Varför är så många "bästa vän" med sin mor/dotter?

Är det inte bara ett uttryck då?

Jag har aldrig tänkt på min mamma som bästa vän, men det är henne jag kan vända mig med alla mina funderingar och prata om allt. Det känns bra att kunna göra det. Vi har aldrig varit osams. Bästisar hade man i skolan, inte som vuxen.

Du verkar ju umgås mycket med din mamma. Vad pratar ni om då om ni inte är vänner också? Låter konstigt att umgås så mycket som ni gör men är "bara" mor och dotter. Då är man vänner också.

Vi umgås på ett liknande sätt som jag umgås med mitt eget barn. Vi diskuterar inte allt, utan det finns mycket jag aldrig skulle kunna säga till henne. Hon är min mamma och behöver inte ha full insyn i allt jag tänker och gör. Jag skulle inte heller vilja ha total insyn i hennes liv.

Det är nog mer än ett uttryck, eftersom de som är det ofta beteer sig annorlunda mot sina mammor än de som inte är det.

Varför kan man inte vara bästa vänner utan att ha total insyn i varandras liv?
Det finns saker jag aldrig skulle prata med min bästa vän om.

Min mamma är en av mina allra bästa vänner, och det är inte ett dugg tragiskt. Hon är en otrolig människa som berikar mitt liv.

VARFÖR är det tragiskt att man har en sån bra kontakt med sin mamma att manuset henne som en av sina bästa vänner?? Min mamma är absolut en av mina bästa vänner. Sen är hon min MAMMA också såklart men vi kommer väldigt bra överend(för det mesta) och umgås väldigt mycket. Sen har jag fler bästa vänner också som jag känt sen jag var barn. Så det är ju knappast så att jag och mamma är ihopväxta dag som natt. Jag har andra vänner också men JA jag trivs med min mamma.

Jag tror att det snarare är en definitionsfråga och ordval det handlar om. 

Jag vänder mig till mamma om allt. det är hon som uppfostrat mig och förstår mig mest. Hon sprider inga rykten och skvallrar om mig. Hon finns där för mig. Jag kallar inte min mamma för bästa vän, men hon är min stödpelare i mitt liv, både o gott och ont finns hon där. precis så som jag vill bli som mamma :)

Krävs det att man kan berätta allt för att det ska kallas bästa vän?

Varför skulle det vara tragiskt? Min mamma är absolut en av mina bästa vänner. Och varken hon eller jag ser nån form av tragik i det. Nu när jag är vuxen har jag ju inte ett behov av en mamma på samma sätt som man har när man är ett barn, eller hur man ska säga. Nu när jag själv är vuxen och mamma har hennes roll ändrats från "den trygga vuxna" till att bli mer som vänskap. Och det är himla trevligt faktiskt.

Jag älskar min mamma, vi har bra kontakt och vi umgås gärna. Men hon är min mamma, jag är hennes dotter. Det finn saker jag inte vill diskutera med henne och det finns definitivt saker som inte vill att hon ska berätta för mig om. Det är klart att hon finns för mig om jag behöver hjälp. Man är trots allt alltid barn, hur gammal man än blir. Och den dagen mamma blir så gammal att hon behöver mig kommer jag att finnas där för henne.

  Jag har fortfarande "bästisar", närmare bestämt två kvinnor jag känt mer än halva mitt liv. Mitt liv vore så oerhört mycket fattigare utan dem. De kan inte ersätta min mamma som förälder, och min mamma kan inte ersätta dem som vän.
Det inte dom vet om mig är inte värt att veta. Sen har jag andra vänner och mer ytliga bekanta, men det är mina bästisar som är mina bollplank, inte min mamma. Kanske är det för att jag har en dotter som är i nedre tonåren som gör att jag känner att man ska ha en viss distans. VI pratar om sex, pojkvänner, p-medel, alkohol, skola... det mesta, men jag är medveten om att det finn saker hon inte vill berätta för mig. Saker hon sparar till sina bästisar. Och det är normalt. För jag reagerar i första hand som mamma, inte som kompis. Och det är inte alltid det man vill eller behöver som dotter.

Min dotter anser att jag och hennes pappa är hennes absolut bästa och närmaste vänner
Hon är 18 år idag så hon har förmågan att artikulera sina känslor och tankar

Men gör inte misstaget och tro att vi inte är hennes föräldrar i första hand
Det är två helt skilda saker.
Man kan vara bägge delar och klarar man inte av att se skillnaden och dela på sina roller , då är det bara att gå tillbaka till ruta ett och börja om på nytt igen

Mamma är min bästa vän för att:

Det finns ingen som känner mig lika bra som hon gör
Det finns ingen annan kvinna jag litar på lika mycket som på henne
Jag vet att hon älskar mig villkorslöst

Livet har lärt mig att vänner kommer och går, men min MAMMA består!

Jag förstår inte det "tragiska" att vara bästa vän med sin mamma. Alla har tex inte en sån bra relation med sin mamma, man ska väl istället vara lyckligt lottad att man har det. Sen uttrycket bästa vän anv man väl i högstadiet?! Jag kan prata om det mesta med min mamma samt så har vi självklart haft våra diskussioner också.