Abort eller behålla.
Hej.
Jag är så kluven över hur jag / vi ska göra, men framför allt jag.
Jag är 33 år, har sambo och 2 barn en på 1 år och en på 3,5 år. En av varje i kön.
I september blev jag gravid helt oplanerat med min sambo. Visst vi har ändå pratat om att KANSKE ha ett 3 e barn men inte NU liksom.
Nu är jag i v 7+6 men blir bara mer osäker på om det är verkligen rätt att skaffa den 3 e? Anldningen är många enl mig.
För det första har vi en dålig ekonomi, då mannen pluggar UTAN CSN för att dom inte beviljar något för att han varit dålig på att betala tillbaka år 2005-2006. ( vi var inte tillsammans då) Allt är dock betalt sen ca 4 månader tillbaka från alla hans år sen innan som student.
Han har bara haft strö jobb till och från i 5 år. Lika länge som vi varit tillsammans. Hade dock jobb när vi träffades men då kom lågkonjukturen och blev av med sitt jobb. Sen har det varit svårt att få något ordenligt igen. Han har verkligen sökt massor med jobb under alla år utan några resultat. Svårt också när man inte har körkort.
Där av som han började plugga istället.
Så med andra ord har vi bara levt på min mammapenning eller när jag jobbat levt på min inkomst. Jobbar som USK så det är inte så att jag är välbetald.
Andra saken är att min sambo lider av någon slags depression som han har gjort till och från sen våran fösta föddes. Mycket beroende på jobb situation , men även för att han förlorat hela sin kontakt med sin familj pga av hans syster. ( lång historia). Sen har han ett dåligt förflutet som tär på honom än idag.
Men nydligen har han börjat gå och pratat med en psykolog för att se om han kan få bukt på hur han mår. Hans mående går utöver våran familj och jag har många gånger varit så trött och velat lämna honom. Men jag vet hur han kan vara igentligen. Men hans psyke har tagit över. Men detta är något han iaf sökt hjälp för nu. Men det är en lång väg och ovissheten tynger en.
Tredje saker som också dyker upp i tankarna är vårat boende. Vi bor jätte bra nu i ett radhus och barnen har varsitt rum. Nått som någon av de inte kommer att ha sen. Men visst dom är ju små nu men de blir ju större ju. Vi trivs som fisken i vattnet där vi bor men vi har inte heller i dags läget råd att köpa något här eller nån annanstans i heller.
Sen måste vi byta till en större bil. Något som vi idag inte heller har råd med.
Det är många faktorer som spelar in och man vill ju det aldra bästa för sina barn. Våra 2 barn idag har det ändå bra, men hur skulle det bli med ett tredje. Börja om igen när man redan nu har barn som vaknar på nätterna. Iaf den minsta. Man är ändå trött som det är nu. Kommer man orka, för just nu bär jag det största lasten även om min sambo försöker hålla humör och ork uppe. Vill ju att det ska bli bra mellan oss också. Och sätta ett barn till till världen kan kanske bara bli för mycket.
Sen är det ju samtidigt helt underbart med barn. När jag tittar på mina barn så tänker jag mycket på att det är ju ändå en sådan jag bär i min mage. Jag vet ju vad jag kommer få. och den känslan får mig att vilja behålla barnet. men när jag tänker på allt annat så tycker jag tvärtom.
Hur ska man resonera igentligen?
Hur är det att göra abort?
Jag har haft ett MF innan min första föddes och det var tufft, men samtidigt så var det inget jag kunde förhindra. Detta barn lever och det är upp till mig om det ska få leva eller dö. :( blir ledsen av att bara tänka tanken.
Någon som varit i samma situation?
Förlåt att det blev så långt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-30 09:30
Glömde att skriva att jag är sååååååå rädd att jag kommer att ångra mig om jag gör det och alltid undra hur han eller hon skulle se ut och vara osv...
