Arbete efter sjukskrivning för utmattningssyndrom

Någon som vill dela med sig..?

Min man återgick till samma jobb. 
Började med att jobba 2 timmar per dag och ökade sakta, sakta.
Jobbar idag, 3 år efter insjuknandet 90%

 

Det beror nog på vilket stöd din arbetsgivare kan erbjuda dig om du går tillbaka till samma arbete. Att gå tillbaka till samma situation som gjorde dig sjuk skulle ju inte funka. Att börja några timmar eller dagar i veckan och bygga upp till en deltidstjänst kanske skull funka för dig?

Beror ju mycket på vad som gjorde sig sjuk. Överbelastning, stress, mobbing eller annat...

Nu var jag kanske bara I det tidiga stadiet till utbrändhet eller utmattning men jag blev mer eller mindre tvungen att säga upp mig då min arbetsgivare (rektorn på skolan jag arbetade i) är hemsk och hotade med att belasta mig med mer lektioner och uppgifter (jag är lärare) än jag hade innan jag blev sjukskriven. I mitt fall var det även mobbing från rektorn som gjorde mig sjuk. Jag kommer nog att lämna läraryrket efter detta.

Nu är jag sjukskriven till jul och sedan ska jag börja söka jobb, om jag är frisk nog.    

Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan i maj och började för två veckor sedan att arbeta på 25%. Jag har gått tillbaka till min gamla arbetsplats med har fått tillfälligt ändrade arbetsuppgifter, tanken är att jag ska skolas in till mina gamla arbetsuppgifter i samband med att jag orkar gå upp i tid. Jobbet är inte den huvudsakliga orsaken till att jag blev utbränd men är ändå en av orsakerna, hoppas innerligt att jag kan återgå till mina gamla arbetsuppgifter på 75-100% framöver då jag verkligen älskar mitt jobb och jag har underbara arbetskamrater. 

Jag gick i väggen hösten 2011, utmattning och depression. Det var nära på enbart jobbet som orsakade det, för mycket övertid kort om folk och en chef som psykiskt misshandlade en genom att trycka ner, härskartekniker och massa sånt.. Jag fick bli heltidssjukskriven 10 veckor och medicinera för att ta mig över ytan igen. Därefter började jag jobba 25% i två månader. Under den tiden hjälpte mitt fack mig att försöka kommunicera med min arbetsplats för att skapa förändring, möjlighet att plocka ut övertid och att förhindra att det skulle samla på sig igen. Det var fullkomligt fruktlöst!

Så jag skulle säga att man kan gå tillbaka till sitt gamla jobb (jag älskade mitt pga närmsta kollegorna, djuren och eleverna) men arbetsplatsen måste ta sitt ansvar och hjälpa dig tillbaka till jobbet! Jag fortsatte ökningen till 50 och 75 för att sen backa igen till 50 och bli utförsäkrad ett år efter att jag gått i väggen. Tack o lov fick jag tag på ett annat jobb så jag slutade i januari 2013, jade jag varit kvar där hade jag blivit sjuk igen!

Tack alla för svar! Dulce; hur orkade du ta nya tag och söka annat jobb? Är du inom samma bransch som tidigare?

Jag gick in i väggen för två år sedan, jobbade som sjuksköterska och klarar inte ens av tanken att gå tillbaks till vården. Vill inte ha ett arbete där man kan bli så sjuk. Har arbetat i affär sedan ett och ett halvt år tillbaks. Har inte fått någon hjälp alls av min arbetsgivare, eftersom jag bara var vikarie, fick ingen hjälp av fk, som tyckte att jag kunde jobba som sjuksköterska eftersom jag var utbildad eller sjukskriva mig om jag inte kunde jobba med det.

Jag fick panik och sökte alla jobb som fanns och som inte var i vården. Livrädd att behöva tvingas tillbaks. Kände att jag hade två alternativ: Skaffa nytt jobb eller om jag tvingades tillbaks till sjukvården: ta livet av mig!

Fick en depression och blev sjukskriven men fortsatte att söka jobb, livrädd att få gå tillbaks efter sjukskrivningen. Fick tillslut ett sommarjobb i affär. 40 år och sommarjobbare!

Fick 19000 i lön istället för 27000 som sjuksköterska. Men kände att det var värt priset för att slippa vården! Har varit kvar i affären sedan dess och nu blivit fastanställd men bara på 66%. = nästan ingen lön alls.

Men jag är ändå glad att jag gjorde det, mår nu bra psykiskt och det tror jag inte att jag hade gjort om jag inte kommit ut och jobbat bland folk igen. Det var bättre för mig att få arbeta än att vara hemma och vara sjukskriven och känna mig värdelös. Även om det var tufft som tusan i början, jag bara jobbade och sov, var helt slut när jag kom hem från jobbet .

 Funderar nu på att skola om mig till förskolelärare. För jag vill ha ett mer ansvarsfullt arbete och bättre arbetstider och bättre lön. Men är livrädd att bli utbränd igen! Så jag vet inte om jag vågar. men har förstått att utan utbildning inga bra jobb! 

Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression i två omgångar. Jag jobbar som undersköterska. För mig är det främst ett mycket psykiskt påfrestande privatliv som ställt till det och det är ju lite svårare att "fly" ifrån än vad ett arbete är.  Jag blir sjukskriven precis så länge så de mest akuta besvären försvinner (tex att jag tappar närminne, får svårt att hålla tråden i ett samtal, blir väldigt "utslätad" känslomässigt) alltså en till två månader sen är det tillbaks till arbetet på 50% två veckor, 75% två veckor och sen köra på som vanligt 100% tills det inte funkar längre igen.  Nu har jag faktiskt arbetat 100% sen juni och än så länge är det ok och måste så vara för det ger ju inget att "bara" vara sjukskriven en månad för såna här problem. För mig fungerar det bra att gå tillbaka till samma arbete men då är det ju som sagt inte arbetet som ger mig de mesta problemen. Kan tänka mig att det är annorlunda om det är arbetet som gör en utbränd.

Jag kom tillbaka till samma arbetsplats och egentligen samma arbetsuppgifter, men med betydligt lägre krav från såväl mig själv som från chef och kollegor. Återgången skedde i små steg: Efter 2 månader lyckades jag gå in på arbetsplatsen efter ordinarie arbetstid utan tecken på panik, ytterligare några veckor senare var jag med några timmar på en julfest. Efter 6 månader började jag jobba 25%, vilket långsamt ökade och efter 1,5 år var jag tillbaka på heltid.

Tack för alla svar! Någon mer som bytt bana? Hur fick ni ork att ta tag i förändringen?

Hej!

Jag har äntligen insett att jag behöver hjälp för att komma tillrätta med min utmattning som egentligen varat i många år. Beror på gammalt skit (förhållande) som fortf påverkar, i somras bytte jag jobb vilket ju alltid tar en del energi och det tyckte min redan utmattade kropp inte om. Går tillbaka till gamla jobbet i början på nästa år. Jobb är inte den primära orsaken men jag är mkt stresskänslig nu så då blir d svårt med jobbet. Varit sjuk i omgångar i höst men har tröttnat på att försöka vila upp mig på ett par dar innan d e dags å jobba igen. Det är den metoden jag använt:sjukskrivet mig upp till 1 vecka för att få någon ork överhuvudtaget.

Första sjukdan idag å nästa vecka har ja läkartid. Då hoppas ja på ett par veckors sjukskrivning å kanske samtalskontakt. Åtminstone konkreta tips om hur jag ska komma tillbaka å få betydligt mer energi. Tagit kontakt med läkare för drygt ett halvår sedan men då ville jag bara utesluta att d va ngt annat som orsakade det. Ingen brist eller liknande upptäcktes då. Jag trodde jag kunde komma ur det själv.

Vilka symtom angav ni hos läkaren?

Ja du Ankaret3, visst kan även saker i privatlivet ställa till det. Oavsett påverkas alla delar i livet när en utmattning slår till. .! Inför mina läkarbesök har jag skrivit ner alla mina symptom (lätt att glömma hälften när minnet är kass). Det har tyvärr blivit en ganska lång lista. Symptomen ska ju begränsa ditt yrkesverksamma liv om de ska leda till sjukskrivning (det är vad försäkringskassan bedömer efter). Så ett tips är att skriva ner allt du kommer på. Hoppas att du får träffa en förstående läkare.

Finns det fler där ute som vill dela med sig..?

Jag är i samma sits, med samma undran, så den här tråden följer jag. 

Följer!

Hej igen.
Jag är fortfarande sjukskriven på heltid (nästan 1,5 år nu) men ska sannolikt börja arbetsträna i en annan bransch under hösten. Vad som händer i "framtiden" får vi se. 
Hur har det gått för er andra?
 

Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom nästan 1,5 år - arbetet främsta orsaken, men inte bara för stressen utan även att Jag fortsatt pressa mig kroppsligt trots att min fibromyalgi förvärrats under ett antal år så jag blev helt utslagen både fysiskt och psykiskt.  

Har arbetstränat ett par månader 25% under sommaren och nu är min första riktiga arbetsvecka, även den på 25%, snart avklarad.. 

Det är på min gamla arbetsplats, men det finns ett visst utrymme att anpassa arbetsuppgifterna till viss del då flera arbetsplatser ingår i verksamheten.. 

Fruktansvärt tungt känns det  iaf, ungefär som jag gjorde en heltid och ännu lite tröttare efteråt.. 
Jag tar dagen som den kommer och har inte planerat framåt i och med att jag också måste komma fram till hur mycket jag klarar av att arbeta pga fibron, kan bli frågan om omplacering eller söka nytt jobb innan allt är över - men det tar jag då.. Första målet nu är att ha kommit upp till 50% och ha jobbat på den nivån ett par månader innan vidare planer görs..

Hejsan!
Jag gick rätt hastigt och lustigt hem en dag för nu 5 månader sedan från mitt jobb pga utmattning. Inget jag hade tänkt, men läkaren var ganska bestämd. Jag var slut som artist. 
Nu efter 5 månader är jag tillbaks igen. Glad, positiv, energisk och redo att ta mig an jobbet, lrj a, börja med 25% i först en månad. 
Pratade med min arbetsgivare/chef innan mötet med läkaren och vi sa att det är superbra om vi startar med 25%. jag var väldigt glad och taggad att få återgå lite grann till vardagen. Senare på eftermiddagen ringde min chef igen, sa att det inte går att jag börjar på måndag som bestämt då hon inte kan erbjuda en 25% tjänst borde jag förstå sa hon. Jag har jobbat på samma företag i 7 år, fast anställd i 5,5 år. Får hon göra så? 
ska kontakta försäkringskassan imorgon. Men min chef ska väl anpassa en tjänst efter det och hjälpa mig tillbaks?