Politiskt känslig orsak till mitt missbruk
a när jag ser hur allt bara blir sämre i samhället, hur det skärs ner på vården och omsorgen, hur våld och kriminalitet ökar och hur det snart inte kommer finnas några bostäder att hyra pga den höga invandringen, så tappar jag hoppet om framtiden och att börja leva ett skötsamt liv, för vad finns det för framtid om allt bara kommer att bli värre och värre?
Jag säger inte att det är den enda orsaken, men en stor bidragande orsak till att jag är alkoholist. Förr var jag en stark optimist och trodde på mig själv, och det är jag i viss mån fortfarande, men som sagt när jag ser hur samhällsstrukturerna bryts ned mer och mer så tappar jag hoppet och motivationen fullständigt.
Jag ser att många flyttar till andra europeiska länder då det inte finns arbete eller någon framtid på hemmaplan. Jag ser hur samhället segregeras alltmer och hur det skapar otrygghet och konfilkter.
Jag har sökt en helvetes massa jobb i säkert 10 års tid, men fått nej överallt. Antingen har tjänsten varit tillsatt eller så har jag inte haft arbetslivserfarenhet eller tillräcklig utbildning. Att jag inte har körkort och inte råd att ta något ligger mig också i fatet.
Vidareutbilda mig går inte då jag har stora studieskulder hos CSN efter tre års folkhögskola på 90-talet, en utbildning som inte gav ett skit och som jag dessutom skötte dåligt pga just alkoholproblem.
Det sägs ju att man främst ska behandla roten till problemet i första hand och inte symptomet. Men hur ska det kunna ske när samhället ser ut som det gör och allt bara kommer att bli sämre?
Jag är 36 år, det känns som om det är försent för mig, att sista tåget har gått.
Finns det egentligen något hopp om att framtiden kommer att bli bättre på någon punkt? Eller har jag rätt i det jag skriver?