blir onödigt arg och ibland "fysisk" mot min dotter

Visst. Har hänt. Men vid 4 blev det lättare tyckte jag. Vid 5 ännu bättre, då de blir mer självgående.

Min äldsta kan reta upp mig till vansinne mellan varven. Det som hjälpte mg var att redan inne ha strategin färdig innan han började trotsa. Din dotter är 3 år och i typisk trotsålder, läs in dig på olika förhållningssätt och välj en strategi som passar dig/ er och kör på det. Då är du förberedd och har något att fokusera på och vet redan hur du ska agera, istället för att det blir en kamp där ni båda triggar igång om vems vilja som vinner.

Okej så jag är inte ensam iaf!? Men är det vanligt att man nån gång tar i för hårt och ens barn säger aj och så vidare...!??

Gå ifrån henne när du känner så det biter mer kan jag lova säg att nu är jag inte med dig och gå så kommer hon nog sluta och du slipper tappa fattningen vilket nog hänt många Föräldrar gissar jag...

Gå ifrån istället, innan du tar i för hårt. Men visst har det hänt även mig någon enstaka gång att jag nypit tag för hårt i ren frustration. Det är dock sällsynta tillfällen. Och när du skriver "fysiskt" så förringar du det du faktiskt gör. Prova skriv FYSISKT så får det en helt annan innebörd. Och det år kanske vad du behöver för att se vad det är du gör? När man gör något man vet är fel har man ofta en förmåga att försöka rättfärdiga det, och det är fel taktik om man vill sluta med ett beteende, då är det bättre försöka förstå vad man håller på med tror jag. Med barn får man ju ofta prova sig fram. Något som fungerat bra för oss är belöning/bestraffning. Då ofta i form av att samla guldstjärnor för gott beteende med en belöning vid 10, eller samla lessna gubbar vid dåligt beteende (viktigt dock att alltid ge varningar först, så barnet får en påminnelse om vad som kan hända). Jag vet att många hävdar att man tar sig längre på belöningar, men bestraffningar har faktiskt lönat sig bäst hos oss när vi vill bli av med ett dåligt beteende. Vi har problem med 8-åringen nu vid läggning. Det går i perioder men nu gör hon allt varenda kväll för att förhala och försöka dra ut på läggningen så nu drar jag ihop lessna gubbar igen. Måndag-fredag ska hon göra det vi ber om vid läggning, måste vi säga till 3 gånger om samma sak blir det en ledsen gubbe i kalendern. Och 3 lessna gubbar på de här 5 dagarna kommer innebära att hon får spelförbud (dator mobil) veckan efter. Belöningar fungerar nog bättre på 3-åringar. Men en unge som snart är 9 (som min) ska man inte behöva muta för att hon ska bete sig som folk tycker jag... Belöningar som vi hade var tex att gå och fika på stan, åka på leksaksaffären och köpa nåt litet pyssel eller liknande. Jag tucker det är viktigt att det inte blir jättegrejer man belönar med dock. Och ibland kan man kombinera. Beter dom sig riktigt dåligt kan man stryka guldstjärnor så det tar längre tid att uppnå sin belöning. Ofta är konkreta saker bättre än tjat/prat, för dom lyssnar ändå inte. Var konkret säg "varning 1" eller "rött ljus" eller nåt annat tydligt. Be henne upprepa det du sagt så du vet att hon hört/förstått. Och sätt er ner och prata vid ett lugnt tillfälle där du förklarar hur det fungerar med tex guldstjärnor om du vill prova det, innan du inför det.

jag hoppas att det inte är vanligt att föräldrar tar i så hårt att barnet säger "aj"
eller i a f att om man gör det en gång så blir det första och sista gången för där bör man inse att gränsen går
har bvc några kurser eller annan form av stöttning i hur du kan lära dig hantera ditt barn?
är det något annat i ditt liv och din vardag som gör att du blir så arg på din lilla flicka?

Du vet att du kämpar mot dig själv när du kämpar mot din dotter. Din dotter känner dig men du känner inte din dotter. Det är därför hon kan driva dig till vansinne. Älska dig själv med dina fel och brister som du nämner. Var inte hård och anklagande mot dig själv för de fel du har gjort. När du älskar dig själv så blir det lättare sedan att älska din dotter med hennes fel och brister. Din dotter är förmodligen lik dig medans ditt andra barn är mer likt din man.

