Jag gick in i väggen för två år sedan, jobbade som sjuksköterska och klarar inte ens av tanken att gå tillbaks till vården. Vill inte ha ett arbete där man kan bli så sjuk. Har arbetat i affär sedan ett och ett halvt år tillbaks. Har inte fått någon hjälp alls av min arbetsgivare, eftersom jag bara var vikarie, fick ingen hjälp av fk, som tyckte att jag kunde jobba som sjuksköterska eftersom jag var utbildad eller sjukskriva mig om jag inte kunde jobba med det.
Jag fick panik och sökte alla jobb som fanns och som inte var i vården. Livrädd att behöva tvingas tillbaks. Kände att jag hade två alternativ: Skaffa nytt jobb eller om jag tvingades tillbaks till sjukvården: ta livet av mig!
Fick en depression och blev sjukskriven men fortsatte att söka jobb, livrädd att få gå tillbaks efter sjukskrivningen. Fick tillslut ett sommarjobb i affär. 40 år och sommarjobbare!
Fick 19000 i lön istället för 27000 som sjuksköterska. Men kände att det var värt priset för att slippa vården! Har varit kvar i affären sedan dess och nu blivit fastanställd men bara på 66%. = nästan ingen lön alls.
Men jag är ändå glad att jag gjorde det, mår nu bra psykiskt och det tror jag inte att jag hade gjort om jag inte kommit ut och jobbat bland folk igen. Det var bättre för mig att få arbeta än att vara hemma och vara sjukskriven och känna mig värdelös. Även om det var tufft som tusan i början, jag bara jobbade och sov, var helt slut när jag kom hem från jobbet .
Funderar nu på att skola om mig till förskolelärare. För jag vill ha ett mer ansvarsfullt arbete och bättre arbetstider och bättre lön. Men är livrädd att bli utbränd igen! Så jag vet inte om jag vågar. men har förstått att utan utbildning inga bra jobb!