, det är jag ju... Men nu känner jag att jag inte orkar kämpa mer. VARJE dag de senaste 8 åren har varit en kamp. Jag har ingen ork kvar längre. Får aldrig slappna av ordentligt. Jag tror ärligt talat att de flesta som har sån här sjuk ångest börjar missbruka, men jag har aldrig missbrukat något. Jag har ingenting att ta till, utan jag måste hända ut. Jag är van, men jag mår fan inte bra... 
    Jag förstår att du inte mår bra, jag hör ju hur du beskriver din tillvaro. Men jag kände på mig att du är en fighter som ändå inte ger upp och nu hör jag hur jäkla hårt du kämpar. All heder åt dig ts.

    I och med att du nu skriver här så förstår jag också att du inte tänker ge upp. Det är bara det att du är så himla trött nu. Trött på att inte se någon ljusning längre fram. Får jag fråga dig hur gammal du är?
  • LonelyWolf
    Anonym (O:et) skrev 2013-10-26 02:46:13 följande:
    ...Sitter och drömmer mig bort och inser att jag fortfarande lever kvar där jag var för åtta år sedan innan jag blev dålig. Jag har gått miste om alla de här åren när man skaffar sig en framtid med karriär, bostad, partner och familj. Det är väldigt beklämmande, för jag hade verkligen allt - intelligensen, utseendet, talangen, personligheten...
    Vad var det som hände som gjorde att ditt liv förändrades så radiakalt?
  • Anonym (O:et)
    LonelyWolf skrev 2013-10-26 03:14:28 följande:
    Jag förstår att du inte mår bra, jag hör ju hur du beskriver din tillvaro. Men jag kände på mig att du är en fighter som ändå inte ger upp och nu hör jag hur jäkla hårt du kämpar. All heder åt dig ts.

    I och med att du nu skriver här så förstår jag också att du inte tänker ge upp. Det är bara det att du är så himla trött nu. Trött på att inte se någon ljusning längre fram. Får jag fråga dig hur gammal du är?
    Snart 35. Lever helt ensam och isolerad utan varken vänner, barn eller partner. Hade önskat mig ett liv med man och barn, men jag inser att det är något jag aldrig kommer att få. Jag har inte ens orken att ta hand om mig själv, vilket är jättesynd. Det är en stor sorg för mig iaf. 

    Jag är så himla slutkörd. Min kropp ger vika. Jag önskar att jag kunde få någon ordentlig diagnos. Önskar så att det gick att göra nånting åt det, så att jag kunde bli bättre. Först trodde jag att jag var döende, men nu när jag varit sjuk i åtta år utan att dö inser jag att det förmodligen inte är något farligt. Har vant mig vid detta nu. Att inte få svar.

    Sitter och googlar på gamla vänner som jag inte har haft kontakt med sedan innan jag blev sjuk. De har hunnit skaffa sig både bra jobb, fina hem, gifta sig och flera barn vid det här laget. Jag har ingenting. Det är som att plötsligt vakna upp en dag och vara 8 år äldre och så har alla gått om en. Jag har så mycket jag skulle vilja uppleva, drömmer om och önskar mig - inget av detta är möjligt. Det gör så ont, så ont. Sånt slöseri.  
Svar på tråden Inget att glädjas över i mitt liv - orkar inte leva