Ska var helt ärlig jag kan inte för mitt liv vara glad för andra gravida o bäbisfödande människor för tillfället Känner mig hemsk men just nu är de as jobbigt o se o höra alla prata o gulla bäbisar. Jag o sambon är i utredning just nu o ja försöker ta de för vad de är men vadfaaan!! När är de våran tur att få ett break. Hur orkar man hålla sig från att totalt isolera sig vilket inte förbättrar något. Tips någon?
Oj va jag känner igen mig! Vi är i samma sits, har genomgått utredning och är nu i slutfasen efter snart ett år av prover och telefonköer.. Vissa dagar så är jag väldigt positiv medan andra dagar är man nere på botten och tänker negativa tankar. Det vi har gjort är att hitta på grejer, att passa på "innan det är för sent". Vi har gift oss (vilket iofs gjorde att ännu fler frågade när det är dags för barn), varit på bröllopsresa, renoverat kök och även bokat in en resa efter jul. På något sätt har det blivit en tröst, att göra saker som gravida eller de med barn inte kan göra. Under den här tiden har det ploppat upp gravidmagar bland vänner och bekanta. Det är helt plötsligt VÄLDIGT många som lyckats och det känns så orättvist. På något sätt tycker jag att vi borde förtjäna det mer än dem, vi som varit ihop så länge och vi som har de så bra. Medans kompisarna kanske inte har bra förhållanden eller redan har barn. Orättvist är ett ord som jag tänkt på mycket det senast. Hur långt i utredningen har ni kommit? Är ni öppna med era problem med att få barn? Stor kram till dig!
Kärolajnan tack för ditt svar de värmer massor i en period som är pissjobbig allt de du säger stämmer så bra in på mig. Presis som ni så försöker vi göra saker vi flyttar till hus nu i februari vilket känns jättekul men de är i familje centrum typ vilket kommer göra min förmåga att undvika magarna svårareð???
Presis som du är orättvist de ordet som plågar mig mycket och "varför" de är ju de enda jag någonsin velat ha. Vi har presis börjat våran utredning visade att ja måste ta rödahund vacination så de ska ja göra på måndag. Var på fertis o lämnade dag 21 blodprov o killen lämnade första spermprovet i måndags torsdag blir de vul o allmän koll för oss båda.
Både ja o nej på frågan om öppenhet än så länge är de bara min syster o kusin som vet ingen på killens sida han e inte direkt så öppen alla gånger. Tack igen för att du delade med dig känns mindre ensamt då.
Man orkar med vardagen för att man måste. Ibland går det bra, ibland är det katastrof. En del dagar vill man inte leva längre, andra dagar ser man ljust på framtiden - oavsett om den blir med eller utan barn.
Jag jobbar mycket med mig själv, försöker lära mig att tänka positivt i alla lägen. Och så försöker vi planera in roliga saker, så att man hela tiden har något att se fram emot.
Har tyvärr inte så många andra tips att ge. Kram!
Nu är planen satt. Killens sperma prov var inte super men heller inte katastrof men ett omprov tas i februari om provet är dåligt då med så blir de ivfð??? mina prover var bra dock rekommenderade läkaren en viktnedgång för mig till saken hör oxå är att jag har en blodsjukdom oxå som ev, försvårar då risken för bukblödning ökar så ja ber till högre makter att de proverna är ok.
Oj va lika vi verkar vara. Killens svar var liknande, lätt nedsatt spermieantal och han fick få göra om testet. Med andra ord dröjde det ännu längre.. Fick nya svar och då hittade de fler men fortfarande något få, men läkaren sa att han inte såg det som något större hinder för oss att bli gravida. För egen del så tipsade han om att gå ner i vikt men eftersom jag har regelbunden mens är inte heller det den stora orsaken. Hoppas nu på att jag efter sju månader i kö för spolning ska få tid och sedan sätts vi upp på IVF. Ska över ge zonterapi en chans. Även om det inte hjälper oss att bli gravida kan jag ju se det som lite egentid. En kompis är helt övertygad om att hon blev gravid två ggr mha zonterapi... Hur länge har ni försökt? Visst känns det alltid skönare att veta att det finns fler därute med samma tankar. Fast att det känns så, är vi faktiskt inte ensammast i världen :) Kram till dig!
Kärolajnan , ja ja håller med dig väntan är sjukt jobbig o sen dessutom att ja måste gå ner för att få så bra förutsättningar för ivf.läkaren tyckte inte att spolning var aktuellt i nuläget utan ivf verkar vara planen hoppas du snart få komma igång med behandling. Vi har försökt i 20 månader ganska presis. Kram
Och som du har jag ägglossning regelbundet
Jag fick nyligen negativt på vårt sjätte ivf försök. De gånger jag fått positivt har slutat i missfall. Vi har inga barn sedan tidigare och åren bara rinner iväg. Vi är båda 40 och får självklart ofta frågor om varför vi inte har barn. Jag har svårt att glädjas över andras barn, vilket resulterar i att jag känner mig hemskt. Jag ser barnvagnar var jag än går och det skär i mig. Om ett par månader påbörjar vi vårt sjunde ivf. Alla misslyckanden tär i själen, och även ekonomiskt. Jag känner så väl igen den där känslan av orättvisa.
Ellindra , usch fy vad jobbig vi är inte riktigt där än men troligtvis är de ivf som står i framtiden. Om de inte är för jobbigt skulle du gärna få berätta hur det går till utifrån en patients synpunkt för man läser ju en massa men teori o praktik är ju två olika saker. Starkt att du orkar. Kram
Nu har jag fått rödahund vaccin idag så då var det gjort. sen har vi tid i februari för nytt spermprov de tar sigð???