Blir så sårad av bonus
Jag är gift och har en bonusson som är 4 år. Jag har varit med i bilden sen han var 1 år,sett dom första stegen,första orden,tröstat på nätter...ja alltid funnits för honom utan att ta mammans roll eftersom hon finns i bilden och är en bra mamma. Jag och pappan delar allt ansvar som hämtning/lämning på förskola,köpa kläder,egentid osv.
Det har aldrig varit några problem utan det har gått lika bra med mig som med pappan vid nattning tex men nu har han vänt totalt. Pappan jobbar kvällar ibland och då är det såklart jag som fixar middag,kvällsmys och nattning.
Senaste nattningen bröt helvetet löst,han skrek,slog mig,sparkade och tom svor. Han har misstänkt diagnos och såna utbrott sker regelbundet och vi har en plan på hur vi ska lösa det så lugnt som möjligt och det har blivit bättre. När han väl lugnade ner sig sa han det som sårade enormt.
Skriver konversationen så blir det lättare att läsa:
Han: Jag ska säga till pappa att du slog mig och då kommer han bli arg och du får flytta.
Jag: Du vet att man inte får ljuga,vi blir väldigt ledsna när du ljuger.
Han: Jag kommer inte sakna dig när du flyttar för jag älskar inte dig längre.
Jag: Du gör mig väldigt ledsen när du säger såna saker,om du är arg över något så kan du berätta för mig eller pappa.
Han: Jag tänker bara prata med mig själv nu jag hoppas du försvinner.
Jag: Det är dags att sova nu,vi pratar om det här i morgon när pappa är hemma.
Han mumlade något och sen vände han sig och somnade efter några minuter.
Jag tog såklart upp det med pappan när han kom hem och eftersom det inte är första gången han säger att han hoppas att jag försvinner så blev pappan ledsen,han känner sig maktlös.
Någon som varit i en liknande situation?
Jag grät inte inför pojken men när han somnat satt jag i soffan och lät tårarna komma.