Klokt sagt. Ska ta till mig av det. Känner igen mig mycket i TS inlägg.

Jag tycker du ska kontakta social tjänsten och berätta hur du gör och be om hjälp. Tänk hur ont det gör i ditt barns nacke och tänk om det råkar ligga en leksak som hamnar under ditt barns rygg. Man kan få allvarliga skall skador av att bli kastad även om det är i en mjuk säng för att inte tala om den psykiska delen. Sluta med det du håller på med du vet ju att det är fel. 

Det jag tänker på när jag läser din TS är att om du blir så pass arg nu när dottern "bara" är tre år hur kommer det inte att bli längre fram? Det kommer inte att bli lättare att uppfostra och ta hand om henne.
Vore jag dig så skulle jag faktiskt prata med BVC och se om du kan få gå någon föräldrar kurs eller så, de kommer inte att döma dig för det du gör är inte speciellt ovanligt tror jag och det låter inte som att du har gått över gränsen för vad som är okej, än.
Att be om hjälp är aldrig fel och det ger dig bara mer respekt efter som du vågar ta tag i det hela och inte bara gömmer huvudet i sanden. 

Bra sagt!

Det verkar vara lite olika bud i tråden-som det brukar vara här på familjeliv....

Jag har som sagt tänkt på detta och förstår att det inte är något bra att ta tag i sitt barn.... Men det är inte något som hör till vanligheterna...

Tyvärr är min egna barndom kantad av ganska mycket bråk och tror att det präglar mitt sätt en del...

Idag testade jag att gå ifrån henne istället för att ta tag i saken... Då lugnade jag ner mig ganska snabbt... Men hon kan verkligen dra på mitt tålamod...jag höjde rösten några ggr kan jag säga...

Fast nog känner jag min dotter

Idag har vi börjat med stjärnor och sura gubbar funkar jätte bra! Dock bättre med belöning än med bestraffning-faktiskt!!

Hej Jag känner igen mig i det du skriver. Mitt råd till dig är att låna eller köpa boken F"em gånger mer kärlek" och/eller "De fanatiska åren mellan tre och åtta år". De används i föräldrautbildningar och de har hjälpt mig hantera konflikterna som uppstår med 3,5:åringen på att mer konstruktivt vis än att ställa. Även om det kan vara skönt att bli arg ibland så hjälper det sällan det blir bara värre. Min mamma hade och har fortfarande ett hett temperament. Jag är fortfarande rädd för hennes ilska även om jag inte behöver. Det sitter djupt. Jag har bestämt att jag inte vill vill att mina barn ska vara rädda för mig och jag vill heller inte föra beteendet vidare till dem. De gånger jag blir onödigt arg vilket inte händer så ofta längre så ser jag alltid till att förklara och be om ursäkt. Samt ge fem gånger så mycket kärlek Lycka till! Jag tror också att det blir lättare ju äldre barnen blir, tills nästa nästa fast inträffar

Sluta med bestraffningar. Du förstärker endast beteendet. Belöna gott uppförande och strunta i det dåliga. Bestraffningar leder sällan till något bra. Din dotter kommer att bli ledsen och i värsta fall börja göra saker bakom din rygg. Er relation kan också utvecklas till det sämre. Gör saker till en lek. Utmana henne. Låt henne få bestämma över några saker. Här hemma funkar läggningsrutinen så här. Gå på toa, tvätta sig och borsta tänderna. Utan för mycket bråk. = En bok (man måste påminna ganska ganska många ggr) Ta på pyjamas och gå och lägga sig fint i sängen och vänta på mamma eller pappa. = En bok till. I början kan man lägga fram en bok i badrummet och en i sängen. Det är roligare att vara glad och ge uppmuntran än att säga till ditt barn att att hon gjort fel. Ditt barn kommer också att växa med uppgiften/erna

Tack klokt sagt! Märkte ju som sagt här innan att bestraffning inte funkade -däremot belöning så vi kör på det!!