Huvudet säger en sak, men kroppen en annan.

Det finns en stor risk att jag är med barn. Jag har ganska nyligen påbörjat studier, och har inget förhållande eller så. Testen har inte visat positivt, men har bim på tisdag eller måndag (och fick blödningar i söndags). Har även haft lite andra tecken på graviditet. Hur som helst har jag börjat fundera kring det här med abort eller inte. 

I min familj har man kanske inte varit jätteglada i abort även om ingen är emot det och alltid sagt att om jag skulle bli gravid i mina tidigare dag att de kommer att hjälpa mig så jag slipper göra abort. 
Min första tanke var nu när jag insåg att jag kanske är gravid: jag måste göra abort. Men efter att ha läst lite i trådarna, och gått runt med den här känslan av att jag verkligen är gravid (kan inte riktigt beskriva känslan, men den har i princip övertalat mig trots negativa tester) så börjar kroppen kämpa emot. Som att den inte vill att jag gör abort, samtidigt som mitt huvud försöker övertala mig själv att jag måste. Därför jag vill ju inte ha barn nu i den här åldern, även om jag vet att jag hade varit en jättebra mamma och gjort det bästa av situationen. Men jag vill verkligen inte vara den som tar det beslutet. Att göra abort.  
Jag önskar att jag inte är gravid så jag slipper göra det. Därför att mitt huvud säger att jag verkligen måste göra en abort. Tänker inte bara på mina studier, men på den eventuella pappan. Och den enda jag har vågat berätta det för tycker att det är väl självklart att jag ska göra abort? 

Som sagt, jag hoppas att det är negativt så jag slipper ta ett beslut jag eventuellt ångrar. Vet inte riktigt vad jag ville få ut av den här tråden, mer än att skriva av mig, ,men har ni egna erfarenheter att dela med er av som kanske kan göra mig något klokare?  Eller bara kanske kan göra en bedömning av min situation. Så svårt att se klart när man sitter mitt i klistret..