Ingen vill ha bonus utom jag :/
Ja, så känns det.
Mamman ville ha barnet från början i tron att det skulle bli pluttinuttiga familjen av det hela och kärlek från pappans sida. (De var kk´s vid tillfället, mamman ville mer, då gjorde pappan 'slut') Pappan ville aldrig ha barn alls.
Nu orkar inte mamman med utan har skaffat kontaktfamilj som har varannan helg samt en kväll/natt i veckan. Barnet är också ofta hos sin morfar.
Pappan har helgumgänge pga avstånd och tidigare pga barnets ålder hade han dagumgänge vilket hade upphört om han inte träffat mig då han isf hade flyttat 'hem' igen vilket är mer än 60 mil bort ist fr som nu ca 20 mil. Mer känslor än så har han inte för sitt barn :-/
Barnet har börjat bli utåtagerande och slår kontaktfamiljen, sin mamma och är även utåtagerande även på dagis men slår inte personalen vad jag vet iaf.
Jag vill att vi har boendet och mamman varannan helg så barnet ska slippa hoppa runt, men jag får ju inget bestämma. Livet som bonusmamma kan vara skit på många vis.