Svenska barn är ouppfostrade!

Stämmer säkert ,många av mina barns vänners föräldrar är jävligt slappa i sin uppfostran och tycker att jag är "hård" och "sträng" mot mina barn...är ungefär precis lika "hård" som min mamma var mot mig när jag växte upp på 80-90 talet.

Ja visst håller jag med honom i mycket. Men det går ju inte att generalisera förstås, och boken ska ses som den debattinlaga den är (har inte läst den än men har läst en av hans tidigare böcker, "I trygghetsnarkomanernas land" och han är ju en provokatör, om än med en hel del tänkvärda åsikter).

Jag är en med svenska mått auktoritär förälder precis som mina föräldrar var. Dock krävs naturligtvis enormt mycket kärlek och kommunikation för att det ska bli lyckat (precis som för "slappa" föräldrar) - det är nog ändå grundstenen i allt gott föräldraskap. Sedan att jag tycker att  barn ska lära sig vara artiga och uppföra sig - det gör jag mycket för mitt barns skull. Jag tror att det blir lättare för ett barn som vet hur man för sig i världen i framtiden, framför allt i en internationell familj som vår.

Jag tycker att det ligger en viss sanning i det som sägs men däremot tror jag inte på samma orsak och svar som skribenten. Jag, liksom majoriteten av mina barndomsvänner växte inte upp under några som helst auktoritära fostringsomständigheter utan att det var vanligt att skrika "fittkärring" till sin lågstadiefröken, men visst har något hänt...tveklöst....märker det som lärare och med en hel familj som är eller har varit lärare. Tror snarare att det handlar om bristande vuxennärvaro. Både fysisk och psykisk. "Vi" har inte tid. Man jobbar och ägnar offantligt mycket tid vid skärmar även på ledig tid.

Ja, jag tror det stammer, i allmanhet. Tycker Jesper Juul har bra ideer men, att realistiskt "uppfostra" sina barn som han foresprakar kraver nastan att bada foraldrar ar psykologer, inte har nagra jobb eller andra intressen an barnen. Annars blir det garna lite fel. Och det ar det vi nu ser lite bevis pa. Som dom foreslar i den har artikeln.

I det stora hela håller jag med.

Jag är född -79. Jag har aldrig blivit slagen av mina föräldrar. Men de har alltid varit strikta och krävt att jag ska göra saker hemma, jag ansvarade för vissa städdelar, skötseln av hundarna, matlagning tre dagar i veckan och tvätt och disk av det jag själv använt. Plus lite diverse annat. Jag hade fritid. Jag gjorde roliga saker. Men jag fick TJÄNA ihop mina pengar, jag fick JOBBA för att få delta i roligheterna och jag skulle skämts ihjäl om jag inte hade kunnat laga mat och städa och tvätta utan anmodan när jag flyttade hemifrån när jag var knappa 16 år. Jag skötte allt sånt själv då. Bodde nästan 30 mil från mina föräldrar utan vuxna.
Idag är det otroligt få ungdomar som kan laga mat och sköta ett hem, än mindre ta kritik eller söka reda på hur man gör saker som man aldrig gjort förr. Många står handfallna, vana som de är vid att någon annan fixar allting.

Dagens ungdomar mår så dåligt om någon kritiserar dem för något att de hamnar på psykakuten. De blir så totalt sänkta av motgångar och misslyckanden att de allvarligt behöver hjälp och medicinering.
Vad kallar man det annat än patetiskt och sorgligt? Det är dessutom vårt fel, vi vuxna som envisas med att mjäka med barn och ungdomar precis hela tiden.

Barn må vara kompetenta, men de behöver ändå regler och direktiv. Jag höll seriöst på att smälla av när min nioåriga son vägrade lägga läxorna i skolväskan och hans lärare nästan grät över detta när hon ringde mig, efter att ha försökt få honom att lägga böckerna i väskan med diverse pedagogiska medel och ansträngningar i närmare 30 minuter. Jag frågade vad hon använt  för approach, och hon sa att det enda hon inte gjort var att ryta till, för det "skadar barnet". Jag hånskrattade, bad att få prata med sonen, och sa med skarp ton att det var dags att lägga ner böckerna i väskan och gå hem och sluta upp med dumheterna. Det tog fem minuter så stod han i hallen med skolböckerna i väskan.
Han tog FAN ingen skada av att jag tog i med rösten. Den som mådde sämst den dagen var nog hans maktlösa lärare som verkligen visade hur inkompetent hon var när det gällde disciplin. Och så är det överallt, hela tiden. Folk bara hejar på denna jäkla pedagogiska sida. VISST, fine, man kan absolut köra pedagogisk approach först om man trivs bäst med det (det gör inte jag.) MEN man kan inte gå runt och fega och inte säga ifrån åt barnet när det väl behövs. Skärp rösten, använd argblicken och säg till på skarpen. Det är väldigt effektivt utan att skada någon.

Msn skäms ju att vara svensk efter att ha läst detta..

Nej, jag tycker inte det ligger något i det.
Är född i slutet på 60-talet och min uppfostran var långt ifrån auktoritär. Har aldrig blivit agad och aldrig blivit inskickad på rummet. Vid enstaka tillfällen kunde min mamma höja rösten, aldrig pappa. Har blivit folk av mig med. Uppfostrar min son på liknande sätt. Tycker att Lars H Gustavsson, Jesper Juul m fl har många bra ideer om barnuppfostran. Min son anses mycket väluppfostrad av skolpersonal och kompisars föräldrar.   

Min mamma var sträng, men slog eller smiskade oss aldrig. Jag är nog ungefär likadan med min son, kanske något mjukare. Om vi inte hade varit fyra syskon, hade vi nog haft en typisk "fri" 70-talsuppfostran, men hon fick väl ta i lite hårdare med rutiner och regler för att hålla allt under kontroll. Vi var glada barn i plyschbyxor och näbbstövlar och nu är vi glada direktörer på kontor. Det blir som det blir.

Jag tror absolut inte på aga eller överauktoritär uppfostran. Inte tycker jag svenska barn är ouppfostrade heller, i så fall kan man kanske säga att svenskar överlag inte har så många sociala regler som i andra länder. Det är inte bara barn som inte reser sig upp för gravida och gamla etc, det gäller ju vuxna också. Det är bara det att man inte kräver så mycket av artighet och den traditionella typen av samvaro i Sverige. Man kan tycka att det är rätt eller fel, men så ser vår kultur ut här. 

 

Ja, håller verkligen med om att svenska barn är ouppfostrade! Tror inte att det har något att göra med att det är Sverige, och Sverige är kanske inte längst upp på listan över länder med ouppfostrade barn.  

 

Det stämmer väldigt mycket. Dagens ungdommar har blivit bortskämda snor ungar.