Missfall igen

Beklagar verkligen!  Jag vet hur det känns-på 7 år inga barn,men flera missfall. Och ja,det är satans orättvist,men man får kämpa på ändå! Det är inte alls säkert det är nåt fel på dig,först vid tre görs en utredning så än behöver du inte tänka så. Det lilla du kan göra själv nästa graviditet är att ta e-vitamin och om du vill progesterollkräm som finns på nätet. Båda kan hjälpa om felet skulle sitta hos dig.

Beklagar verkligen...förstår verkligen vad du genomgår.. Sååå jobbigt o hemskt.. Jag har ett barn och försökte i två år att bli gravid och när äntligen lyckan kom och fick uppleva det i 12 veckor slutade det i ma i vecka 6.. Nu har jag min första mens efter ma o vill bli gravid igenzz

Vi gick igenom två missfall. En ofosterlig graviditet som upptäcktes på kub i v 14 och ett MA som upptäcktes i v 10. Ville då ge upp, vi hade försökt i två år och det slet på det psykiska måendet. Jag var så knäckt och bitter. Vi bestämde att vi skulle fortsätta försöka, om det skulle skita sig igen så skulle vi ta ett uppehåll och få läka.

Det blev tredje gången gillt, vår lilla son är två månader nu svårt att tänka på det nu kanske ts men när du har ditt barn i famnen så känner du att du kunde gått igenom om vad som helst för det är värt det.

Stor kram och lycka till!

Jag har inte genomgått missfall men vill bara skicka varma styrkekramar❤❤

Beklagar verkligen! Det som får mig att kunna "acceptera" läget och på nåt sätt gå vidare är att 30-40% av alla graviditeter slutar i mf/ma. Det är mer än 1/3 del!! Det hjälper mig, kanske dig med... Det är bara siffror men men...

Det går upp och ner, dag för dag.

Kramar!!

Var "gammal" när jag träffade min blivande man och överlycklig över att snabbt bli gravid, men fick MA i v. 14. Förkrossad naturligtvis, men tänkte med sorg i hjärtat att det är ju rätt vanligt. Gravid igen några månader senare med nytt MA som upptäcktes på VUL i v. 11. Då började jag misströsta på allvar och må dåligt psykiskt med panikångest och depression. Väldigt jobbig period. Blev lyckligtvis gravid en tredje gång och gick igenom en lång och ångestfylld graviditet, men blev slutligen mamma vid nästan 40-års ålder. Vid den sista graviditeten åt jag Trombyl och använde progesteron-vaggisar. Vet inte om det var det som hjälpte, men värt att prova!

Men ge inte upp! Det är en lång och plågsam väg, men förhoppningsvis når man målet till sist.

Kram!      

Förstår också avunden man känner som är lite skamlig. Jag kunde inte se bebismagar eller barnvagnar utan att vilja gråta. Tyckte varje TV-program handlade om graviditeter. Varför lyckades bästa väninnan i samma ålder få två barn utan minsta bekymmer? Känslan av missunsamhet är inte heller rolig att känna.