Är i upplösningstillstånd, snälla säg vad jag ska göra?

Först och främst. Inget har förändrats till det negativa för att ditt barns behov har fått ett namn. Han är samma pojke som innan, din älskade lilla pärla. Det som är en fördel nu är att ni har rätt att få den hjälp han behöver i ex skolan när det är dags. Fördomar? Vem skulle få det? Var och varannan har adhd och vanligare blir det. En positiv sak till är att nu vet du vad problemet är och då är det lättare att läsa på och skaffa verktyg som förenklar er vardag. En annan förståelse föds. När choken lagt sig så kommer det inte kännas så hemskt längre, jag lovar. Och trötthet gör problem enorma. På något sätt måste du få sova lite mer för att kunna sortera dina tankar. Hur vet jag inte men kanske kan en pappa hjälpa dig? En farmor mormor eller vän? Jag kan bara säga att du inte är ensam. Du delar dina tankar med många föräldrar. Hoppas du finner ett bra stöd.

Det är väldigt vanligt att känna som du när barn får en diagnos, på habiliteringen finns psykologer och kuratorer som är bra på att prata med föräldrar i sorg över en diagnos.

Halva försvann. Det kan vara bra att få hjälp med de känslorna så att man sedan helhjärtat kan ta emot stöd och hjälp åt sin lilla pärla. Många med adhd klarar ju skolan och livet helt galant.

Som det skrevs förut är din kille densamma fortfarande Självklart är det en sorg att få diagnosen, mycket tankar och oro finns med. Det finns en grupp på Facebook som heter Fantastiska Föräldrar. Det är en grupp för föräldrar till barn med npf diagnoser, adhd, add, autism osv. Jag har fått enormt mycket tips, tröst och glädje där, svar på frågor och tankar. Gå gärna med och se om även du kan få det stöd du behöver, av andra i samma sits Om du har facebook be att få gå med. Ett meddelande skickas till dig och det kommer att komma i din övrigt korg antagligen, den kommer du åt via dator bara tror jag. Pma mig om du vill, finns här ibland, men är inte expert på just adhd, då jag har barn med autismspektra. Kram