Jag hatar julen

Och där gick det iväg utan att vara klart. Vi har två stora familjer och varje år har jag anordnat något julfirande med några eller alla familjemedlemmar. I år gick min sambo och jag in i en livskr

Livskris och jag orkade inte ta tag i julen. Då planerar alla andra upp son egen jul utan att ens tänka på oss trots att alla vet om vår kris. Så nu får vi fira julen själva och jag är ledsen och besviken. Jag hatar julen men mest är jag ledsen för vårt barns skull. Det blir jul utan fastrar och mostrar och farföräldrar och morföräldrar. Utan kusiner och släkt för att alla tänker på sig själva.

Det var ju tråkigt, men kanske de inte kände likadant inför er stora samlande jul som ni?

Min svärmor envisades med att dra ihop 25 släktingar som knappt kände varann och därför gav varann meningslösa neutrala presenter varje år i 7-8 år. Till sist vägrade vi alla, för vi tyckte mest det blev ångest och besvär av det hela.

Hennes ritualer tog upp en stor del av tiden, "alla måste rimma på varje paket", "vi får bara öppna en i taget" "alla måste rimma till gröten" osv. Det tog fem timmar bara att dela ut julklappar och alla var antingen irriterade eller helt slut efteråt. Min familj har så mycket snurr annars så vi firar hellre jul lugnt och behagligt med fötterna på soffan.

Men kanske tänker de också att de vill låta er slicka såren och ta hand om er kris ifred? Gör en egen mysig jul och bjud in de andra i mellandagarna på lunch eller fika istället.

Vad härligt tänk då kan ni skapa egna traditioner på julafton som passar bara er familj, så han ni träffa övriga de andra juldagarna istället, jag önskar jag våga göra så som jag vill för jag firar med människor (systrar) jag inte ens gillar vilket gör att vi säger bara hej och hejdå till varandra däremellan yttras inget, det är jag gärna utan